Wikipedia

9 Sagittarii

stjärna i Skyttens stjärnbild

9 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna, belägen i Lagunnebulosan (Messier 8) med den öppna stjärnhopen NGC 6530[8] i den västra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 5,97[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer.

9 Sagittarii
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 03m 52,44466s[1]
Deklination-24° 21′ 38,6269″[1]
Skenbar magnitud ()+5,97[2]
Stjärntyp
SpektraltypO4 V((f))z[3] (O3.5 V((f+)) + O5–5.5 V((f))[4])
U–B-0,89[2]
B–V0,00[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+10,70[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +0,19[1] mas/år
Dek.: -1,49[1] mas/år
Parallax ()0,49 ± 0,40[1]
Avståndca 5 600 lå (ca 1 790 pc)
Absolut magnitud ()-6,20[4]
Detaljer
Massa55[6] M☉
Radie13,1[6] R☉
Luminositet316 000[6] L☉
Temperatur40 850[6] K
Vinkelhastighet57[6] km/s
Andra beteckningar
ALS 4595, CD-24 13814, CEL 4606, CPD-24 6144, 2E 3998, GSC 06842-01702, HD 164794, HIC 88469, HIP 88469, HR 6736, LS 4595, 2MASS J18035245-2421386, PPM 267779, SAO 186204, TYC 6842-1702-1, UCAC4 329-122090, uvby98 265300007, WDS J18039-2422AB [7]

9 Sagittarii är omgiven av ett joniserat HII-område av ungefär 30 ljusårs utbredning med bland annat reflektionsnebulorna NGC 6523 och NGC 6533. Detta joniserade område ligger framför ett tätare molekylärt moln.[8] Avstånden till 9 Sagittarii, M8 och NGC 6530 är osäkra, men beräknas generellt vara mellan 1 200 och 1 800 parsec. Nya studier anger ett avstånd på ca 1 250 pc för M8-regionen.[8] Erosion av de molekylära molnens framsida är uppenbarligen orsakad av 9 Sagittarii, vilket tyder på att den ligger framför molnet, men studier av 9 Sagittarii som en dubbelstjärna ger ett avstånd på 1 790 st.[4][9]

Egenskaper redigera

 
9 Sagittarii är den ljusaste stjärnan i bilden, precis till vänster om den intensiva Timglasnebulosakärnan i Lagunnebulosan. NGC 6530 är spridningen av stjärnor till vänster.

Primärstjärnan 9 Sagittarii A är en blå stjärna i huvudserien av spektralklass O3.5 V((f+))[4] Den har en massa som är ca 55[6] solmassor, en radie som är ca 13[6] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 560 000[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 44 000[6] K.

9 Sagittarii är en dubbelstjärna med den längsta kända perioden på 9,1 år för ett par stjärnor av spektraltyp O. Banan har en stor excentricitet på 0,70[10] och separationen mellan stjärnorna varierar från 11 AE till 27 AE. Den stora separationen innebär att de två stjärnornas stjärnvindar inte har någon stark påverkan och att paret inte är en stark källa till röntgenstrålning. Brist på röntgenstrålning, låg omloppshastighet och liknande spektraltyp som gör att de smälter samman till ett kombinerat spektrum av O4 V, har lett till att 9 Sagittarii inte bekräftats som dubbelstjärna förrän 2012.[4] Tidigare ledtrådar som icke-termisk radiostrålning och periodisk profilvariation hos spektrallinjer hade lett till detaljerad sökning efter en följeslagare.[11][12]

