Öppna huvudmenyn

Otto Hampel och Elise Hampel

(Omdirigerad från Otto Hampel)
Elise och Otto Hampel.
Minnestavla vid Amsterdamer Strasse 10 i Berlin-Wedding.

Otto Hampel (1897–1943) och Elise Hampel (1903–1943) var ett par från Berlin-Wedding som gjorde motstånd mot nazisterna.[1] Båda var från början på intet sätt fientligt inställda mot regimen. Elise Hampel var aktiv i nazisternas kvinnoorganisation NS-Frauenschaft och Otto Hampel hade före 1933 varit medlem i Stahlhelm, en grupp negativt inställd till Weimarrepubliken.

Förmodligen var det Elises brors död 1940 som ledde till en attitydförändring och som gjorde dem till motståndare. Mellan 1940 och 1942 spred de handskrivna kort där de uppmanade att stoppa kriget och störta Hitlerregimen. Cirka 200 kort fördelades i hela staden men främst i närområdet av Amsterdamer Strasse 10, där de bodde. Nästan alla kort lämnades in till Gestapo. I september 1942 iakttogs Otto Hampel av en "uppmärksam folkkamrat" (aufmerksame Volksgenossin) vilket ledde till att paret arresterades. Volksgerichtshof åtalade dem för högförräderi och de dömdes till döden i januari 1943. Båda avrättades den 8 april samma år.[2] En dåvarande granne till paret berättade många år senare att ingen vågade prata om arresteringen eftersom Hitler som person var oantastlig och att minsta lilla kritik mot honom ledde till påföljder.[3]

Den person som hade anmält Otto och Elise Hampel hette Waschke i efternamn. Hon fick reda på Hampels öde först efter kriget och dömdes 1948 till två års fängelse för brott mot mänskligheten.[4] Efter Hampels död beboddes deras lägenhet av en SA-man och hans familj. Familjen dog när hela huset förstördes i en bombräd november 1943.[4]

År 2014 planerades att ett torg utan namn på Müllerstrasse (en huvudgata nära Amsterdamer Strasse 10) skulle uppkallas efter Otto och Elise Hampel. Trots att stadsdelsnämnden röstade för förslaget vägrade markägaren först att ändra namnet med motiveringen att invånarna nära torget skulle få en ny adress som skulle vara svår att hitta.[5] När det verkade som att man hade kommit överens avslogs begäran av Weddings trafiknämnd med motiveringen att ett nytt torg med nya nummer skulle förvirra de boende. Istället kommer en liten väg mellan Müllerstrasse och närliggande Genter Strasse bli uppkallad efter paret Hampel.[6]

Parets öde i bok och filmRedigera

Otto och Elise Hampels öde beskrivs i romanen Ensam i Berlin av Hans Fallada. Fallada använde sig av Gestapos förhörsprotokoll och skrev boken under ett fåtal veckor hösten 1946.[1] Fallada tyckte först att det var opassande att han skulle skriva romanen eftersom han såg sig som medlöpare som inte hade gjort motstånd mot naziregimen. Slutligen skrev han bokens 866 sidor på fyra veckor. Romanen följer historien i grova drag, men vissa ändringar gjordes. Exempelvis heter makarna inte Hampel utan Quangel och de bor inte i Wedding utan i Prenzlauer Berg (även det en arbetarstadsdel på 30- och 40-talet). Boken gavs ut redan 1947 (i en förkortad version) men en internationell bästsäljare blev den först på 2000-talet när ett litet amerikanskt förlag översatte boken till engelska. Efter den internationella succén utgavs även en ny (oförkortad) version av boken på tyska.[7]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Mix, Andreas (14 maj 2011). ”Hans Falladas Roman "Jeder stirbt für sich allein" hat ein wahres Vorbild: die Geschichte von Elise und Otto Hampel, die gegen die Nazis Zettel verteilten: Das Fallbeil zerschlug auch ihre Ehe” (på tyska). Berliner Zeitung. http://www.berliner-zeitung.de/hans-falladas-roman--jeder-stirbt-fuer-sich-allein--hat-ein-wahres-vorbild--die-geschichte-von-elise-und-otto-hampel--die-gegen-die-nazis-zettel-verteilten-das-fallbeil-zerschlug-auch-ihre-ehe-15035822. Läst 15 juli 2016. 
  2. ^ Luuk, Ernst (red.), Heft 1 der Schriftenreihe über den Widerstand in Berlin von 1933 bis 1945, Felgentreff & Goebel, Berlin 1983, sid. 94-95
  3. ^ Kolbe, Corina (16 november 2016). ”Widerstand im NS-Regime: Mit Postkarten gegen die Todesmaschine”. Spiegel Online. http://www.spiegel.de/einestages/widerstand-gegen-adolf-hitler-mit-postkarten-gegen-die-todesmaschine-a-1121314.html. Läst 10 maj 2018. 
  4. ^ [a b] Groschupf, Johannes (10 april 2011). ”Allein in Berlin” (på tyska). Tagesspiegel. http://www.tagesspiegel.de/kultur/ehepaar-hampel-allein-in-berlin/4040420.html. Läst 15 juli 2016. 
  5. ^ Schulze, Nicole (18 februari 2015). ”Elise und Otto Hampel: Bürokraten wehren sich gegen Ehrung für Hitler-Gegner” (på tyska). Berliner Kurier. http://www.berliner-kurier.de/berlin/kiez---stadt/elise-und-otto-hampel-buerokraten-wehren-sich-gegen-ehrung-fuer-hitler-gegner-1358590. Läst 15 juli 2016. 
  6. ^ GmbH, Berliner Wochenblatt Verlag. ”Wegweisende Wendung? Straße wird zum Elise-und-Otto-Hampel-Weg” (på de-DE). berliner-woche.de. http://www.berliner-woche.de/wedding/politik/wegweisende-wendung-strasse-wird-zum-elise-und-otto-hampel-weg-d137403.html. Läst 10 maj 2018. 
  7. ^ ”Allein in Berlin”. www.tagesspiegel.de. http://www.tagesspiegel.de/kultur/ehepaar-hampel-allein-in-berlin/4040420.html. Läst 15 juli 2016.