Wikipedia

Malmö-Köpenhamn (färjelinjer)

färjeled

Malmö-Köpenhamn trafikerades av färjor från 1838 till 2002, då den nyligen öppnade Öresundsbron gjorde rutten olönsam. Rederierna var många. Ibland har det rått hård konkurrens, vissa perioder har enskilda rederier varit kraftigt dominerande. Det har funnits många slag av fartyg på linjen; hjulångare, propellerångare (ända till 1959), motorfartyg, bärplansbåtar, katamaraner och svävare. De flesta har gått från Malmö till Havnegade i centrala Köpenhamn men fartyg har också seglat till Kastrup i söder och till frihamnen och Klampenborg i norr.

Svenska Rederi-Aktiebolaget Öresund, tidigt 1900-tal. De båda hjulångarna ”Gylfe” (närmast) och ”Gefion”.

Begynnelsen redigera

 
Den första ångbåten i Öresund blev hjulångaren ”Caledonia” 1819.

Mer eller mindre planmässig persontransport mellan Malmö och Köpenhamn har förekommit i många århundraden. Redan 1522 var transporten mellan städerna organiserad i färjemanslag - åtta färjemän på var sin sida sundet. De rodde eller seglade med post, passagerare och varor i öppna båtar. Det dröjde dock till 1800-talet innan egentlig färjetrafik kom till stånd. Ett första steg togs 1824 när en linje öppnades för gods- och persontransport med snabbseglande ”paketbåtar”, men det var med ångfartygens ankomst som trafiken på allvar tog fart. 1819 kom den första ångbåten till Köpenhamn, hjulångaren "Caledonia" och 1828 gjorde hon den första lustturen till Malmö. ”Caledonia” fick dock inte lägga till i hamnen, eftersom myndigheterna befarade att gnistor från ångpannan utgjorde en brandrisk för de segelfartyg som låg i hamnen. Fartyget fick ankra på redden och passagerarna tas i land med roddbåtar.[1][2][3]

1838-1899 redigera

När de östdanska landskapen avträddes till Sverige 1656 infördes krav på särskilda pass för resor över Öresund. 1836 förenklades resandet genom att en enklare och billigare ”passersedel” infördes som tillät mera kortvariga resor över sundet. En grupp Malmöbor inspirerades av de snabba paketbåtarna och av de nya ångfartygen. De beslöt att försöka starta regelbunden färjetrafik mellan Malmö och Köpenhamn. Sedan de misslyckats med att köpa en färdig ångbåt, lät de bygga en ny ångare. Hjulångaren och skonaren ”Malmö” byggdes på Karlshamns varv med ett skrov av trä och med maskinell utrustning från Motala verkstad. Vid behov kunde man även hissa segel på masterna. I juli 1838 gick premiärturen från Malmö till Köpenhamn. Resan tog två timmar och ombord fanns 150 passagerare. ”Malmö” sattes samma år in på leden Malmö-Köpenhamn-Lübeck.

S/S ”Malmö” fick snart konkurrens. Hjulångaren ”Union” började sin trafik 1841 och andra fartyg tillkom sedan. Priskrig utbröt mellan de olika rederierna. Konkurrensen tilltog på 1860-talet, dels på grund av att passtvånget delvis upphävdes 1860 och dels för att den framväxande tågtrafiken i Europa gjorde att ångbåtar som trafikerat kanaler och kuster nu blev utkonkurrerade av tågen och därför sökte en ny marknad. Kring 1870 gick flera rederier samman och 1874 övertog Det Forenede Dampskibs-Selskab (DFDS) alla fartyg på linjen Malmö-Köpenhamn. DFDS bedrev dessutom mycken annan färjetrafik på Öresund.

1895 började Statens Järnvägar (SJ) och De Danske Statsbaner (DSB) att trafikera Malmö-Köpenhamn med tågfärjor. De vanliga passagerarbåtarna lade i Köpenhamn till vid Havnegade i centrum men tågfärjorna hade sin plats längre norrut, vid frihamnen. Därifrån gick tåg till Hovedbanegården i centrum.

