Fonestem
Ett fonestem (av fon + est- (i estetisk) + -em (i fonem, morfem etc.) är inom språkvetenskapen ett fonem eller en grupp av fonem som bär en viss betydelsenyans på grund av att de förekommer i ett flertal ord med liknande betydelse.[1] Termen myntades av språkvetaren John Rupert Firth år 1930[2], och fenomenet ingår i det vidare begreppet ljudsymbolik som betecknar ord där det finns en koppling mellan ordets form och dess betydelse, till exempel onomatopoetiska ord.[3][4] Även om ett fonestem är associerat med en viss betydelse, kan samma ljudkombination förekomma i andra ord där kombinationen inte väcker samma associationer. Kombinationen fl- i svenskan är till exempel ofta associerad med en snabb eller stark rörelse, som i fladdra och flimra, men i orden flamsa och flummig förekommer ljudkombinationen utan den betydelsenyansen.[3][4]
Exempel redigera
De allra flesta fonestem består av en initial eller final konsonant eller konsonantkluster.[4] I germanska språk förekommer ofta fonestem med liknande betydelse, till exempel sn- i ord som har med näsan eller munhålan att göra, såsom svenska snarka, engelska snore, nederländska snurken.[5]
| Svenskt fonestem | Association | Exempelord | Not |
|---|---|---|---|
| gl- | ljus, sken, blickar | glana, glo, glutta, glimt, glans, glimma, glindra, glisa, glittra, glänsa glöd, glatt (lent), glimmer, glida, m.fl.[6] | Jf. engelska gleam (’blänka, lysa’), isländska glampa (’glänsa’), norska glor (’glitter’), o.s.v.[7] |
| fl- | snabba eller starka rörelser | flacka, fladdra, flagga, flamma, flanera, flaxa, flimra, fluga, fluktuation, flyga, fly, flyta, flytta, flåsa, fläkta, flämta, flänga, flöda[6] | |
| fj- | nedsättande | fjant, fjollig, fjompig, fjuttig, fjäsa, fjäska[6] | Många konsonantkluster med /j/ har liknande nedsättande betydelse, j.f. pjosk, bjäfs, mjäkig o.s.v.[6] |
| sl- | väta, blöthet | slabba, slafs, slam, slask, slatt, slem, slicka, slipprig, slisk, sluring, slurk, sluss[6] | |
| sn- | näsan, munhålan, ljud | snacka, snarka, sniffa, snus, snut, snyta, snörvla | engelska sneeze (’snyta’), nederländska snor (’mustasch’), tyska schnaufen (’flåsa’) o.s.v.[7] |
| sp- | som är långt och smalt | spaljé, spalt, spant, sparre, sparris, spatel, spene, spenslig, spetig, spets, spett, spigg, spik, spila, spindel, spinkig, spinna, spira, spole, spont, spång, spänta, spö[6] | |
| st- | som är fast eller bastant | stad, stabil, stadig, stall, stam, stanna, stark, stel, sten, stock, stolpe, stomme, stor, styv, stånd, ställa, ställe, ständig[6] |
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ ”phonaestheme, phonestheme, n.”. OED Online. Oxford University Press. Mars 2020. https://www-oed-com.ludwig.lub.lu.se/view/Entry/142612?redirectedFrom=phonestheme&. Läst 18 maj 2020.
- ^ Firth 1930.
- ^ [a b] Ahlskog, Christian (Juni 2016). ”Därför är en häst inte en gris”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2016/06/darfor-ar-en-hast-inte-en-gris. Läst 18 maj 2020.
- ^ [a b c] Adams 1993.
- ^ Blust 2003, s. 187-188.
- ^ [a b c d e f g] Abelin 1999.
- ^ [a b] Moreno Cabrera 2020.
Källförteckning redigera
- Abelin, Åsa (1999), Studies in sound symbolism, Göteborg
- Adams, P.G. (1993), ”PHONESTHEME, phonaestheme”, New Princeton Encyclopedia of Poetry & Poetics, s. 909-910
- Blust, Robert A. Blust (2003), ”The phonestheme ŋ- in Austronesian languages”, Oceanic Linguistics 42 (1): 187-212, doi:
- Firth, John Rupert (1930), Speech, London: Ernest Benn
- Moreno Cabrera, Juan Carlos (2020), Iconicity in language: an encyclopaedic dictionary, Newcastle: Cambridge Scholars