De båda stjärnorna har upplösts med hjälp av Hubble Space Telescope Fine Guidance Sensor och med markbaserad interferometri med hjälp av PIONIER-instrumentet i Very Large Telescope .[13][14]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 Sagittarii, 11 februari 2020.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J. (2014). "The Galactic O-Star Spectroscopic Survey (GOSSS). II. Bright Southern Stars". The Astrophysical Journal Supplement. 211: 10. arXiv:1312.6222. Bibcode:2014ApJS..211...10S. doi:10.1088/0067-0049/211/1/10.
  4. ^ [a b c d e] Rauw, G.; Sana, H.; Spano, M.; Gosset, E.; Mahy, L.; De Becker, M.; Eenens, P. (2012). "9 Sagittarii: Uncovering an O-type spectroscopic binary with an 8.6 year period". Astronomy & Astrophysics. 542: A95. arXiv:1205.3314. Bibcode:2012A&A...542A..95R. doi:10.1051/0004-6361/201219254.
  5. ^ Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.
  6. ^ [a b c d e f g h i] Krtička, J.; Kubát, J.; Krtičková, I. (2015). "X-ray irradiation of the winds in binaries with massive components". Astronomy & Astrophysics. 579: A111. arXiv:1505.03411. Bibcode:2015A&A...579A.111K. doi:10.1051/0004-6361/201525637.
  7. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=9+Sgr. Hämtad 2020-02-11.
  8. ^ [a b c] Tothill, N. F. H.; Gagné, M.; Stecklum, B.; Kenworthy, M. A. (2008). "The Lagoon Nebula and its Vicinity". Handbook of Star Forming Regions: 533. arXiv:0809.3380. Bibcode:2008hsf2.book..533T.
  9. ^ Kalari, V. M.; Vink, J. S.; Drew, J. E.; Barentsen, G.; Drake, J. J.; Eislöffel, J.; Martín, E. L.; Parker, Q. A.; Unruh, Y. C.; Walton, N. A.; Wright, N. J. (2015). "Classical T Tauri stars with VPHAS+ - I. H α and u-band accretion rates in the Lagoon Nebula M8". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 453: 1026. arXiv:1507.06786. Bibcode:2015MNRAS.453.1026K. doi:10.1093/mnras/stv1676. hdl:10722/218808.
  10. ^ Blomme, R.; Volpi, D. (2014). "Non-thermal radio emission from O-type stars. V. 9 Sagittarii". Astronomy & Astrophysics. 561: A18. arXiv:1310.3997. Bibcode:2014A&A...561A..18B. doi:10.1051/0004-6361/201322679.
  11. ^ Abbott, D. C.; Bieging, J. H.; Churchwell, E. (1984). "The detection of variable, nonthermal radio emission from two O type stars". Astrophysical Journal. 280: 671. Bibcode:1984ApJ...280..671A. doi:10.1086/162040.
  12. ^ Rauw, G.; Blomme, R.; Waldron, W. L.; Corcoran, M. F.; Pittard, J. M.; Pollock, A. M. T.; Runacres, M. C.; Sana, H.; Stevens, I. R.; Van Loo, S. (2002). "A multi-wavelength investigation of the non-thermal radio emitting O-star 9 Sgr". Astronomy and Astrophysics. 394 (3): 993. Bibcode:2002A&A...394..993R. doi:10.1051/0004-6361:20020926.
  13. ^ Aldoretta, E. J.; Caballero-Nieves, S. M.; Gies, D. R.; Nelan, E. P.; Wallace, D. J.; Hartkopf, W. I.; Henry, T. J.; Jao, W.-C.; Maíz Apellániz, J.; Mason, B. D.; Moffat, A. F. J.; Norris, R. P.; Richardson, N. D.; Williams, S. J. (2015). "The Multiplicity of Massive Stars: A High Angular Resolution Survey with the Guidance Sensor". The Astronomical Journal. 149: 26. arXiv:1410.0021. Bibcode:2015AJ....149...26A. doi:10.1088/0004-6256/149/1/26.
  14. ^ Sana, H.; Le Bouquin, J.-B.; Lacour, S.; Berger, J.-P.; Duvert, G.; Gauchet, L.; Norris, B.; Olofsson, J.; Pickel, D.; Zins, G.; Absil, O.; De Koter, A.; Kratter, K.; Schnurr, O.; Zinnecker, H. (2014). "Southern Massive Stars at High Angular Resolution: Observational Campaign and Companion Detection". The Astrophysical Journal Supplement Series. 215: 15. arXiv:1409.6304. Bibcode:2014ApJS..215...15S. doi:10.1088/0067-0049/215/1/15.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=9_Sagittarii&oldid=47243320”