Shala, är en historisk stam och region i Dukagjinihöglandet i norra Albanien.[1] Shala var en stam som bestod av flera olika klaner och de största var Shala, Gimaj och Theth. Shala var ett samhälle där var sin klan var medvetet om sin blodsband och sin gemensamma historia som gick tillbaka till en förfader. De gränsade med Boga, Shkreli och Plani i väst, Kelmendi i norr, Krasniqi och Nikaj i öst och Shoshi i söder. Namnet kommer från shala klanen och nämns för första gången 1634 som Sciala.[2]
Antropologi redigera
Shala klanen redigera
Det finns olika teorier om deras ursprung, enligt den mest trovärdiga sägs stamfadern vara Zog Diti, son till Dit Murri och sonson till Mur Deti eller Dedi. Han hade två bröder Mark Diti, stamfadern till Shoshi och Mir Diti, stamfadern till klanerna Orosh, Spac och Kushneni i Mirdita.[3][4] Enligt traditionerna sägs det att de kom från Pashtrik områden till mirdita där de senare splittrades. Enligt Edith Durham kom de till dagens områden i 1430-talet.[5]
Det finns en annan teori som säger att stamfadern hette Nikë Gjeku, han hade fyra söner Pec, Lot, Lek och Ded, de grundade byarna Pecaj, Lotaj och Lekaj.
Gimaj klanen redigera
Gimaj var inte släkt med Shala eller Thethi, och säg av Shala klanen att de ursprungligen kommer från Plani som gränsar med gimaj från väst. I en demografisk studie av Franz Seiner 1918, hade gimaj 103 hushåll och 563 invånare.
Demografi redigera
I en rapport från 1671, skriven av Pietro Stefano gaspari, nämns området som Sala samt noterar att det fanns 32 hushåll och 200 invånare. Han skriver även att de var välbeväpnade och fria från osmanerna och att de ofta attackerade osmanska poster och kom nästan alltid ut som segrare.
I den första trovärdiga folkräkningen 1918, vilket bestod av områden runt Abat, Lekaj, Lotaj, Nenmavriq, Nicaj, Pecaj, Theth och inte hela shala hade man 431 hushåll och 2 512 invånare.[6]
Utvandring redigera
.JPG)
Åren mellan 1750 till 1850-talet lämnade många familjer shala och flyttade till Peja regionen i Kosovo. I byn Isniq nära Decan sägs det att nästan alla är från Shala. Johann George von Hahn som reste runt i Kosovo under 1858-talet la märke till shaljaner i Vushtrri och i Shala e Bajgores. Numera bor de flesta i Mitrovica och i Shala e bajgores. Där är man delat i fyra klaner Gima, Peci, Maleti (relaterade till Lotaj) och Lopci. Det finns även shaljaner i byarna Lluka e Eperme och Strellç i Ulët nära Deçan, Ujmir nära Klina, Kopiliq i Epërme i Drenica, Rakosh och Çitak i Podgor och i Lepenc dalen. [7]
Personer från Shala redigera
- Ndok Gjeloshi - militär
- Mehmet Shpendi - gerilla krigare
Rötter från Shala redigera
- Isa Boletini - gerilla krigare
Galleri redigera
-
Man från Shala. -
Två unga krigare. -
Foto tagen 1909. -
Gammal man som spelar Lahuta. -
Theth. -
Ndërlysaj, Theth. -
Vattenfall i Theth. -
Shala floden. -
Monument på Edith Durham.
.jpg)
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ Fishta, Gjergj (2005) (på engelska). The Highland Lute. sid. 416. Läst 6 januari 2019
- ^ Elsie, Robert (2010) (på engelska). Historical Dictionary of Albania. sid. 411. Läst 24 december 2018
- ^ Durham, Edith (1909) (på engelska). High Albania. sid. 108. Läst 6 januari 2019. ”Shala, Shoshi and Mirdita , says tradition, descend from three brothers who came from raschia to escape turkish oppression, shortly after that district was occupied by the turks.”
- ^ Durham, Edith (1909) (på engelska). High Albania. sid. 257. Läst 15 januari 2019. ”Mirdita numbers some three thousand houses, said my host, all Christians, and consists of five bariaks, of which Oroshi, Spachi and Kushneni are of the same blood as Shala-Shoshi, and not intermarriageable either among themself or with Shala-Shoshi.”
- ^ Elsie, Robert (2015) (på engelska). The Tribes of Albania;History, Society and Culture. sid. 120. Läst 31 januari 2019
- ^ Elsie, Robert (2015) (på engelska). The Tribes of Albania:History, Society and Culture. sid. 184. ISBN 978-1-78453-401-1
- ^ George Hahn, Johann (2015) (på engelska). The Discovery of Albania: Travel Writing and Anthropology in the Nineteenth-Century Balkans. sid. 85. Läst 26 december 2018