Pat Burns
Patrick John Joseph "Pat" Burns, född 4 april 1952, död 19 november 2010, var en kanadensisk ishockeytränare som var verksam i den nordamerikanska ishockeyligan National Hockey League (NHL) mellan 1988 och 2005. Han tränade Montreal Canadiens (1988–1992), Toronto Maple Leafs (1992–1996), Boston Bruins (1997–2001) och New Jersey Devils (2002–2005). Innan dess arbetade han som polis (1970–1986), var assisterande tränare (1983–1984), general manager och tränare (1984–1987) för Olympiques de Hull i Ligue de hockey junior majeur du Québec (LHJMQ) och var tränare (1987–1988) för Canadiens de Sherbrooke i American Hockey League (AHL).[1]
| Pat Burns | |
| Född | Patrick John Joseph Burns 4 april 1952  Montréal, QC, Kanada |
|---|---|
| Död | 19 november 2010 (58 år) Sherbrooke, QC, Kanada |
| Dödsorsak | Lungcancer |
| Nationalitet | |
| Yrke/uppdrag | Olympiques de Hull Assisterande tränare 1983–1984 General manager 1984–1987 Tränare 1984–1987 Canadiens de Sherbrooke Tränare 1987–1988 Montreal Canadiens Tränare 1988–1992 Kanada Assisterande tränare 1991 Toronto Maple Leafs Tränare 1992–1996 Boston Bruins Tränare 1997–2001 New Jersey Devils Tränare 2002–2005 Kanada Assisterande tränare 2008 Övrigt Polis 1970–1986 |
| Maka | Suzanne (skild) Line (–2010, hans död) |
| Barn | 2 |
| Släktingar | Robin Burns (kusin) |
| Utmärkelser | Jack Adams Award Hockey Hall of Fame – 2014 |
Burns vann en Stanley Cup med Devils för säsongen 2002–2003.[2] Han blev också utsedd som NHL:s bästa tränare tre gånger när han fick motta Jack Adams Award för säsongerna 1988–1989, 1992–1993 och 1997–1998, ingen annan tränare har gjort den bedriften sen utmärkelsen introducerades 1974.[3]
Han var också assisterande tränare för Kanada herrlandslag när de vann guld vid Canada Cup 1991[4] och silver vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 2008[5].
Den 19 november 2010 avled han av lungcancer vid 58 års ålder. Han hade lidit av cancer (kolorektal- och levercancer) sedan 2004.[2][6] Den 17 november 2014 blev Burns postumt invald till Hockey Hall of Fame.[7][8]
Han var kusin till Robin Burns som spelade i NHL mellan 1970 och 1976.[9]
Tränarstatistik redigera
| Lag | Säsong | Grundserie | Slutspel | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Matcher | Vinster | Förluster | Oavgjorda | Övertidsförluster | Poäng | Slutplacering | Resultat | ||
| Montreal Canadiens | 1988–1989 | 80 | 53 | 18 | 9 | — | 115 | 1:a i Adams | Förlorade Stanley Cup-finalen. |
| Montreal Canadiens | 1989–1990 | 80 | 41 | 28 | 11 | — | 93 | 3:e i Adams | Förlorade i första rundan. |
| Montreal Canadiens | 1990–1991 | 80 | 39 | 30 | 11 | — | 89 | 2:a i Adams | Förlorade i första rundan. |
| Montreal Canadiens | 1991–1992 | 80 | 41 | 28 | 11 | — | 93 | 1:a i Adams | Förlorade i första rundan. |
| Toronto Maple Leafs | 1992–1993 | 84 | 44 | 29 | 11 | — | 99 | 3:a i Norris | Förlorade i tredje rundan. |
| Toronto Maple Leafs | 1993–1994 | 84 | 43 | 29 | 12 | — | 98 | 2:a i Central | Förlorade i tredje rundan. |
| Toronto Maple Leafs | 1994–1995 | 48 | 21 | 19 | 8 | — | 50 | 4:e i Central | Förlorade i första rundan. |
| Toronto Maple Leafs | 1995–1996 | 65 | 25 | 30 | 10 | — | (80) | (sparkad) | — |
| Boston Bruins | 1997–1998 | 82 | 39 | 30 | 13 | — | 91 | 2:a i Northeast | Förlorade i första rundan. |
| Boston Bruins | 1998–1999 | 82 | 39 | 30 | 13 | — | 91 | 3:e i Northeast | Förlorade i andra rundan. |
| Boston Bruins | 1999–2000 | 82 | 24 | 33 | 19 | 6 | 73 | 5:a i Northeast | Missade slutspel. |
| Boston Bruins | 2000–2001 | 8 | 3 | 4 | 1 | 0 | (88) | (sparkad) | — |
| New Jersey Devils | 2002–2003 | 82 | 46 | 20 | 10 | 6 | 108 | 1:a i Atlantic | Vann Stanley Cup-finalen. |
| New Jersey Devils | 2003–2004 | 82 | 43 | 25 | 12 | 2 | 100 | 2:a i Atlantic | Förlorade i första rundan. |
| Totalt | 1019 | 501 | 353 | 151 | 14 | — | — | ||
Referenser redigera
- ^ Commito, Mike. ”Pat Burns”. TheCanadianEncyclopedia.ca. http://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/pat-burns/.
- ^ [a b] ”Pat Burns, Stanley Cup winner, dies at 58”. NHL.com. https://www.nhl.com/news/pat-burns-stanley-cup-winner-dies-at-58/c-544018.
- ^ ”Jack Adams Award winners”. NHL.com. https://www.nhl.com/news/nhl-jack-adams-award-winners-complete-list/c-287911968.
- ^ ”Canada – Final Canada Cup champions”. BigMouthSports.com. http://bigmouthsports.com/wp-content/uploads/2016/09/1991-canada-cup.pdf.
- ^ ”Pat Burns, 1952–2010”. IIHF.com. Arkiverad från originalet den 31 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200331074950/http://webarchive.iihf.com/de/home-of-hockey/news/news-singleview/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=5084&cHash=a637236628ba2e0009297a775b527d21. Läst 31 mars 2020.
- ^ Litsky, Frank; Weber, Bruce. ”Pat Burns dies at 58; Won Stanley Cup with Devils”. NYTimes.com. https://www.nytimes.com/2010/11/20/sports/hockey/20burns.html.
- ^ Pickens, Pat. ”A former police officer will get a posthumous honor”. NYTimes.com. https://www.nytimes.com/2014/11/16/sports/hockey/pat-burns-once-a-provincial-policeman-enters-the-hall-of-fame.html.
- ^ Whyno, Stephen. ”Pat Burns memories flow at Hockey Hall of Fame induction”. TheStar.com. https://www.thestar.com/sports/hockey/2014/11/17/pat_burns_memories_flow_at_hockey_hall_of_fame_induction.html.
- ^ Blatchford, Andy. ”Hockey royalty gathers for funeral of former NHL coach Pat Burns”. TheStar.com. https://www.thestar.com/sports/hockey/2010/11/29/hockey_royalty_gathers_in_montreal_for_funeral_of_former_nhl_coach_pat_burns_1.html.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia. rörande tränarstatistiken.