Richard Rogers
Richard George Rogers, Baron Rogers of Riverside, född 23 juli 1933 i Florens i Toscana i Italien, död 18 december 2021 i London,[16] var en brittisk arkitekt.
| Richard Rogers | |
_(cropped).jpg) | |
| Född | 23 juli 1933[1][2][3] Florens[4] |
|---|---|
| Död | 18 december 2021[5][6] (88 år) London[7][6] |
| Medborgare i | Storbritannien[8][9] |
| Utbildad vid | Architectural Association School of Architecture, [4] Yale School of Architecture, [4] St John's School, Leatherhead Kingswood House School  |
| Sysselsättning | Arkitekt[3][10][4], formgivare[11] |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset (1996–2021) | |
| Noterbara verk | Centre Pompidou och Lloyd's building |
| Politiskt parti | |
| Labour | |
| Maka | Su Rogers (g. 1960–, skilsmässa) Ruth Rogers (g. 1973–2021)[12] |
| Barn | Roo Rogers (f. 1975) |
| Föräldrar | Nino Rogers[13] Dada Gelringer[13] |
| Utmärkelser | |
| Auguste Perret-priset (1978) Royal Gold Medal (1985) Praemium Imperiale (2000)[14] Hedersdoktor vid Universitetet i Florens (2005) Gyllene lejonet (2006) Pritzkerpriset (2007) Royal Designers for Industry (2014)[15] Fellow of the Royal Institute of British Architects Knight Bachelor Fulbright-programmet | |
| Redigera Wikidata | |
Rogers studerade vid Architectural Association School of Architecture i London och Yale School of Architecture där han tog examen 1962. På Yale mötte han Norman Foster, med vilken han drev arkitektkontret Team 4 till 1967.
Tillsammans med Renzo Piano blev han uppmärksammad för Centre Pompidou i Paris, en high-tech byggnad från mitten av 1970-talet.
Richard Rogers var en av de främsta företrädarna för den så kallade high-tech arkitekturen, en senmodernistisk arkitekturstil som kännetecknas av att byggnadens tekniska installationer och konstruktion görs till arkitektoniska motiv.
Efter samarbetet med Renzo Piano, etablerade Rogers Richard Rogers Partnership 1976, sedan 2007 benämnt Rogers Stirk Harbour + Partners. Företaget har kontor i London, Barcelona, Madrid och Tokyo.
Richard Rogers blev år 2019 belönad med AIA:s guldmedalj.
Verk i urval redigera
-
-
The O2 (tidigare Millennium Dome).
- Rogers' House Wimbledon (1967)
- Centre Pompidou Paris (1972–78)
- Lloyd's building London (1979–84)
- European Court of Human Rights Strasbourg (1984)
- Millennium Dome London (1999)
- The Senedd, National Assembly for Wales, Cardiff (2006)
- Barajas Airport Terminal 4, Madrid (2005)
- 88 Wood Street London (1993-2001)
- Courts of Law Antwerp Belgium (2005)
Källor redigera
- ^ SNAC, Richard Rogers, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Richard Rogers, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, n78021296, läs online, läst: 22 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] RKDartists, läs online, läst: 22 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Kahn (red.), The New York Times, The New York Times Company och Arthur Gregg Sulzberger, läs online och läs onlineläs online, läst: 19 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.lemonde.fr.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Kahn (red.), The New York Times, The New York Times Company och Arthur Gregg Sulzberger, läs online och läs onlineläs online, läst: 18 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, läs onlineläs online, läst: 22 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ CONOR.Sl, läs online, läst: 22 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.npg.org.uk, läst: 22 juli 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.praemiumimperiale.org, läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.thersa.org, läst: 9 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Richard Rogers, Architect Behind Landmark Pompidou Center, Dies at 88 (engelska)