Blek ostronmussling

hattsvamp i släktet Pleurotus
(Omdirigerad från Pleurotus pulmonarius)

Blek ostronmussling (Pleurotus pulmonarius) är en svamp i gruppen hattsvampar som växer på trädstammar. Den är en av de svampar som brukar kallas musslingar och hör till samma släkte som ostronmussling (Pleurotus ostreatus).

Blek ostronmussling
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljPleurotaceae
SläkteOstronmusslingar
Pleurotus
ArtBlek ostronmussling
P. pulmonarius
Vetenskapligt namn
§ Pleurotus pulmonarius
Auktor(Fr.) Quél
Synonymer
Pleurotus ostreatus var. pulmonarius (Fr.) Iordanov{?}, Vanev & Fakirova 1979[1]
Pleurotus araucariicola Singer 1953[2]
Pleurotus ostreatus f. pulmonarius (Fr.) Pilát 1933[3]
Dendrosarcus pulmonarius (Fr.) Kuntze 1898[4]
Agaricus pulmonarius Fr. 1821[5]

Den mykologiska karaktären hos blek ostronmussling:


hymenium:
skivor


hatt:
förskjuten


skivtyp:
nedlöpande


ätlighet:
delikat




fot:
bar


sporavtryck:
vit


ekologi:
saprofyt

Beskrivning redigera

Den bleka ostronmusslingens fruktkroppar växer typiskt i glesa eller tätare grupper och har en hatt som till utseendet är mussel- eller tungliknande. Hattens ovansida har vanligen en vit till gulvit färg, ibland kan den vara något grågulaktig, och bredden är från 5 upp till omkring 15 centimeter. Dess yta är kal och blir lite klibbig vid fuktig väderlek. Andra kännetecken för blek ostronmussling är att den har vita, nedlöpande skivor och en kort, sidoställd fot.

Ekologi redigera

Fruktkropparna hos blek ostronmussling kan uppträda redan under sommaren och fortsätter komma fram till hösten, på stammar till olika lövträd, bland annat björk och asp. Den växer både på levande och döda trädstammar och hör till de svampar som ger vitröta, men som skadegörare inom skogsbruket har den mycket liten betydelse.

Användning redigera

Blek ostronmussling är precis som den vanliga ostronmusslingen ätlig och har vitt kött med mild smak och lukt.

Referenser redigera

  • Nylén, Bo. Svampar i Norden och Europa, 2000.

Noter redigera

  1. ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  2. ^ Singer (1953) , In: Lilloa 26:141
  3. ^ Pilát (1933) , In: Bull. trimest. Soc. mycol. Fr. 49:281
  4. ^ Kuntze (1898) , In: Revis. gen. pl. (Leipzig) 3(2):464
  5. ^ E.M. Fries (1821) , In: Syst. mycol. (Lundae) 1:187

Externa länkar redigera