Främre Orienten

historiskt namn på den del av Orienten som låg närmast Europa
För regionen i modern tid, se Sydvästasien.

Främre Orienten är ett historiskt namn med ursprung i Europas Medelhavskulturer som avser den del av Orienten (området österut) som låg dem närmast. Området motsvarar sydvästra Asien och nordöstra Afrika som huvudsakligen är beläget vid östra Medelhavet. Avgränsningen varierar, men kärnområdet är Levanten (motsvaras av de nutida länderna/regionerna Syrien, Libanon, Jordanien och Palestina. Utöver detta kärnområde räknas i regel Mesopotamien (dvs dagens Irak) och Egypten. Mer tveksamt är om Arabiska halvön och delar av Turkiet (historiskt benämnt Mindre Asien) ska räknas till Främre Orienten. Konstruktionen Främre Orienten är europeisk; ur kinesisk eller indisk synvinkel är området varken "främre" eller "östligt". Namnet har idag ofta ersatts av begreppet Mellanöstern, som också har en europeisk utgångspunkt, men som ändå fått bred spridning.

Sydvästasien är ett annat namn på samma område, i öster begränsat av Indus, i norr av Svarta havet och Kaspiska havet.[1]

Historia redigera

I Främre Orienten började människan bedriva jordbruk omkring 8000 f.Kr. i den bördiga halvmånen. De natufiska boplatserna från 11000 f.Kr. är bland de tidigaste tecknen på människans övergång till ett bofast liv. Flera kulturer utvecklades under neolitisk tid då människan blivit bofast och de första städerna uppkom. Bronsåldern inleddes omkring 3500 f.Kr. och skrivkonsten uppfanns omkring 3000 f.Kr. Vid denna tid organiserades de första stadsstaterna, vilka senare skulle bilda grunden för de stora forntida kungarikena Akkad, Assyrien, Babylonien, det forntida Egypten, Hettiterriket, Mitanni, och Persien.

Hela regionen erövrades av Alexander den store på 330-talet f.Kr. och vid tiden för Kristi födelse var större delen av Främre Orienten en del av Romarriket. Ett persiskt rike kontrollerade senare Iran och tidvis Mesopotamien, medan nuvarande Turkiet och Medelhavsområdet tillhörde det Bysantinska riket. Främre Orienten erövrades av araber på 600-talet e.Kr. förutom det bysantinska Anatolien, vilket blev islamiskt efter erövringen av Konstantinopel år 1453.

Efter första världskriget upplöstes det Osmanska riket och stora delar av regionen blev europeiska kolonier fram till andra världskriget.

Tidslinje redigera

Epok Tid Kulturgrupp
Stenåldern
Paleolitikum
2 000 000 - 8300 f.Kr.
Natufisk kultur
Neolitikum
8300 - 4500 f.Kr.
Hassuna
Halaf
Ubaid
Sumer
Merimde
Kalkolitikum
4500 - 3300 f.Kr.
Uruk
Badari
Naqada
Bronsåldern
Tidiga bronsåldern
3300 - 2000 f.Kr.
Egyptiska Gamla riket
Akkad
Elam
Ebla
Mellersta bronsåldern
2000 - 1550 f.Kr.
Egyptiska Mellersta riket
Gammal-assyriska riket
Gammal-babyloniska riket
Mari
Sena bronsåldern
1550 - 1200 f.Kr.
Egyptiska Nya riket
Medel-assyriska riket
Kassiterriket
Hettiterriket
Mitanni
Järnåldern
1200 - 332 f.Kr.
Egyptiska Sentiden
Neo-assyriska riket
Neo-babyloniska riket
Persiska riket
Fenicien
Israel
Grekisk-romersk tid
332 f.Kr. - 632 e.Kr.
Ptolemaiska Egypten
Seleukiderna
Romarriket
Bysantinska riket
Partherriket
Sassaniderriket
Islamisk tid
632 - 1923 e.Kr.
Umayyader
Abbasider
Mamluk-sultanatet
Seldjuker
Timur Lenk
Osmanska riket

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Norstedts uppslagsbok, 1992

Webbkällor redigera