Per Gunnar Morssing född 29 mars 1878 i Klara församling, Stockholm, död 4 november 1946 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm, var en svensk arkitekt. Som sådan nämns han ofta i samband med arkitektfirman Höög & Morssing där han var delägare mellan 1910 och 1930. Han var gift med konstnären Ise Morssing.[7]

Gunnar Morssing
Född29 mars 1878[1][2][3]
Klara församling
Död4 november 1946[1] (68 år)
Storkyrkoförsamlingen, Sverige
BegravdHuddinge kyrkogård[4]
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan, [5][6]
Kungliga Akademien för de fria konsterna, [5][6]
SysselsättningArkitekt[1][6]
MakaIse Morssing
(g. 1904–)[5][6]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi redigera

 
Stadsplan för Rörstrandsområdet 1917, signerad av P O Hallman.

Gunnar Morssing utbildade sig till arkitekt vid Kungliga Tekniska högskolan 1901 till 1904 och vid Kungliga Akademien för de fria konsterna. Med kurskamraten Carl Bergsten arbetade han mellan 1905 och 1906 med byggnader för Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906 och var en kort tid hans kompanjon.[8] Morssing och Bergsten visade under 1920-talet samma förkärlek för tjugotalsklassicismens lekfulla formspråk. Den stilen återspeglas i många av Morssing ritade bostadshus i 1920-talets Stockholm. 1910 blev han delägare i det då redan väletablerade arkitektföretaget Dorph & Höög, där han ersatte Victor Dorph. Efter 1930 lämnade han firman och startade egen verksamhet.

Gunnar Morssing ritade en lång rad byggnader, huvudsakligen i Stockholms innerstad, men även några gravplatser på Norra begravningsplatsen i Solna kommun, bland dem Herman Raschs familjegrav och Albert Lindhagens gravkulle. Morssing ritade även de biografer som inrymdes i de av honom ritade husen; Orion (1920), Capitol (1926), Rivoli (1929), Roxy (1935) och Ricardo (1928). Ofta var uppdragsgivaren byggmästaren och biografägaren John A. Bergendahl. Särskilt Ricardo vid Hornsgatan 72, som sedan 1984 inrymmer Folkoperan, blev ett bra exempel på Morssings tjugotalsklassicism. Lokalerna har restaurerats till nära på ursprungligt skick. Huset och biografen byggdes och ägdes av Bergendahl.

I arkitektfirman Höög & Morssing stod han för den arkitektoniska utformningen för ett antal byggnader i Stockholm, bland annat industribyggnad för Åhlén & Åkerlunds förlag på Sveavägen/Rådmansgatan, 1923; bostadshus på Strandvägen 59, 1913-1915; Karlaplan 9, 14, 1920-1928; Karlavägen 1–11, 1912-1915; Karlavägen 15 och Rådmansgatan 13, 1923. Som stadsplanerare ritade han 1917 stadsplanen för Rörstrandsområdet (under Per Olof Hallman) och 1928 stadsplanen för Atlasområdet (tillsammans med andra), båda i stadsdelen Vasastan.

Tillsammans med arkitekter som Carl Bergsten, Frans Ekelund och Georg A. Nilsson kan Gunnar Morssing ses som en av de viktiga modernisterna inom svensk arkitektur efter 1900.[9].

Bilder, verk i urval redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ Paul Harnesk (red.), Morssing, Gustaf Ivar, advokat, Stocksund, Vem är Vem? Stockholmsdelen, Vem är Vem Bokförlag, 1945, s. 567, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Gunnar Morssing.[källa från Wikidata]
  4. ^ Svenskagravar.se, Morssing, Per Gunnar, läs online, läst: 15 september 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Morssing, släkt, läst: 15 september 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Paul Harnesk (red.), Morssing, Per Gunnar, arkitekt, Vem är Vem? Stockholmsdelen, Vem är Vem Bokförlag, 1945, s. 567, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Vem är Vem? / Stockholmsdelen 1945.
  8. ^ Eriksson (1990), sida 308
  9. ^ Björn LinnGeorg A Nilsson i Svenskt biografiskt lexikon hämtad 2014-02-02

Externa länkar redigera