Fäbodristningar eller vallgångsristningar är text, symboler, runor, figurer, initialer och liknande som är ristade i berghällar eller trädstammar i samband med vallning av djur. Ristningarna utfördes från 1600-talet och framåt, huvudsakligen av ungdomar, så kallade valljäntor och vallpojkar.

Vallgångsristning på Hästbergs klack från 1842.
Fotografen lade en enkrona på hällen som storleksjämförelse

I Dalarna är några hundra sådana ristningar kända. De flesta finns i Oretrakten. En annan plats är Hästbergs klack norr om Ludvika.[1] Ristningarna är ofta koncentrerade till vissa platser, gärna små kullar nära vatten. Ristningarna utfördes med kniv och följer för det mesta samma mönster: initialer, årtal och inte sällan en uppgift om att ristningen gjordes första eller sista dagen under fäbodperioden. Ibland finns också ett omdöme om säsongen: "BRA" eller "LETT" (dåligt). På en stam i Ore delade tre valljäntor med sig till eftervärlden med följande ristning: "Wi mår bra som fan".[2] Det var vanligt att flickor ristade i träd och pojkar i sten.

På Hästbergs klack härstammar de äldsta ristningar från 1600-talet, en del är skrivna med dalrunor. Varför ristningarna gjordes är inte helt klarlagt; förmodligen var det ett tidsfördriv för vallkullor och vallpojkar som vallade sina djur. En annan teori menar att ristningarna var ett sätt att orientera sig i ett väglöst landskap.

ReferenserRedigera

  1. ^ Informationstavla vid Hästbergs klackens naturreservat
  2. ^ Uppgifter enligt "Sveriges Natur"