Yngve Hagstrand
svensk ingenjör
Yngve Eugen Hagstrand, född 19 oktober 1886 i Borås, död 3 december 1972 i Bosebo församling, Jönköpings län,[1] var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.
Hagstrand, som var son till stadsingenjör Reinhold Hagstrand och Amalia Martina Seldén, avlade studentexamen i Vänersborg 1905 och utexaminerades från Chalmers tekniska läroanstalt 1910. Han var anställd vid Göteborgs hamnstyrelse 1911–1913, vid Trollhätte kraftverks linjebyggnad 1913, vid Helsingborgs stads byggnadskontor från 1913,[2] blev, efter att Elis Thuresson lämnat sin tjänst, tillförordnad byggnadschef 1928,[3] samt var byggnadschef och gatuchef där 1931[2]–1951. Han var även verksam som fackboksförfattare.[4]
Bibliografi redigera
- Hälsingborgs bangårdsfråga (1954)
- Charles de Gaulle (1959)
- Forskande filosofi: det Bergsonska tänkandet och den moderna fysiken (1962)
- Frankrike i svensk press: en vidräkning (1965)
Referenser redigera
- ^ Hagstrand, Yngve Eugen på svenskagravar.se
- ^ [a b] Hagstrand, Yngve Eugen i Vem är Vem?: Skånedelen (första upplagan, 1948)
- ^ Hälsingborg i Sveriges statskalender 1931
- ^ Hagstrand, Yngve i Svenskt författarlexikon 4. 1956–1960 (1963)