Parasitsteklar, Parasitica eller Terebrantes, är den artrikaste infraordningen inom insektsordningen steklar med cirka 250 000 arter, varav närmare 7 000 är påträffade i Sverige. De flesta lever som parasitoider på andra insekter men det finns även arter som är växtätande, till exempel gallsteklar. Vissa arter är parasitoider på andra parasitoider. De kallas då för hyperparasitoider. Storleken är mycket variabel, från 0,2 millimeter för dvärgsteklar (Mymaridae) till 120 millimeter hos de största arterna i familjen brokparasitsteklar (Ichneumonidae). Parasitsteklarna spelar en viktig roll i naturen genom att hålla nere populationen av andra insekter och de används för biologisk bekämpning av skadeinsekter.
Parasitsteklar | |
Rhyssa persuasoria som lägger ägg i en trädstam. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
Infraklass | Neoptera |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Underordning | Midjesteklar Apocrita |
Infraordning | Parasitsteklar Parasitica |
Vetenskapligt namn | |
§ Parasitica | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Till skillnad från sin systergrupp (infraordningen gaddsteklar) har parasitsteklarnas honor ett tydligt äggläggningsrör.[1]
Överfamiljer och urval av familjer
redigera- Ceraphronoidea
- pysslingsteklar (Ceraphronidae)
- trefåresteklar (Megaspilidae)
- Chalcidoidea (glanssteklar)
- fikonsteklar (Agaonidae)
- växtlussteklar (Aphelinidae)
- bredlårsteklar (Chalcididae)
- sköldlussteklar (Encyrtidae)
- finglanssteklar (Eulophidae)
- hoppglanssteklar (Eupelmidae)
- kragglanssteklar (Eurytomidae)
- dvärgsteklar (Mymaridae)
- kägelglanssteklar (Ormyridae)
- gropglanssteklar (Perilampidae)
- puppglanssteklar (Pteromalidae)
- långklubbsteklar (Signiphoridae)
- raggsteklar (Tetracampidae)
- gallglanssteklar (Torymidae)
- hårstrimsteklar (Trichogrammatidae)
- Cynipoidea
- gallsteklar (Cynipidae)
- glattsteklar (Figitidae)
- skärknivsteklar (Ibaliidae)
- Evanioidea
- vedlarvsteklar (Aulacidae)
- hungersteklar (Evaniidae)
- bisteklar (Gasteruptiidae)
- Ichneumonoidea
- brokparasitsteklar (Ichneumonidae)
- bracksteklar (Braconidae)
- Megalyroidea
- Mymarommatoidea
- bälgnacksteklar (Mymarommatidae)
- Platygastroidea
- gallmyggesteklar (Platygastridae)
- Proctotrupoidea
- hyllhornsteklar (Diapriidae)
- bladluslejonsteklar (Heloridae)
- svartsteklar (Proctotrupidae)
- Vanhorniidae
- Stephanoidea
- Trigonaloidea
Källor
redigera- ^ Åke Sandhall, Karl-Johan Hedqvist (1977) Humlor, bin och andra steklar : Naturguide med 147 foton i färg. ICA bokförlag. ISBN 91-534-0420-3.
- Småkryp. Åke Sandhall. 1991. ISBN 91-0-010027-7
- Nationalencyklopedin - parasitsteklar