Bilder redigera

  •  
    Litografi från 1838 av hjulångaren ”Malmö”. Byggd 1837. Bruttotonnage: 9,5 läster. ”Malmö” trafikerade rutten från 1838 till 1858 då hon ersattes av ”L.I. Bager”, uppkallad efter en av grundarna av Malmö Ångbåtsbolag. ”L.I. Bager” var utrustat med ”Malmö”:s gamla maskineri. Vid färd mellan Köpenhamn och Lübeck 1875 utbröt eld ombord på ”L.I. Bager”. 31 människor omkom.[4][5]
  •  
    Malmö hamn 1894. En köpenhamnsbåt har lagt till vid tullstationen.
  •  
    Hjulångaren ”Gylfe”, systerfartyg till ”Gefion”. Byggd 1874/75. Bruttotonnage 274. Passagerare: 800/1 000 ("Gylfe" och "Gefion" förlängdes 1891/92 så att kapaciteten utökades till 1000 passagerare).[6]
  •  
    Ångaren Kjøbenhavn som seglade mellan Malmö och Köpenhamn 1895-1923.

1900-1960 redigera

Trots att DFDS kraftigt dominerade trafiken över Sundet under 1800-talets sista decennier lyckades man inte få den lönsam utan beslöt att avveckla sitt Öresundsengagemang. Ett nytt konsortium bildades för trafiken mellan Malmö och Köpenhamn, Öresund Steamship Company, senare känt som Öresundsbolaget. Öresundsbolaget bestod av ett svenskt och ett danskt bolag, Svenska Rederiaktiebolaget Öresund och Dampskibsselskabet Øresund Aktieselskab. De båda bolagen köpte DFDS nio Öresundsfartyg plus diverse bryggor och materiel. Tre fartyg avyttrades, tre seglades under svenska flagg, tre under dansk. De svenska fartygen hade gula skorstenar, de danska röda. Som firmamärke valde man fyra trianglar i ländernas fyra färger. Premiärturen gick 1 april 1900.

Öresundsbolaget kom att under lång tid dominera trafiken mellan Malmö och Köpenhamn om man bortser från tågfärjan. Från 1922 fanns viss konkurrens från en linje mellan Landskrona och Köpenhamn och på 1930-talet bedrevs trafik mellan Limhamn och Dragör. 1943, under andra världskriget, beslöt Sveriges riksdag att köpa aktierna i Svenska Rederiaktiebolaget Öresund för SJ:s räkning. I Danmark köpte DSB aktierna i Dampskibsselskabet Øresund.

När trafiken kom igång efter kriget fanns alltså ingen konkurrens på rutten. Passagerarsiffrorna steg snabbt. SJ satte 1945 in den nybyggda tågfärjan ”Malmöhus”, kallad ”Den vita svanen”, som även tog ombord bilar. Det gjorde också Öresundsbolagets nya stora båtar ”Absalon” (1955) och "Gripen" (1956). Efter kriget rådde brist på varor i Danmark och många danskar gjorde därför inköpsresor till Malmö. Det var först en bit in på 1950-talet som passagerarströmmen vände när Malmöborna for till Köpenhamn för att handla billig mat. På 1950-talet fick Öresundsbolaget konkurrens av nya rederier:

  • Under 1950-talets första tre-fyra år gick det en färja från Malmö till Klampenborg, Bakkenbåten.[7][8]
  • 1957 startade Nya Köpenhamnslinjen, senare omdöpt till Centrumlinjen, trafik mellan Malmö och Köpenhamn.
  • 1958-1968 seglade Kastruplinjen med bilfärjor mellan Malmö och Kastrup.
  • 1959-1961 seglade Orangelinjen mellan Malmö och Kalkbrænderihavnen i norra Köpenhamn.

Passagerarutveckling för Öresundsbolaget 1901-1960 redigera

 

1914: Baltiska utställningen i Malmö.

