Andreas av Kalabrien
Andreas av Kalabrien (ungerska: András calabriai), född 30 oktober 1327 i Ungern, död 18 september 1345 i Aversa i Neapel, var en ungersk prins ur huset Anjou-Ungern och kalabrisk hertig från 1343 till 1345.
| Andreas av Kalabrien | |
|---|---|
| |
| Bild på Andreas (i mitten) med sin mor och fyra bröder | |
| Regeringstid | 2 februari 1344 – 18 september 1345 |
| Företrädare | Karl av Kalabrien |
| Efterträdare | Karl Martell av Kalabrien |
| Gemål | Johanna I av Neapel |
| Barn | Karl Martell av Kalabrien |
| Ätt | Anjou-Ungern |
| Far | Karl I Robert av Ungern |
| Mor | Elisabet av Polen |
| Född | 30 oktober 1327 Ungern |
| Död | 18 september 1345 (17 år) Aversa, Neapel |
| Begravd | Neapels katedral |
| |
Biografi redigera
Som son till kung Karl I Robert och hans fru Elisabet av Polen, trolovades han år 1334 med sin syssling Johanna I. Bröllopet ägde rum år 1342 och året därpå avled Karl Robert. År 1344 kröntes Johanna till Neapels drottning. Andreas fick titeln kung, men uteslöts från det politiska inflytandet. Detta förargade honom och han krävde att få bli krönt. Han fruktade för sitt liv och sände bud efter sin mor Elisabet. Hon skall ha försökt muta påven Clemens VI och därmed säkra sonens kröning.
Påven ändrade sitt beslut och tillät hans kröning. Några adelsmän konspirerade dock mot honom och i samband med dennes jaktresa till Aversa i ströp de honom och kastade ut honom genom ett fönster.
Anfäder redigera
Referenser redigera
- Goldstone, Nancy (2010) (på engelska). Joanna: The Notorious Queen of Naples, Jerusalem and Sicily. London: Weidenfeld & Nicolson. ISBN 978-0-297-86087-7. OCLC 1256249528. https://books.google.se/books?id=78uwtCNfaNQC&pg=PT. Läst 3 februari 2022
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Andreas av Kalabrien.
Andreas av Kalabrien Yngre gren till huset Capet Född: 30 oktober 1327 Död: 18 september 1345
| ||
| Kungliga titlar | ||
|---|---|---|
| Vakant Titel innehades senast av Karl
|
Hertig av Kalabrien 1344 – 1345 |
Vakant Titel innehas nästa av Karl Martel
|