Serumamyloid P (SAP) är ett protein som förekommer i serum. Det är serumformen av amyloid P komponent (AP), ett pentameriskt protein med en molekylmassa på 25 kilodalton som först identifierades som en pentagonal beståndsdel i den patologiska vävnadsinlagring som kallas amyloid.[1]APCS är den mänskliga genen.[2]
Vid amyloidos
redigeraAP utgör 14 procent av den torra massan av amyloidavlagringar[3] och tros vara en viktig bidragande orsak till patogenesen av en besläktad grupp av sjukdomar som kallas amyloidoser.[4] Dessa tillstånd kännetecknas av den ordnade aggregationen av normala globulära proteiner och peptider till olösliga fibrer som stör vävnadsarkitekturen och är associerade med celldöd. AP tros dekorera och stabilisera aggregat genom att förhindra proteolytisk klyvning och därmed hämma borttagning av fibriller via de normala proteinfångande mekanismerna.[5] Denna uppfattning används i den rutinmässiga kliniska diagnostiska tekniken för SAP-scintigrafi där radiomärkt protein injiceras i patienter för att lokalisera områden med amyloidavlagring.[6] SAP-amyloid-associationen har också identifierats som ett möjligt läkemedelsmål för anti-amyloidterapi, med den senaste utvecklingen och första etappen av kliniska prövningar av en förening som kallas CPHPC (R-1-[6-[ R -2-) karboxi-pyrrolidin-1-yl]-6-oxohexanoyl] pyrrolidin-2-karboxylsyra), en liten molekyl som kan avlägsna AP från avlagringar genom att minska nivåerna av cirkulerande SAP.[7]
Struktur
redigera
SAP är en medlem av pentraxinfamiljen, kännetecknad av kalciumberoende ligandbindning och distinkt tillplattad β-jellyroll-struktur som liknar den hos baljväxtlektinerna.[8] Namnet "pentraxin" kommer från det grekiska ordet för fem (penta) och bär (ragos) som relaterar till den radiella symmetrin hos fem monomerer som bildar en ring med en diameter på cirka 95 Å och en djup på 35 Å. Human SAP har 51 procent sekvenshomologi med C-reaktivt protein (CRP), ett klassiskt plasmaprotein med akut fassvar, och är mer avlägset i förhållande till de "långa" pentraxinerna som PTX3 (en cytokinmodulerad molekyl) och flera neuronala pentraxiner.(Limulus polyphemus).[9]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Serum amyloid P component, 3 mars 2023.
Noter
redigera- ^ Cathcart ES; Shirahama T; Cohen AS (1967). ”Isolation and identification of a plasma component of amyloid”. Biochim. Biophys. Acta 147 (2): sid. 392–393. doi:.
- ^ ”Entrez Gene: APCS amyloid P component, serum”. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?Db=gene&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=325.
- ^ Skinner M; Pepys MB; Cohen AS; Heller LM; Lian JB (1980). Amyloid and amyloidosis: proceedings of the Third International Symposium on Amyloidosis, Póvoa de Varzim, Portugal, 23–28 September 1979. Amsterdam: Excerpta Medica. Sid. 384–391. ISBN 0-444-90124-8.
- ^ ”Amyloid deposition is delayed in mice with targeted deletion of the serum amyloid P component gene”. Nature Medicine 3 (8): sid. 855–9. August 1997. doi:. PMID 9256275.
- ^ ”Serum amyloid P component prevents proteolysis of the amyloid fibrils of Alzheimer disease and systemic amyloidosis”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 92 (10): sid. 4299–303. May 1995. doi:. PMID 7753801. PMC: 41931. http://www.pnas.org/cgi/reprint/92/10/4299.pdf.
- ^ ”Imaging amyloidosis with radiolabelled SAP”. European Journal of Nuclear Medicine 22 (7): sid. 595–9. July 1995. doi:. PMID 7498219.
- ^ ”Targeted pharmacological depletion of serum amyloid P component for treatment of human amyloidosis”. Nature 417 (6886): sid. 254–9. May 2002. doi:. PMID 12015594.
- ^ ”Structure of pentameric human serum amyloid P component”. Nature 367 (6461): sid. 338–45. January 1994. doi:. PMID 8114934.
- ^ ”Amyloid P component. A critical review”. Amyloid 4 (4): sid. 274–295. 1997. doi:.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Serumamyloid P.