1918: Passtvång införs.

1928: Passtvånget lättas något.

1930: Passtvånget slopas och skattefria tobaksvaror börjar säljas ombord.

1939: Andra världskriget utbryter och passtvång återinförs.

1940: Danmark ockuperas och visumtvång införs.

1946: Visumtvånget upphör.

1952: Nordisk passunion.

1958: All passkontroll slopas.[9]

Gefion redigera

1901 skedde en kollision i tät dimma mellan Öresundsbolagets båda fartyg ”Gefion” och ”Hven”. ”Gefion” gick till botten men alla ombord kunde räddas över till ”Hven”. ”Gefion” kunde senare bärgas och efter reparation och modernisering åter sättas i trafik, nu som Sundets elegantaste fartyg.[10][11]

Hjulångaren ”Gefion” var liksom systerfartyget ”Gylfe” svårnavigerat. De två hjulen var sammankopplade så att båda antingen roterade framåt eller bakåt. Man tvingades därför att vända utanför hamnen och sedan backa in. Vid sidvind kunde fartyget få slagsida, med följd att det ena hjulet grävde ner sig i vattnet medan det andra snurrade i luften.

Öresundsbolaget sålde ”Gefion” 1931. Hon var då Skandinaviens äldsta aktiva hjulångare. Den nya ägaren inrättade fartyget som flytande vandrarhem i Köpenhamns hamn.[9]

Bilder redigera

  •  
    Tågfärjan ”Malmöhus” gick i trafik 1945-1986 men från 1976 som renodlad godsfärja. ”Många minns tågfärjan med två damsalonger, tre röksalonger, en salong för icke rökare, promenaddäcket och matsalen. Här var både maten och utsmyckningarna (signerade konstnären Ewald Dahlskog) av högsta klass.”[12][13]
  •  
    S/S ”Örnen”, byggd 1909, ankommer till Malmö hamn. ”Örnen” seglade på Malmö-Köpenhamn 1951-1959.
  •  
    Öresundsbolagets ”stora båt” ”Absalon” fotograferad i Malmö hamn 1956.
  •  
    Öresundsbolagets ”stora båt” M/S ”Ørnen”, byggd 1962. Trafikerade Malmö-Köpenhamn 1962-1980.

1961-2002 redigera

Den kraftiga ökningen av passagerare fortsatte på 1960-talet. Öresundsbolaget hade nu konkurrens av andra bolag och startade själv trafik på linjen Limhamn-Dragör. Öresundsbolaget satte in ”Öresund” (1960) och "Ørnen" (1962) mellan Malmö och Köpenhamn. ”Absalon”, ”Gripen”, ”Öresund” och ”Ørnen” brukade kallas ”de stora båtarna” för att skilja dem från de andra rederiernas mindre fartyg och de bärplansbåtar som tillkom på 1960-talet (fast störst var förstås tåg- och passagerarfärjan ”Malmöhus”).

Förutom nämnda Centrumlinjen, Kastruplinjen och Orangelinjen seglade flera andra rederier mellan Malmö och Köpenhamn:

  • 1961-1962 Vikingbåtarna.
  • 1984-1993 MK-line.
  • 1989-1993 Copenhagen Line.[7]

På 1970-talet avvecklade Öresundsbolaget de stora båtarna en efter en på grund av dålig lönsamhet. Malmö kommun och Rederi AB Nordö försökte återuppta trafiken på 1980-talet. Man köpte in ”Gripen”, döpte om henne till ”Gripen av Malmö” och trafikerade rutten 1984-1987, men gav sedan upp.[14][7]

Bärplansbåtar, katamaraner och svävare redigera

 
Gigant Foil trafikerade Malmö-Köpenhamn 1972-1976 med tre olika bärplansbåtar, här ”Prince of the Waves”. Båtarna var bland de största i sitt slag med plats för 250 personer.

