Otto Wächter, född 8 juli 1901 i Wien, död 13 juli 1949[1] i Rom, Italien, var en österrikisk promoverad jurist och nazistisk politiker. Han var därtill Gruppenführer och generallöjtnant i polisen. Wächter var guvernör i distriktet Krakau och senare i distriktet Galizien, bägge belägna i Generalguvernementet. Wächter spelade en betydelsefull roll för förintelsen i Polen.

Otto Wächter

Otto Wächter iförd uniform för SS-Brigadeführer.

Guvernör i distriktet Krakau
Tid i befattningen
7 november 1939–21 januari 1942
Företrädare Ämbetet inrättat
Efterträdare Richard Wendler

Guvernör i distriktet Galizien
Tid i befattningen
21 januari 1942–september 1944
Företrädare Karl Lasch
Efterträdare Ämbetet avskaffat

Född Otto Gustav von Wächter
8 juli 1901
Wien, Österrike-Ungern
Död 13 juli 1949 (48 år)
Ospedale di Santo Spirito, Rom, Italien
Gravplats Fieberbrunn
Nationalitet Österrikisk
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Yrke Jurist
Maka Charlotte Bleckmann (giftermål 1932)
Barn Sex barn: två söner, fyra döttrar
Militärtjänst
I tjänst för Tyskland
Försvarsgren Schutzstaffel (SS)
Tjänstetid 1932–1945
Grad SS-Gruppenführer
Slag/Krig Andra världskriget
Utmärkelser Tyska korset i silver
Krigsförtjänstkorset av första klassen utan svärd

Biografi redigera

Sina första år tillbringade Otto Wächter i Wien, innan hans familj flyttade till Trieste.

Wächter studerade rättsvetenskap och promoverades till juris doktor vid Wiens universitet 1924 och verkade därefter som advokat. Mellan 1919 och 1922 ingick han i frikåren Deutsche Wehr i Wien och från 1923 var han medlem i SA.[2] Wächter blev 1930 medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och den 1 januari 1932 i det illegala Schutzstaffel (SS). Han spelade en ledande roll i julikuppen år 1934, då förbundskansler Engelbert Dollfuss mördades. Själva kuppförsöket misslyckades och Wächter flydde till Tyskland.

Andra världskriget redigera

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget utbröt. I slutet av oktober inrättades Generalguvernementet, det polska territorium som lades under tysk ockupation. I november 1939 utnämndes Wächter till guvernör i distriktet Krakau. Från januari 1942 till september 1944 innehade han motsvarande post i distriktet Galizien. Som guvernör var Wächter inblandad i massdeportationener av polska judar.

Efter att ha lämnat sin guvernörspost i Galizien fick Wächter i uppdrag att leda den militära administrationen i Italien under den befullmäktigade generalen Karl Wolff. Då krigsförhållandena för Tysklands del för var dag försämrades, uppdrog Reichsführer-SS Heinrich Himmler åt Wächter att föra samman Ryska befrielsearmén under Andrej Vlasov och Ukrainska nationalarmén. Den senare inbegrep 1. Ukrainska divisionen, tidigare benämnd 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (galizische Nr. 1), vilken Wächter hade grundat 1943.

Efter Tysklands kapitulation i maj 1945 gick Wächter under jorden och höll sig gömd, innan han i april 1949 ankom till Rom. Han ådrog sig gulsot efter att ha simmat i Tiberns förorenade vatten och avled av leptospiros i juli 1949.

Befordringshistorik redigera

Otto Wächters befordringshistorik[3]

  • SS-Untersturmführer: 10 mars 1935
  • SS-Obersturmführer: 1 juni 1935
  • SS-Hauptsturmführer: 9 november 1935
  • SS-Sturmbannführer: 20 april 1936
  • SS-Obersturmbannführer: 30 januari 1937
  • SS-Standartenführer: 30 januari 1938
  • SS-Oberführer:
  • SS-Brigadeführer: 9 november 1939
  • SS-Gruppenführer und General der Polizei: 16 maj 1944

Utmärkelser redigera

Otto Wächters utmärkelser[3]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Otto Wächter avled på Ospedale di Santo Spirito i Rom den 13 juli 1949 klockan 23.00. Sands 2020, s. 255
  2. ^ Musial 1999, s. 396
  3. ^ [a b] Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”SS-Gruppenführer und Generalleutnant der Polizei (O–Z)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 27 november 2014. https://web.archive.org/web/20091028181126/http://geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Gruf_O-Z.html. Läst 27 november 2014. 

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera