Havreflygsot orsakas av Ustilago avenae som är en svampart[12] inom fylat basidiesvampar[13]. Den beskrevs först av Christiaan Hendrik Persoon, och fick sitt nu gällande namn av Emil Rostrup 1890. Ustilago avenae ingår i släktet Ustilago och familjen Ustilaginaceae.[14][15] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[14] Svampen leder till att det istället för friska havreax växer fram sotax med sporer[16]. Ustilagosläktet har en monocyklisk livscykel, vilket innebär att det sker en infektion per odlingssäsong. Släktet angriper plantornas fruktämnen[17]. Exempel på andra ustilagoarter är Ustilago maydis som infekterar majs och Ustilago nuda som infekterar korn[18]. Ett annat namn på havreflygsot är naket sot på havre[19].

Ustilago avenae
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassUstilaginomycetes
OrdningUstilaginales
FamiljUstilaginaceae
SläkteUstilago
ArtUstilago avenae
Vetenskapligt namn
§ Ustilago avenae
Auktor(Pers.) Rostr. 1890
Synonymer
Ustilago hordei Boerema & Verh. 1977[1]
Ustilago holci-avenacei (Wallr.) Cif. 1938[2]
Ustilago nigra Tapke 1932[3]
Ustilago rostrupii Kitunen 1922[4]
Ustilago levis (Kellerm. & Swingle) Magnus 1894[4]
Ustilago kolleri Wille 1893[5]
Ustilago perennans Rostr. 1890[6]
Ustilago avenae var. levis Kellerm. & Swingle 1890[4]
Ustilago avenae Boerema & Verh. 1890[7]
Ustilago jensenii Rostr. 1890[4]
Ustilago segetum var. avenae (Pers.) Brunaud 1878[8]
Uredo avenae Castagne 1842[9]
Erysibe vera var. holci-avenacei Wallr. 1833[10]
Uredo segetum Pers. 1801[11]

Biologi redigera

Infektion sker på hösten via teliosporer som tar sig in i blommande grödor och hamnar innanför fröskalen, där de bildar vilmycel[13][16]. Vid groning av infekterade kärnor aktiveras mycelet och bildar groddslangar (basidier), som producerar basidiosporer. Basidiosporerna är av + respektive - typ och smälter samman till ett nytt mycel[13]. Mycelet växer in i den unga grodden och in i tillväxtpunkten. För att sotax ska bildas måste mycelet ha penetrerat koleoptil innan det första bladet tränger igenom denna[13][19]. Spridning i plantan sker intercellulärt och ger inga yttre symptom fram till kärnbildningen. Vid kärnbildning växer mycelet in i kärnan och sprider sig intracellulärt. Där bildar mycelet teliosporer som blir synliga vid axgång som stora svarta klumpar. Detta förhindrar framväxten av friska havrekärnor[16].

Spridning   redigera

Vind sprider vidare teliosporerna från sotaxen till friska blommande plantor på fältet. Framför allt är utsäde med vilmycel en källa till spridning[18].

Betydelse i lantbruket redigera

Förlusterna i skördenivå blir för det mesta lika stor som antalet infekterade ax[18].

Bekämpningsåtgärder redigera

Med införandet av kvicksilverbetning minskade förekomsten av havreflygsot drastiskt. Idag är kvicksilverbetning förbjudet och istället tillämpas värmebetning och betning med godkända kemiska preparat[13]. På grund av svag effekt av betningsmedlen har flygsotförekomsten hos havre återigen ökat. År 2012 förekom det sällan fler än två infekterade vippor per kvadratmeter i infekterade fält.  

Genom utsädeskontroll förebyggs spridning av havreflygsot. Lantbrukare kan få utsädesprov analyserade och vid ett visst tröskelvärde betar man utsädet[19].


Källor redigera

  1. ^ Boerema & Verh. (1977) , In: Neth. Jl Pl. Path. 83(5):198
  2. ^ Cif. (1938) , In: Fl. ital. crypt. 1(17, Ustil.):293
  3. ^ Tapke (1932) , In: Phytopath. Z. 22:869
  4. ^ [a b c d] ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  5. ^ Wille (1893) , In: Bot. Notiser:10
  6. ^ Rostr. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:15
  7. ^ Boerema & Verh. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:13
  8. ^ Brunaud (1878) , In: Act. Soc. linn. Bordeaux, sér. A 32(2):163
  9. ^ Castagne (1842) , In: Observ. Uréd. 1:25
  10. ^ Wallr. (1833) , www.speciesfungorum.org
  11. ^ Pers. (1801) , In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 1:225
  12. ^ Rostr. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:13
  13. ^ [a b c d e] ”Faktablad om växtskydd 94J”. SLU. https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/ekol/faktablad/faktablad-vaxtskydd/faktablad_om_vaxtskydd_94j.pdf. Läst 3 januari 2024. 
  14. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/ustilago+avenae/match/1. Läst 24 september 2012. 
  15. ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  16. ^ [a b c] Agrios, George (2005). Plant Pathology 5th edition. Läst 3 januari 2024 
  17. ^ ”Smut of crops: a review”. http://www.rroij.com/open-access/smut-of-crops-a-review-.php?aid=86413. Läst 3 januari 2024. 
  18. ^ [a b c] ”Skadegörare i jordbruksgrödor”. Jordbruksverket. https://www2.jordbruksverket.se/download/18.4c8614ac1602a4751f8c6ab4/1513167676577/be26v5.PDF. Läst 3 januari 2024. 
  19. ^ [a b c] ”Utdrag ur sädesburna sjukdomar på jordbruksväxter samt skadedjur som motverkas genom betning”. Jordbruksverket. http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/JO12_3.pdf. Läst 3 januari 2024. 


Bildgalleri redigera