1960-2002 drev olika rederier trafik med snabbgående bärplansbåtar (”flygbåtar”), katamaraner och svävare. Överfartstiden blev då 35 minuter, att jämföra med de stora båtarnas 1 timme och 35 minuter. Det började hösten 1960 då rederiet Sundfart under några månader trafikerade rutten Malmö-Köpenhamn med bärplansbåten ”Sirena”[15]. Sundfart återkom 1963 med ”Sundfoil I” och ”Sundfoil II”, båda med plats för 68 passagerare och en marschfart på 36 knop. 1964 tillkom den något större, 100 personer, ”Westfoil”.[16]

1965 tog Öresundsbolaget över flygbåtstrafiken. 1966 reste 536 000 passagerare. Förutom bärplansbåtarna körde man även med snabbgående katamaraner.[17] 1991 öppnade även det danska rederiet Pilen trafik med bärplansbåtar och katamaraner[18]. Mellan åren 1984 och 1994 trafikerade SAS sträckan mellan Malmö och Kastrups flygplats med svävare. Även Centrumlinjen hade två svävare i drift en kortare tid under 1972[7][19]. 1999 reste 3,25 miljoner med Flygbåtarna eller Pilen. 1 juli 2000 öppnade Öresundsbron. Första året med bron sjönk antalet resenärer till 1,18 miljoner och Pilen gav snabbt upp. Flygbåtarna fortsatte till 30 april 2002.[20]

"Lex Öresund" redigera

26 maj 1961 utfärdade Sveriges regering den lag som kom att kallas "Lex Öresund", SFS 1961:128[21][22]. Den begränsade kraftigt den mängd obeskattad alkohol och tobak som fick säljas ombord på färjorna över Öresund. För varor som skattats i Danmark eller Sverige fanns ingen gräns. Om huvudsyftet med en båtresa var annat än transport mellan länderna fick inga obeskattade varor överhuvudtaget tas ombord. Bestämmelserna riktade sig alltså mot nöjesresor och tillkom på dansk begäran. Lagen byggde på en överenskommelse mellan Sverige och Danmark och syftet var att stävja fylleri och busliv på båtarna. Frågan hade diskuterats sedan trafiken återstartade efter andra världskriget och åsikterna gick isär inom länderna. Man var oense om vilken effekt lagstiftningen skulle få, både om fylleriet skulle minska och om resandet skulle minska.[23][24][25]

Även i efterhand är oklart vilken verkan lagen fick. Till en början skedde en viss minskning av såväl resande som av busliv, men det kan ha haft andra orsaker. ”Månskensturerna”, kvällsresor med dans och underhållning, upphörde. Generellt ökade trafiken under hela 1960-talet och kulminerade 1971. ”Förbudet” mot nöjesresor luckrades senare upp något. På 1980-talet menade Sydsvenska Dagbladet och den moderate politikern Joakim Ollén att lagen borde upphävas för att på så sätt hjälpa den tynande trafiken med stora Öresundsbåtar.[26][24][14][27][28]

Kuriosa redigera

Den danske skådespelaren och revyartisten Carl Fischer hade 1951 stor framgång med sången På Øresunds blå. Låten handlade om det hotade skattefria brännvinet på båtarna över Öresund.[29][30][31]

Se även redigera

Källor redigera

Böcker redigera

  • Jansson, Christer (2010). Malmö och dess färjor. Saltsjöbaden: Trafik-nostalgiska förlaget. Libris 11733591. ISBN 978-91-86275-27-3
  • Lidman, Lars; Sereng, Ingemar (1972). ”Den skånska färjetrafiken”. Skånsk sjöfart. Sydsvenska dagbladets årsbok ; 1973. Malmö. Sid. 69-115. Libris 808079
  • Sereng, Ingemar; Göransson, Göran Bo (1961). Resan över sundet (2. uppl). Malmö. Libris 1236649

