Karl Ignatius Lorinser
Karl Ignatius Lorinser, född 24 juli 1796 i Niemes, Böhmen, död 2 oktober 1853 i Patschkau, var en österrikisk läkare: Han var far till Franz Lorinser.
| Karl Ignatius Lorinser | |
 | |
| Född | 24 juli 1796[1] Mimoň, Tjeckien |
|---|---|
| Död | 2 oktober 1853[1] (57 år) Paczków, Polen |
| Begravd | Opole |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Karlsuniversitetet Humboldt-Universität zu Berlin,  |
| Sysselsättning | Läkare[1], författare |
| Utmärkelser | |
| Fjärde klassen av Röda örns orden (1833) Andra klassen av Röda örns orden (1952) | |
| Redigera Wikidata | |
Lorinser verkade 1825–51 i Oppeln som regerings- och medicinalråd samt var från 1835 direktor för barnmorskeanstalten där. Han skrev bland annat Untersuchungen über die Rinderpest (1831) och Die Pest des Orients (1837) samt gav 1831, genom en i "Jahrbücher für wissenschaftliche Kritik" införd avhandling över koleran, anledning till uppgivande av militärkordongsystemets användning mot nämnda farsot. En broschyr av Lorinser, Zum Schutze der Gesundheit in den Schulen (1836; nytryck 1861), framkallade den "lorinserska skolstriden", med mer än 70 stridsskrifter, och medförde gymnastikens upplivande vid de tyska gymnasierna. Hans självbiografi utkom i två band 1864.
Källor redigera
- Lorinser, 1. Karl Ignatius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Noter redigera
- ^ [a b c] Lorinser, Karl Ignaz, vol. 16, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 52.[källa från Wikidata]