Michel Mayor
Michel Gustave Édouard Mayor, född 12 januari 1942 i Lausanne, är en schweizisk professor emeritus i astronomi vid universitetet i Genève och upptäckare av ett flertal planeter utanför solsystemet. Han och kollegan Didier Queloz belönades "för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna", 51 Pegasi b, med tillsammans hälften av Nobelpriset i fysik 2019.[4]
Michel Mayor  | |
.jpeg) | |
| Född | Michel Gustave Édouard Mayor 12 januari 1942[1][2][3] (82 år) Lausanne[3], Schweiz |
|---|---|
| Medborgare i | Schweiz |
| Utbildad vid | Genèves universitet Lausannes universitet  |
| Sysselsättning | Universitetslärare, fysiker |
| Befattning | |
| Direktör, observatoriet i Genève (1998–2004) | |
| Arbetsgivare | Genèves universitet observatoriet i Genève (1984–2007) observatoriet i Genève (1998–2004) |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i fysik, 2019 Se lista | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Mayor studerade vid Lausannes universitet, där han avlade examen i fysik, och doktorerade därefter i astronomi vid observatoriet i Genève 1971. Som forskare har han arbetat vid observatorierna i Cambridge, ESO i Chile samt på Hawaii. Sedan 2007 är han pensionerad från sin professorstjänst vid Genèves universitet men är fortsatt verksam som forskare.
År 1995 upptäckte en forskargrupp ledd av Mayor den första planeten utanför solsystemet, som kretsade runt en solliknande stjärna, 51 Pegasi. Han utvecklade också nya tekniker för att mäta hastighetsvariationer med mycket hög precision, som så småningom ledde till fantastiska vetenskapliga genombrott. En helt ny generation astronomiska instrument baserad på denna teknik installerades vid observatoriet i Chile och har möjliggjort nära hälften av upptäckterna av de 208 planeter utanför vårt solsystem som är kända idag. De stora skillnader mellan vårt solsystem och andra som blev uppenbara, har också resulterat i omfattande förändringar av teoretiska modeller. Michel Mayor promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007.[5]
Utmärkelser redigera
- Jules Janssens pris, 1998
- Marcel Benoist-priset, 1998
- Balzanpriset, 2000
Riddare av Hederslegionen, 2004- Albert Einstein-medaljen, 2004
- Shawpriset i Astronomi, 2005[6]
- Victor Hambartsumyans pris, 2010[7][8]
- Karl Schwarzschild-medaljen, 2010
- Premio Fundación BBVA Fronteras del Conocimiento, 2011
- Clarivate Citation Laureates, 2013[9]
- Nature's 10, 2013[10]
- Tycho Brahe-priset, 2015[11]
- Royal Astronomical Societys guldmedalj, 2015
- Kyotopriset i grundforskning, 2015[12]
Officer av Hederslegionen, 2017[13]- Wolfpriset i fysik, 2017[14]
- Hedersdoktor vid Universitetet i Liège, 2018[15]
- Nobelpriset i fysik, med James Peebles och Didier Queloz, 2019[16][17]
Källor redigera
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 4 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande”. KVA. 8 oktober 2019. Arkiverad från originalet den 9 december 2019. https://web.archive.org/web/20191209204208/https://s3.eu-de.cloud-object-storage.appdomain.cloud/kva-image-pdf/2019/10/press_fy_sv_19_.pdf. Läst 9 december 2019.
- ^ Anneli Waara. ”Uppsala universitets hedersdoktorer till Linnés minne”. Uppsala universitetet. Arkiverad från originalet den 12 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080212033737/http://info.uu.se/press.nsf/pm/uppsala.universitets.id672.html. Läst 5 november 2007.
- ^ läs online, www.unige.ch.[källa från Wikidata]
- ^ Viktor Ambartsumian International Prize 2010 goes to Professor Michel Mayor and two team members (på engelska), Europeiska sydobservatoriet, 20 juli 2010, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Viktor Ambartsumian International Prize 2010 goes to famous Swiss astrophysicist Prof. Michel Mayor and two of his team members (på engelska), Armenpress, 16 juli 2010, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, clarivate.com, läst: 23 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ 365 days: Nature's 10, vol. 504, 7480, Nature, 18 december 2013, s. 357-365, 10.1038/504357A, 24352276.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, eas.unige.ch.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.rts.ch.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ch.ambafrance.org.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.wolffund.org.il.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.uliege.be.[källa från Wikidata]
- ^ Twitter, NobelPrize, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physics 2019, Kungliga Vetenskapsakademien, Nobelprize.org, 8 oktober 2019, läs onlineläs online, läst: 8 oktober 2019.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
- Populärvetenskaplig information om nobelpriset i fysik 2019 från KVA, på svenska