Georg Michael Dødelein Reiss, född den 12 augusti 1861 i Kristiania, Norge, död där den 25 januari 1914, var en norsk musikhistoriker.

Reiss blev juris kandidat 1886, ingick tidigt vid kyrko- och undervisningsdepartementet och blev förste sekreterare 1899. Därjämte studerade han musik för Lindeman, Winter-Hjelm och Cappelen samt vid musikhögskolan i Berlin och var från 1893 organist vid Petruskyrkan i Kristiania, skrev musikkritik och var medarbetare i bland annat Tobias Norlinds "Allmänt musiklexikon". Reiss komponerade kyrkokörer, sångromanser, piano- och orgelsaker med mera, men är märklig huvudsakligen genom sina banbrytande forskningar rörande Norges medeltida musik. Han förvärvade 1913 musikhistorisk doktorsgrad vid Kristiania universitet (den första i sitt slag där).

Sedan Reiss idkat studier i neumer, paleografi och medeltida musikteori, särskilt hos Oskar Fleischer i Berlin, utgav han översikten Det norske riksarkivs middelalderlige musikhaandskrifter (1907), gjorde vidare arkivundersökningar i Stockholm, Uppsala, Skara, Köpenhamn och Paris samt utgav "To sekvenser for S:t Olav" (1910, i rekonstruerad 4-stämmig sättning) och (i Videnskabsselskabets skrifter) Musiken ved den middelalderlige Olavs-dyrkelse i Norden (1912) och "Tvo norrøne latinske kvæde med melodiar" (tillsammans med Oluf Kolsrud, 1913). Med dessa arbeten skänkte han nya inblickar i de nordiska ländernas musik under medeltiden.

Han var far till Thorleif Reiss.

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Reiss, Georg Mikael Döderlein, 1904–1926.