Eva Ingegärd Martinell, född 14 februari 1934 i Stockholm, död 10 mars 2015 i Enköping, var en svensk översättare och författare. Mellan 1953 och 1956 var hon gift med konstnären Hans Gregor Tombrock (1930–1972) och från 1965 fram till hans död 1995 med författaren Karl Vennberg (1910–1995). Ingegärd Martinell var verksam som lärare under 1960-talet. Från 1958 recenserade hon barnböcker i Aftonbladet.

Ingegärd Martinell
Född14 februari 1934
Stockholm
Död10 mars 2015 (81 år)
Enköping
YrkeFörfattare
Översättare
NationalitetSverige[1]
SpråkSvenska
PriserGulliver-priset 1984
Make/makaHans Gregor Tombrock, Karl Vennberg
BarnErik Tombrock, Hanna Vennberg

Hon utgav sina barnböcker under författarnamnet "Mio Martinell".

Som översättare – från engelska, tyska och nederländska – började hon med samma sorts böcker som hon själv skrivit, barn- och ungdomslitteratur, men kom med början i mitten av 1960-talet att anförtros tunga namn inom den tyska litteraturen och blev också 1973 års nobelprispristagare Patrick Whites meste översättare med sex böcker.

Martinell satt i Svenska barnboksakademien åren 1989–1996.

Bibliografi redigera

  • Önskevägen (ill. Göte Lindmark) (Svensk läraretidning, 1955) (Barnbiblioteket Saga, 288)
    • Tysk översättning: Fridolin im Zauberwald (Schneider, 1967)
  • Tomma huset (ill. Göte Lindmark) (Svensk läraretidning, 1956) (Barnbiblioteket Saga, 315)
  • Äventyret Alhambra (ill. Ylva Källström-Eklund) (Svensk läraretidning, 1958) (Barnbiblioteket Saga, 354)
    • Finsk översättning: Seikkailu Alhambrassa (Otava, 1960)
  • Som i en bilderbok (Bonnier, 1961) (Nya lyrikserien, 4)
  • Petrus' äventyr på ärtsoppsdagen (Saga, 1971)
    • Tysk översättning: Das Wunder am Erbsensuppen-Tag (Schneider, 1976)
  • Rim, ramsor, poesi (Bibliotekstjänst, 1979)
Översättningar (urval)
  • Margaret Friskey: Den lille indianen och hans häst (Indian Two Feet and his horse) (Svensk läraretidnings förlag, 1959)
  • Enid Blyton: Hemliga sjuan gör fyrverkeri (Secret seven fireworks) (B. Wahlström, 1961)
  • Michael Ende: Jimmy Knapp och lokföraren Lukas (Jim Knopf und Lukas der Lokomotivführer) (Svensk läraretidnings förlag, 1962)
  • Max Frisch: Jag föreställer mig (Mein Name sei Gantenbein) (Bonnier, 1966)
  • Jakov Lind: Landskap i betong (Bonnier, 1967)
  • Herman Bang: Tine (Tine) (Litteraturfrämjandet, 1968)
  • Patrick White: Den oförstörbara mandalan (The solid mandala) (Bonnier, 1969)
  • Jürgen Becker: Konturer (Ränder) (Bonnier, 1969)
  • J.P. Jacobsen: Fru Marie Grubbe (Fru Marie Grubbe) (Trevi, 1977)
  • Franz Kafka: Processen (Der Prozess) (Trevi, 1981)
  • Wilma Stockenström: Expeditionen till baobabträdet (Die Kremetartekspedisie) (bilder Channa Bankier, Författarförlaget, 1987)
  • Ivan Southall: Guldgåsen (The golden goose) (Sjöstrand, 1987)
  • Michael Ende: Spegeln i spegeln: en labyrint (Der Spiegel im Spiegel) (Bergh, 1987)
  • Jean Rhys: Den första hustrun (Wide Sargasso Sea) (Författarförl. Fischer & Rye, 1989)
  • Gitte Spee: Herr Gris i det stora blå (Meneer Big gaat naar de haaien) (Natur och kultur, 2004)

Priser och utmärkelser redigera

Källor redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Martinell, Eva Ingegärd, läst: 8 mars 2022.[källa från Wikidata]