Wikipedia

Mörk jordhumla

insektsart

Mörk jordhumla (Bombus terrestris) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Har tidigare kallats bara jordhumla[4].

Mörk jordhumla
Mörk jordhumla på lindblomma.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteBombus sensu stricto[1]
ArtMörk jordhumla
B. terrestris
Vetenskapligt namn
§ Bombus terrestris
Auktor(Linnaeus, 1758)[1]
Synonymer

Apis terrestris Linnaeus, 1758[2]
Apis virginalis Geoffroy, 1785[3]
Bremus fasciatus Panzer, 1805[3]
Terrestribombus lucorum terrestriformis Vogt, 1911[3]
Stor jordhumla[2]

Större jordhumla[2]
Mörk jordhumla från Irland.
Mörk jordhumla från Irland.
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Drottningen blir 20 till 23 millimeter lång, arbetaren 11 till 17 millimeter och hanen 14 till 16 millimeter[5]. Drottning, arbetare och hane är svarta med rödgul krage och ett rödgult band långt framme på bakkroppen samt med vit bakkroppsspets. Hanen har bredare krage än honorna. Humlan är korttungad.[6]

Ekologi redigera

Den mörka jordhumlan är vanlig i trädgårdar, jordbruksmark och slättbygd. Den uppträder även i stadsbebyggelse. Humlan besöker ofta långpipiga blommor, men då den med sin korta tunga inte kan komma åt nektarn på vanligt sätt, biter den hål på blomman vid nektargömman.[7]

Favoritväxter är fruktträd, sälg, stockrosor, maskros, vresros, malvor, vallört, fibblor, tistlar, timjan och väddklint[7] [6]. Hos denna art har arbetarna olika arbetsuppgifter beroende på storlek. Det är främst de större arbetarna som flyger ut och samlar näring, medan de mindre tar hand om boet.[8]

Vid polleninsamling från vissa blommor som rosor där pollenet sitter hårt fast tillämpar arten en teknik som på engelska brukar kallas "buzz pollination". Den innebär att humlan griper tag i ståndarna och vibrerar vingarna så att en hög ton hörs. Vibrationerna frigör pollenkornen från ståndarna.[9]

Boet inrättas ofta i övergivna sorkbon under jord, men kan även inrättas i hus - i grunden, bland isolering eller på vinden.[7] Det kan bli mycket stort och rymma flera hundra arbetare.[9]

Arten parasiteras av snylthumlorna sydsnylthumla och jordsnylthumla, som tar över boet, dödar eller undertrycker drottningen, och tvingar arbetarna att uppföda deras avkomma.[10]

Utbredning redigera

Humlan är vanlig i större delen av Europa. Arten är mindre bunden till ett tempererat eller subpolärt klimat än många andra humlor, och återfinns även i Främre Orienten, Medelhavsöarna och Nordafrika (inklusive Kanarieöarna).[11] Populationerna på Kanarieöarna och Madeira ansågds tidigare vara egna arter (B. canariensis respektive B. maderensis)[12], men betraktas nu som geografiska former eller som underarter[13][14].

Den är dessutom inplanterad i Nya Zeeland (1885 och 1906), på Tasmanien (1992) och i Chile. Arten har även oavsiktligt införts till Israel under 1960-talet. En intressant detalj är att den första inplanteringen, på Nya Zeeland, skedde för att man trodde den skulle hjälpa till vid pollineringen av rödklöver; med sin korta tunga klarar den emellertid inte av att pollinera denna ört, utan biter hål i örten och stjäl nektarn i stället.[15]

Förekomst i Sverige och Finland redigera

Arten är mycket vanlig i södra Sverige.[7] I västra delen av landet når humlan upp till Jämtland, och vidare längs Norrlandskusten upp till Norrbotten. Den är dock mindre vanlig längre norrut.[16]

Arten har även observerats på Åland och södra och mellersta delarna av finska fastlandet, med ungefärlig nordgräns i Norra Österbotten. Två fynd har dock gjorts i Lappland, 2023 (nära Torneå), och 2021 (i Enare, nordöstra Lappland).[17]

Kommersiellt utnyttjande redigera

Bon av mörk jordhumla säljs för pollinering av växthusplantor, främst tomater[7].

