Spökyxne (Aceras anthropophorum, även Orchis anthropophora) är en orkidé som förekommer i norra Afrika, södra Europa och västra Asien. Den listas vanligen i ett eget släkte.

Spökyxne
Spökyxne (Aceras anthropophorum)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljOrkidéer
Orchidaceae
SläkteAceras
ArtSpökyxne
A. anthropophorum
Vetenskapligt namn
§ Aceras anthropophorum
Auktor(Linné) W.T. Aiton

Etymologi redigera

Det vetenskapliga namnet för släktet, Aceras, är sammansatt av det grekiska prefix α- a- = "utan" och av ordet κέρας keras = horn. Artepitet anthropophorum består av de grekiska orden άνθρωπος anthropos = "människa, man" och φερείν pherein = "bära".

Den första delen syftar på ett kännetecknande kronblad hos orkidéer (Labellum) som saknar sporre. Den andra delen syftar på hela blomman som i viss mån påminner om en människa.

Utseende redigera

 
Närbild på blomställningen.

Spökyxne är en flerårig växt som övervintrar med hjälp av en rotfrukt och som vanligen blir 20 till 40 cm hög. De första bladen bildas redan före vintern. Antalet löv är med fyra till nio jämförelsevis stort för en orkidé. Bladen sitter vid undre delen av stjälken som en rosett och är långdragna.

Den höga blomställningen bär upp till 100 blommor. Varje blomma är cirka 12 till 15 mm lång. Spökyxne blommar vanligen mellan början av maj och slutet av juni. Arten är en av de få orkidéer från Medelhavsregionen som pollineras av små skalbaggar. Då växtens Labellum saknar sporre kommer skalbaggarna med sina korta munverktyg åt nektarn.

Artens frön saknar frövita (endosperm). Groning sker därför bara i symbios med en svamp som kan jämföras med mykorrhiza.

Utbredning redigera

Spökyxne förekommer huvudsakligen kring Medelhavet från norra Afrika och Spanien norrut till södra England och Centraleuropa samt österut till Libanon. Den saknas i Centraleuropas högalpina områden.

Arten hittas oftast på soliga kullar på näringsfattiga ängar men den förekommer även i öppna skogar eller buskmarker. Den lever nästan uteslutande på mark med större andel av kalciumkarbonat.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 maj 2011.

Externa länkar redigera