Arne Skouen

Arne Skouen
	Arne Skouen
Född	18 oktober 1913; Christiania
Död	24 maj 2003 (89 år); Bærums kommun, Norge
Begravd	Vestre gravlund
Medborgare i	Norge
Sysselsättning	Filmregissör, författare, journalist, manusförfattare, filmproducent
Maka	Kari Øksnevad; (g. 1946–)
Barn	Synne Skouen (f. 1950)
Utmärkelser
	Filmkritikerpriset (1950); Oslo bys kulturpris (1982); Amandakommitténs hederspris (1986); Norsk kulturråds ærespris (1988); Jonaspriset (1988); Fritt Ord-priset (1996)
	Redigera Wikidata

Arne Skouen, född 18 oktober 1913 i Kristiania (nuvarande Oslo), död 24 maj 2003, var en av Norges internationellt mest kända filmregissörer. Han var också journalist och författare. Han var gift med pianisten och skådespelaren Kari Øksnevad med vilken han fick dottern Synne Skouen.

Biografi redigera

Skouen föddes i Kristiania, hans far arbetade på kontor. Från 1949 var han bosatt i Eiksmarka.

1933-34 arbetade Skouen som sjöman, innan han 1935 började som sportredaktör på Dagbladet. Han gav sig på journalistyrket 1946 och var kulturskribent i Verdens Gang 1947-57 och i Dagbladet 1971-95. 1943-45 (När Norge var ockuperat av Tyskland) arbetade han som press- och mediaman i Stockholm, London (för NRK) och New York. 1967-72 var han ledare för Norske Dramatikeres Forbund.

Skouen regisserade allt som allt 17 filmer, däribland:

Gategutter (1949). Skouens debutfilm handlar om gatubarns kamp mot strejkbrytare 1924.
Cirkus Fandango (1954)
Pyromanen (1955). En film om pyromani.
Barn av solen (1955)
Nio liv (Ni liv) (1957, Oscarnominerad) 2005 röstades den fram som Norges bästa film genom tiderna.
Pastor Jarman kommer hjem (1958)
Herren och hans tjänare (1959). Ett religiöst drama med Claes Gill i huvudrollen.
Omringad (1960)
Bussen (1961). Komedi skriven för Leif Juster som spelade huvudrollen.
Kalde spor (1962). Samtidsdrama med anknytningar till krigsåren. Skouens fjärde och sista film om ockupationstiden.
Musikanter (1967). Uppföljare till Bussen.
en trilogi om barn med beteendeproblem:
- Om Tilla (1963),
- Vaktpostene (1965) och
- Reisen til havet (1966).
An-Magritt (1969). Efter Johan Falkberget med Liv Ullmann i huvudrollen.

Alle elsket enken (1970, kriminalroman under pseudonymen Axel Barre)
Farlig weekend (1971, kriminalroman under pseudonymen Axel Barre)
66 skinnbrev fra Oslo (1943, skildringar av vardagslivet i det ockuperade Norge. Utgiven i Sverige under pseudonymen Bjørn Stallare)
Jon Vanskrekk (1947, under pseudonymen Terje Rakke)

Många av Skouens verk finns översatta till andra språk, inkl. svenska.

Hirschfeldtprisen
Narvesenprisen 1980
Oslo bys kulturpris 1983
Ibsenpriset 1986
Amandas ærespris 1986
Jonas-prisen fra Institutt for spesialpedagogikk 1988
Norsk kulturråds ærespris 1988
Fritt Ord-prisen 1996
2005 utsågs Skouen till "beste norske filmskaper gjennom hundre år". "Kjent som en aktiv og varm forsvarer for de svakeste i samfunnet, både som filmskaper og som journalist i Dagbladet".

Yrke: Regissör – Om Arne Skouen og hans filmer, av Linn Ullmann, Norske Filminstituts skiftserie #8, 1998

^ [a b] SNAC, Arne Skouen, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, läs online läs online.^{[källa från Wikidata]}

Utmärkelser
Arne Skouen

Född	18 oktober 1913^[1] Christiania
Död	24 maj 2003^[1] (89 år) Bærums kommun, Norge
Begravd	Vestre gravlund
Medborgare i	Norge^[2]
Sysselsättning	Filmregissör^[3], författare, journalist, manusförfattare, filmproducent
Maka	Kari Øksnevad (g. 1946–)^[4]
Barn	Synne Skouen (f. 1950)
Filmkritikerpriset (1950) Oslo bys kulturpris (1982) Amandakommitténs hederspris (1986) Norsk kulturråds ærespris (1988) Jonaspriset (1988) Fritt Ord-priset (1996)
Redigera Wikidata