Wikipedia

Lagunnebulosan

Lagunnebulosan[1], Messier 8 eller NGC 6523 är en H II-region[2] i Skytten.[1]

Lagunnebulosan
Messierobjekt 8, Lagunnebulosan
Observationsdata
TypEmissionsnebulosa
StjärnbildSkytten[1]
Rektascension18t 03m 37s[2]
Deklination-24° 23′ 12″[2]
Avstånd4 100[3] (1 250 pc) ljusår
Skenbar storlek90 x 40 bågminuter
Skenbar magnitud6,0
Fysiska egenskaper
Radie55 x 20 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår1654
UpptäckareGiovanni Battista Hodierna
Andra beteckningar
CTB 46, GRS G006.00 -01.20, GRS G006.20 -01.20, Kes 58, LBN 006.06-01.23, LBN 25, LMH 11, MM 10, Mol 37, NRL 11, OCISM 1, PMN J1803-2422, SH 2-25, W 29, [KC97c] G006.0-01.2, [L89b] 5.973-01.178[2]
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

Lagunnebulosan upptäcktes av Giovanni Battista Hodierna före 1654[4] och är en av endast två stjärnbildande nebulosor som är svagt synliga för blotta ögat från de mellersta nordliga breddgraderna.

Observerad med kikare framstår den som en distinkt oval molnliknande fläck med en tydlig kärna. I nebulosan finns det öppna stjärnhopen NGC 6530.[5]

Centrala delarna av Lagunnebulosan.

Egenskaper redigera

Lagunnebulosan beräknas befinna sig mellan 4 000 och 6 000 ljusår från jorden. På jordens himmel sträcker den sig över 90 x 40 bågminuter, vilket innebär en faktisk dimension på 110 x 50 ljusår. Liksom många nebulosor verkar den rosa i tidsexponerade färgfoton men är grå för ögat sedd genom kikare eller teleskop, då mänsklig syn har dålig färgkänslighet vid låga ljusnivåer. Nebulosan innehåller ett antal Bok-globuler (mörka, kollapsande moln av protostellärt material), varav den mest framträdande har katalogiserats av E. E. Barnard som B88, B89 och B296. Den innehåller också en trattliknande eller tornadoliknande struktur orsakad av en varm stjärna av spektraltyp O som utstrålar ultraviolett ljus, uppvärmning och joniserande gaser på nebulosans yta.

Lagunnebulosan innehåller också i centrum en struktur som kallas Timglasnebulosan (benämnd av John Herschel),som inte bör förväxlas med den mer kända graverade Timglasnebulosan i konstellationen Flugan. År 2006 upptäcktes de fyra första Herbig-Haro-objekten i Timglaset, bland annat HH870. Det här blev det första direkta beviset för aktiv stjärnbildning genom ackretion (Se ackretionsskiva).[6]

Se även redigera

Bildgalleri redigera

  •  
    Amatörfoto av Lagunnebulosan av Astrodymium.
  •  
    Lagun- och Trifidnebulosan sedd från Los Angeles av amatörastronom Alex Weinstein.
  •  
  •  
    Lagunnebulosan av Dylan O'Donnell.
  •  
  •  
  •  

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lagoon Nebula, 19 februari 2021.

Noter redigera

  1. ^ [a b c] En tjuvtitt in i kartläggningsteleskopets skattkammare, ESO, 22 januari 2014
  2. ^ [a b c d] M8 på SIMBAD
  3. ^ Arias, J. I.; Barbá, R. H.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Rubio, M. (2006). ”The infrared Hourglass cluster in M8”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 366 (3): sid. 739–757. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09829.x. Bibcode: 2006MNRAS.366..739A. 
  4. ^ Kronberg, Guy McArthur, Hartmut Frommert, Christine. ”Messier Object 8”. messier.seds.org. http://messier.seds.org/m/m008.html. 
  5. ^ N. F. H. Tothill; Marc Gagné; B. Stecklum; M. A. Kenworthy (2008). ”The Lagoon Nebula and its Vicinity”. i Bo Reipurth. Handbook of Star-Forming Regions: Volume 2 The Southern Sky. Astronomical Society of the Pacific. sid. 53. ISBN 978-1-58381-671-4 
  6. ^ Arias, Barbá, Maíz Apellániz, Morrell & Rubio (2006). ”The infrared Hourglass cluster in M8”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 366 (3): sid. 739-757. 

Externa länkar redigera

     NGC 6521  •  NGC 6522  •  NGC 6523  •  NGC 6524  •  NGC 6525   
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lagunnebulosan&oldid=50253485”