Underarter redigera

Internationella naturvårdsunionen (IUCN) nämner följande underarter:[14]

  • Bombus terrestris canariensis på Kanarieöarna
  • Bombus terrestris sassaricus på Sardinien
  • Bombus terrestris xanthopus på Korsika
  • Bombus terrestris africanus i Nordafrika
  • Bombus terrestris dalmatinus i sydöstra Europa och Turkiet
  • Bombus terrestris lusitanicus på Iberiska halvön samt nominatunderarten
  • Bombus terrestris terrestris i övriga delen av utbredningsområdet, inklusive Norden.

Status redigera

Den mörka jordhumlan är klassificerad som livskraftig ("LC") i både globalt[14], i Sverige[16] och i Finland[18]. Den betraktas dessutom som en invasiv art i Finland.[18]

Bildgalleri redigera

  •  
    Hane som just har bitit hål på en blomma för att stjäla nektarn.
  •  
    Hanen medan han suger upp nektarn.
  •  
    Mörk jordhumla på svartkämpar.
  •  
    En humla vid ingången till sitt bo.

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”Bombus (in the strict sense)” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 11 januari 2015. 
  2. ^ [a b c] Williams, P. (2016). ”Bombus terrestris (Linnaeus, 1758) | mörk jordhumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103281/details?lang=sv. Läst 23 juli 2023. 
  3. ^ [a b c] ”Bombus terrestris (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714842#null. Läst 23 juli 2023. 
  4. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Jordhumla
  5. ^ ”Dunkle Erdhummel - Bombus terrestris” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-terres.htm. Läst 11 november 2012. 
  6. ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 78-79. ISBN 978-91-7139-776-8 
  7. ^ [a b c d e] ”Mörk jordhumla”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-terrestris.htm. Läst 11 november 2012. 
  8. ^ Goulson, D., J. Peat, J. C. Stout, J. Tucker, B. Darvill, L. C. Derwent och W. O. H. Hughes (2002). ”Can alloethism in workers of the bumblebee, Bombus terrestris, be explained in terms of foraging efficiency?”. Animal Behaviour 64. doi:10.1006/anbe.2002.3041. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0003347202930411?via%3Dihub. 
  9. ^ [a b] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 122–124. ISBN 978-91-7424-170-9 
  10. ^ Kreuter, Kirsten; Twele, Robert; Francke, Wittko; Ayasse, Manfred (1 april 2010). ”Specialist Bombus vestalis and generalist Bombus bohemicus use different odour cues to find their host Bombus terrestris”. Animal Behaviour 80 (2). doi:10.1016/j.anbehav.2010.05.010. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0003347210001867. 
  11. ^ Widmer, A., P. Schmid-Hempel, A. Estoup och A. Scholl (1998). ”Population genetic structure and colonization history of Bombus terrestris s.l. (Hymenoptera: Apidae) from the Canary Islands and Madeira”. Heredity 81. doi:10.1046/j.1365-2540.1998.00407.x. 
  12. ^ Williams, Paul H.; Brown, Mark J.F.; Carolan, James C.; An, Jiandong; Goulson, Dave; Aytekin, A. Murat; Best, Lincoln R.; Byvaltsev, Alexandr M.; Cederberg, Björn; Dawson, Robert; Huang, Jiaxing; Ito, Masao; Monfared, Alireza; Raina, Rifat H.; Schmid-Hempel, Paul; Sheffield, Cory S.; Šima, Peter; Xie, Zenghua (Mars 2012). ”Unveiling cryptic species of the bumblebee subgenus worldwide with COI barcodes (Hymenoptera: Apidae)”. Systematics and Biodiversity 10 (1). doi:10.1080/14772000.2012.664574. http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14772000.2012.664574?scroll=top&needAccess=true. Läst 5 maj 2017. 
  13. ^ Pierre Rasmont (28 februari 2011). ”Bombus (Bombus) terrestris (L., 1758)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3042. Läst 5 maj 2017. 
  14. ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus terrestris . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 juli 2023.
  15. ^ Goulson, Dave (2010). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 219-220. ISBN 978-0-19-955307-5 
  16. ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Mörk jordhumla Bombus terrestris”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-terrestris-103281/detaljer. Läst 23 juli 2023. 
  17. ^ ”Bombus terrestris – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2023. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.53010&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 23 juli 2023. 
  18. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”mörk jordhumla – Bombus terrestris”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.53010. Läst 23 mars 2022. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mörk_jordhumla&oldid=54681553”