En mugg är en robust typ av kopp som ofta används för att dricka varma drycker, såsom kaffe, te eller choklad. Muggar har ofta handtag och rymmer en större mängd vätska än andra typer av koppar. I formella miljöer används sällan muggar till servering.

Mugg

De gamla muggarna var ofta ristade i trä och ben eller formad av lera, de moderna tillverkas av keramiska material. Vissa är tillverkade av förstärkt glas, till exempel pyrex. Andra material, inklusive plast, stål och lackerad metall, reducerar vikt och värmemotstånd, vilket är till fördel för till exempel campare. Tekniker som screentryck och dekaler används för att tillämpa dekorationer och reklam; dessa bränns in på muggen för att säkerställa varaktighet.

Historia redigera

 
En lermugg gjord på drejskiva från sena neolitikum-perioden (ca 2500–2000 f.Kr.) i Zhengzhou, Kina.

De äldsta dryckeskärlen som funnits av arkeologer var gjorda av ben och hade knappt något handtag; dessa var inte muggar. De första muggarna är relaterade till den yngre stenålderns krukmakeri och har hittats i Kina och Japan och daterats till 10 000 f.Kr.[1] I början formades all keramik av händer, men arbetet underlättades sedan genom uppfinningen av drejskivan någon gång mellan 6500 och 3000 f.Kr. Det var relativt lätt att lägga till ett handtag till en kopp i processen, vilket resulterade i en mugg. Största nackdelen med dessa muggar var de tjocka väggarna som gjorda att det var svårt att dricka ur dem. Väggarna förtunnades med utveckling av olika tekniker av metallbearbetning. Muggar av metall var tillverkade i brons,[2] silver, guld[3] och även bly,[4] från 2000 f.Kr., men var svåra att dricka ur tillsammans med varma drycker. Trämuggar producerades troligen från den äldsta tiden, men de flesta av dem har inte kunnat bevarats till nuvarande tid. Uppfinningen av porslin på 600-talet i Kina förde en ny era med tunnväggiga muggar som passar både varma och kalla drycker.[5][6]

Allmän design och funktion redigera

 
En mugg av keramik med botten uppåt.

Muggens formgivning syftar till värmeisolering, de tjocka väggarna i en mugg i jämförelse med de tunna i en tekopp har en isolerande funktion och förhindrar drycken från att kylas av eller värmas upp på kort tid. Botten på muggen är sällan platt, den är oftast endera konkav eller försedd med en extra kant, detta för att reducera den termiska kontakten på den yta vars muggen är placerad. Dessa funktioner lämnar ofta en karakteristisk O-formad fläck på ytan. Handtaget eller örat håller handen och fingrarna borta från muggens heta sida. Av samma anledning för värmeisolering är muggar oftast tillverkade av material med låg värmeledningsförmåga, såsom lergods, benporslin och glas.[7][8]

Storlek redigera

De på 1800-talet mycket populära dekorerade porslinsmuggarna rymde omkring ett stop = 1,3 liter. Dagens kaffemuggar är avsevärt mindre och rymmer cirka 2½ deciliter.[9]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Jared Diamond. ”Japanska rötter”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525105448/http://www2.gol.com/users/hsmr/Content/East%20Asia/Japan/History/roots.html.  (engelska)
  2. ^ ”The Collection - Archaeology”. http://laytoncollection.org/index.php/laytons-bequest/the-collection-archaeology/.  (engelska)
  3. ^ ”Mycenean Art”. http://www.visual-arts-cork.com/ancient-art/mycenean.htm.  (engelska)
  4. ^ ”Lead drinking cup”. Arkiverad från originalet den 27 september 2012. https://web.archive.org/web/20120927082915/http://www.nicks.com.au/index.aspx?link_id=76.633.  (engelska)
  5. ^ Porcelain. Columbia Encyclopedia Sixth Edition. 2008. http://www.encyclopedia.com/doc/1E1-porcelai.html. Läst 27 juni 2008.  (engelska)
  6. ^ G. J. Monson-Fitzjohn, B.Sc., F.R.Hist.S.. Drinking Vessels of Bygone Days. http://www.nicks.com.au/index.aspx?link_id=76.623. Läst 1 augusti 2010  Arkiverad 19 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
  7. ^ Steve Farrow (1999). The really useful science book: a framework of knowledge for primary teachers. Routledge. sid. 98. ISBN 0750709839. http://books.google.com/books?id=fJw0K1ZGY1kC&pg=PA98  (engelska)
  8. ^ David M. Buss (2005). The handbook of evolutionary psychology. John Wiley and Sons. sid. 27. ISBN 0471264032. http://books.google.com/books?id=esDW3xTKoLIC&pg=PA27  (engelska)
  9. ^ Carlsson, Albert W (1993). Med mått mätt : svenska och utländska mått genom tiderna (2., oförändr. utg). Stockholm: LT. sid. 47. Libris 7253576. ISBN 9136031577 

Externa länkar redigera