Pseudotyphlops philippinus[4] är en ormart som beskrevs av Müller 1832. Pseudotyphlops philippinus är ensam i släktet Pseudotyphlops som ingår i familjen sköldsvansormar.[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
| Pseudotyphlops philippinus | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Sköldsvansormar Uropeltidae |
| Släkte | Pseudotyphlops |
| Art | Pseudotyphlops philippinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudotyphlops philippinus | |
| Auktor | (Müller, 1832) |
| Synonymer | |
|
Uropeltis saffraganus KELAART 1853[1] Uropeltis saffragamus KELAART 1853[1] Uropeltis pardalis KELAART 1853[1] Uropeltis grandis KELAART 1853[1] Uropeltis philippina WAGLER 1830[2] Uropeltis philippinus CUVIER 1829[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten blir upp till 50 cm lång. Den förekommer på Sri Lanka och gräver i det övre jordlagret efter daggmaskar. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar. Ormen hittas i motsats till artepitet inte på Filippinerna.[6]
Enligt The Reptile Databas beskrevs arten tidigare under 1832 av samma auktor med artepitet saffragamus. Dessutom listas ormen i databasen i släktet Rhinophis.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Kelaart, EDWARD FRED (1853) Prodromus Faunae Zeylanicae., Colombo, 2 (1): 11-22, [1854]
- ^ Wagler, Jean G. (1830) Natürliches System der Amphibien, mit vorangehender Classification der Säugetiere und Vögel. Ein Beitrag zur vergleichenden Zoologie. 1.0., Cotta, München, Stuttgart, and Tübingen, 354 pp.
- ^ Cuvier, G. J. L. N. F. D. (1829) Le Regne Animal Distribué, d'apres son Organisation, pur servir de base à l'Histoire naturelle des Animaux et d'introduction à l'Anatomie Comparé. Nouvelle Edition [second edition]. Vol. 2. Les Reptiles., Déterville, Paris, i-xvi, 1-406
- ^ Müller, JOHANN (1832) Beiträge zur Anatomie und Naturgeschichte der Amphibien. . . . 7. Über die Schlangen mit einem Hornschild am Körperende, gen. Rhinophis und Uropeltis. In TIEDEMANN & TREVIARNUS., Z. Physiol., Heidelberg, Leipzig, art. 19, 4 (2):190-275.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudotyphlops+philippinus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Pseudotyphlops” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 156. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ^ Rhinophis saffragamus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 11 maj 2018.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Pseudotyphlops philippinus.
