De Mairans nebulosa eller Messier 43, (M43), även känd som NGC 1982, är en diffus nebulosa som ligger nordost om Messier 42. Denna runda emissionsnebulosa är en H II-region, och ser ut att sitta ihop med den norra sidan av Orionnebulosan (Messier 42), trots att den inte hör dit. En stjärna med magnitud 8 är källan till det ljus som gör synlig för oss.
| Messier 43 | |
 Messier 43, också känd som NGC 1982, fotograferad av Rymdteleskopet Hubble | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 35m 31,8s[1] |
| Deklination | -05° 17′ 57″[1] |
| Avstånd | 1 300 ± 160 ly (400 ± 50 pc) ljusår ljusår |
| Skenbar storlek | 20 x 15 bågminuter[2] |
| Skenbar magnitud | +9,0 |
| Noterbart | Trapetshopen |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 1 ljusår |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | Före 1731 |
| Upptäckare | Jean-Jacques d'Ortous de Mairan[2] |
| Andra beteckningar | |
| M43, NGC NGC 1982, De Mairans nebulosa.[3] | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
Messier 43 upptäcktes av den franska forskaren Jean-Jacques Dortous de Mairan någon gång före 1731[2] och katalogiserades av Charles Messier 1769. Den är fysiskt en del av Orionnebulosan (Messier 42), skild från huvudnebulosan av ett tätt stoftfält som kallas nordöstra mörka gatan.[4] Den är en del av det mycket större molekylärt molnkomplex inom Orion. Det mörka området mellan Messier 42 och Messier 43 kallas på engelska för "fishmouth", fiskmunnen.
Egenskaper redigera
Den huvudsakliga joniserande stjärnan i nebulosan är HD 37061 (variabel stjärnbeteckning NU Ori[b]), i centrum av H II-regionen, belägen 1 300 ± 160 ljusår (400 ± 50 pc) bort. Denna är en trippelstjärna där den ljusare komponenten är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna. Huvudkomponenten är en blåvit huvudseriestjärna typ B med spektralklass B0.5 V eller B1 V. Den har en massa av 19 ± 7 gånger solmassan och en radie av 5,7 ± 0,8 gånger solradien. Den avger över 26 000 gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på 31 000 K. Det roterar snabbt med en projicerad rotationshastighet av ca 200 km/s.[4]
H II-regionen är en rund volym av joniserat väte. Den har en diameter på ca 4,5 bågminuter, sett från jorden vilket betyder att den har en bredd av 2,1 ljusår. Netto vätealfastrålning (förutom stjärnan) i regionen är (3,0 ± 1,1) × 1035 erg/s, motsvarande 78 gånger solens luminositet. Det finns ett mörkt fält som korsar hela västra centrumremsan från norr till söder, känd som M43 dark lane, som bildar en virvlande bältesförlängning i söder till Orions nordöstra mörka gata. Alla dessa liknar en blandning av rök som stiger från en skorsten och i akvarell, breda och fina mörka penseldrag, vid flera våglängder.
Galleri redigera
-
Infraröd bild av (del av) De Mairan's Nebulosa (M43)
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 43, 30 april 2021.
Noter redigera
- ^ [a b] Sulentic, Jack W.; Tifft, William G.; Dreyer, John Louis Emil (1973), The revised new catalogue of nonstellar astronomical objects, Tucson: University of Arizona Press, Bibcode: 1973rncn.book.....S.
- ^ [a b c] Adam, Len (2018), Imaging the Messier Objects Remotely from Your Laptop, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer, s. 209, ISBN 978-3319653853, Bibcode: 2018imor.book.....A, https://books.google.com/books?id=7nNUDwAAQBAJ&pg=PA209.
- ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2043. Hämtad 25 november 2018.
- ^ [a b] Simón-Díaz, S.; García-Rojas, J.; Esteban, C.; Stasińska, G.; López-Sánchez, A. R.; Morisset, C. (June 2011), ”A detailed study of the H ii region M 43 and its ionizing star”, Astronomy & Astrophysics 530: 13, doi:, A57, Bibcode: 2011A&A...530A..57S.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Messier 43.- Garner, Rob, red. (October 19, 2017), Messier 43, NASA, https://www.nasa.gov/feature/goddard/2017/messier-43, läst 26 november 2018.
- Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (October 8, 2018), Messier 43: De Mairan's Nebula, Companion of the Orion Nebula, Students for the Exploration and Development of Space (SEDS), http://messier.seds.org/m/m043.html, läst 26 november 2018