Övriga källor och noter redigera

  1. ^ Svensson, Walter (1999). ”När vi tog båten över Öresund”. Limhamniana 1999: sid. 14-25. 
  2. ^ Andersson, Martin (20 november 2020). ”40 år sedan sista färjan till Köpenhamn kastade loss”. Sydsvenskan. 
  3. ^ Jeppsson, Ingemar (1965). ”Med hjulångare till Köpenhamn”. Kulturen 1965: sid. 58-70. 
  4. ^ Sereng.
  5. ^ Olsson, Carl-Gunnar (1996). Svensk kustsjöfart 1840-1940. Stockholm: Fören. Sveriges sjöfartsmuseum. sid. s. 114. Libris 2260214 
  6. ^ Sereng
  7. ^ [a b c d] Svensson, Mats G. (20 april 2013). ”Med de stora båtarna från Malmö till Köpenhamn.”. Skånska Dagbladet. 
  8. ^ Luthander, Torsten (26 februari 1978). ”Vem vinner sjöslaget?”. Sydsvenska Dagbladet. 
  9. ^ [a b] Sereng.
  10. ^ lenk [pseud. för Leo Lönnbrink] (13 november 1983). ”Aldrig bekvämare Sundstur än med hjulångaren Gefion!”. Sydsvenska Dagbladet. 
  11. ^ Jansson
  12. ^ Möller, Leif (25 februari 1979). ””Vita Svanen” dömd att bli den döende svanen”. Arbetet/Skånska Dagbladet. 
  13. ^ Svensson 1983-04-20
  14. ^ [a b] Ollén, Joakim (20 maj 1984). ”Historien om en båt”. Sydsvenska Dagbladet. 
  15. ^ ”H/S Sirena (Fakta om fartyg)”. http://www.faktaomfartyg.se/sirena_1960.htm. Läst 30 oktober 2022. 
  16. ^ ”Rederi Ab Sundfart (Fakta om fartyg(”. http://www.faktaomfartyg.se/rederi_ab_sundfart.htm. Läst 30 oktober 2022. 
  17. ^ Mustelin, Lars (13 november 1983). ”Slutskakat på Sundets trotjänare”. Sydsvenska Dagbladet. 
  18. ^ ”Pilen A/S (Fakta om fartyg)”. http://www.faktaomfartyg.se/pilen_as.htm. Läst 30 oktober 2022. 
  19. ^ Lidman 1972
  20. ^ Törnberg, Ulf (23 juni 2010). ”Flygbåtarna var ett sätt att leva”. Sydsvenskan. 
  21. ^ ”Regeringskansliets rättsdatabaser”. https://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1961:128. Läst 30 oktober 2022. 
  22. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1961”. https://weburn.kb.se/riks/tv%C3%A5kammarriksdagen/pdf/web/1961/web_prop_1961____157/prop_1961____157.pdf. Läst 30 oktober 2022. 
  23. ^ ”Expertutskott avser slopa "färjespriten"”. Arbetartidningen. 18 februari 1961. 
  24. ^ [a b] Malmer, Gustav (27 maj 1983). ””Lex Öresund” - rimliga bestämmelser”. Skånska Dagbladet. 
  25. ^ Sereng, s. 65-68.
  26. ^ Vinberg, Björn (23 mars 1962). ”Mindre superi, färre resande över Öresund”. Expressen. 
  27. ^ ”Roulett på Öresund i sommar”. Svenska Dagbladet. 27 april 1983. 
  28. ^ Svensson, Nils (29 april 1984). ”Nu måste politikerna bestämma sig”. Göteborgs-Posten. 
  29. ^ ”Carl Fischer (skuespiller) (Wikipedia, danska)”. https://da.wikipedia.org/wiki/Carl_Fischer_(skuespiller). Läst 30 oktober 2022. 
  30. ^ ”På Øresunds blå”. https://www.egebaekken.dk/sange/paaoersundsblaa.htm. Läst 30 oktober 2022. 
  31. ^ ”Carl Fischer - På øresunds blå (YouTube)”. https://www.youtube.com/watch?v=UY3iT-WItcA. Läst 30 oktober 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Malmö-Köpenhamn_(färjelinjer)&oldid=54701236”