År 1501 avreste Katarina till England från Spanien för att gifta sig med Arthur, prins av Wales. Den 14 november1501 vigdes de i Sankt Paulskatedralen. Den 2 april1502 avled dock Arthur i engelska svetten ("svettsjukan") och man är inte säker på om deras äktenskap någonsin fullbordades. Efter Arthurs död bortlovades hon till Henrik, hertig av York, senare Henrik VIII av England. De åtta år som följde mellan att Arthur dog och att Katarina och Henrik vigdes kantades av diplomatiska problem mellan Spanien och England samt Katarinas isolering, sjukdom och fattigdom. När Henrik VII, Henrik VIII:s far, dog den 21 april1509 fanns dock inget kvar som hindrade giftermålet och de vigdes den 11 juni1509.
Med Henrik VIII fick Katarina en dotter, den blivande Maria I av England. Utöver detta fick Katarina flera missfall och de fick även några dödfödda barn, vilket fick Henrik att successivt tröttna på Katarina, då han oroade sig för huset Tudorsdynastiska framtid. Detta i kombination med kungens förälskelse i Anne Boleyn gjorde att han ville få äktenskapet med Katarina ogiltigförklarat för att gifta sig med Anne. Annulleringen av Katarina av Aragoniens och kung Henriks äktenskap låg till grund för den engelska reformationen. ► Läs mer
Schweiz är känt för sin natur. På bilden ses en dalgång i den Schweiziska kommunen Lauterbrunnen.
Natur kan syfta på den levande, materiella världen i stort, men särskilt den av människan (väsentligen) opåverkade miljön i form av växter, djur, landformer och så vidare. Med natur avses även inre egenskaper som bestämmer beteende och ändamål i någon eller något ("sakens natur"). Det är ett begrepp som har tolkats och definierats sedan antiken i olika sammanhang, och har genomgått flera betydelseförskjutningar och därmed blivit mångtydigt och ideologiskt laddat.
Veckans samarbete är en utvald artikel som under en veckas tid får stå i rampljuset, med förhoppningen att så många som möjligt ska hjälpa till att förbättra den.
Libyens historia var, tills Libyen blev självständigt 1951, i stort sett en historia om stammar, regioner och städer, samt de imperier som området ingick i. Namnet Libyen härrör från det namn som en enskild berberstam var känd under för de forntida egyptierna och användes senare av grekerna för större delen av Nordafrika, och termen libyer för alla dess berbiska invånare. Fastän dessa namn är av antikt ursprung användes de inte för att beteckna det specifika området för det nuvarande Libyen och dess folk förrän på 1900-talet, och ingen sammanhängande politisk enhet i hela området bildades förrän då. Därför måste det moderna Libyen, trots sina regioners långa och distinkta historier, ses som ett nytt land som ännu utvecklar ett nationellt medvetande och nationella institutioner.
De mest betydelsefulla milstolparna i Libyens historia var införandet av islam och arabiseringen av landet under medeltiden, samt, under de två senaste generationerna, självständigheten, upptäckten av petroleum, revolutionen i september 1969 som förde Muammar al-Gaddafi till makten och inbördeskriget 2011 som ledde till störtandet av hans styre. Perioden efter 1969 har medfört många viktiga förändringar. Gaddafis regim gjorde det första verkliga försöket att ena Libyens olika folkgrupper och skapa en distinkt libysk stat och identitet. Den skapade nya politiska strukturer och gjorde ett bestämt försök till diversifierad ekonomisk utveckling finansierad av oljeinkomster. Som en följd av dessa utvecklades i det libyska samhället en betydande grad av statlig styrning och övervakning, till stor del på befallning av Gaddafi själv. Denna politik gick mot sitt slut i samband med 2011 års inbördeskrig. ► Läs mer
Svenskspråkiga Wikipedia, som startades 2001, har just nu 2 584 880 artiklar. Det finns många olika språkversioner av Wikipedia; varav de största listas nedan.
Kristus Den mest berömda av de kvarvarande mosaikerna i Hagia Sofia i Istanbul (tidigare Konstantinopel).
Med bysantinsk konst avses vanligen den konst som producerades i Östrom och det Bysantinska riket från Justinianus regenttid i mitten av 500-talet till Konstantinopels fall 1453.
Termen används även för samtida konst från stater som ingick i Bysans kulturella sfär utan att utgöra en del av det – som till exempel Bulgarien, Serbien och Ryssland – eller stater som visserligen utgjorde en del av den västeuropeiska kultursfären men starkt påverkades av det bysantinska riket – som till exempel Venedig.
