Öppna huvudmenyn

Markgrevskapet Baden var ett territorium i tysk-romerska riket.

Markgrevskapet Baden
Markgrafschaft Baden (Tyska)

11121803
Flagga Vapen
Baden fram till 1801 (markerat i rött).
Baden fram till 1801 (markerat i rött).
Huvudstad Baden-Baden (1100-talet), Karlsruhe (1715–1803)
Språk Tyska
Statsskick Markgrevskap
Bildades 1112


Upphörde 1803


Idag del av Baden-Württemberg

Badens område erövrades under 1:a årh. e. Kr. av romarna samt utskiftades till romerska veteraner och galliska nybyggare, de s. k. "decumates" (se Agri decumates). 234 e. Kr. började alemannerna inkräkta landet, och år 282 var det helt och hållet i deras våld. Genom slaget vid Zülpich, 496, tillföll det frankerna. Efter det karolingiska väldets delning uppväxte i Baden, under den romersk-tyske kejsarens svaga överherrskap, en mängd små furstendömen, och från en av dessas dynastier härstammar den familjen som senare fick storhertlig rang.

Som stamfader nämnes en Berthold, hertig av Zähringen. Dennes sonson Hermann II (d. 1130) var den förste, som kallade sig markgreve av Baden. Under hela medeltiden fortfor landet att oupphörligt delas mellan olika grenar av ätten, under det att området därjämte genom köp, gifte o. d. ansenligt förökades.

1503 hade ättens besittningar blivit förenade under markgreve Kristofer I, men denne delade dem åter vid sin död (1527) mellan sina söner, som blev stamfäder för grenarna Baden-Baden och Baden-Durlach, av vilka den förra hade södra, den senare norra delen av Baden. I Baden-Baden infördes reformationen av markgreve Bernhard (d. 1537), men protestantismen förbjöds av hans sonson Filips förmyndare, hertigen av Bayern.

Efter Filips död (1588) tillföll landet hans kusin Edvard (en son till Bernhards yngre son Kristofer och Gustaf I:s dotter Cecilia), men då denne, som övergått till katolicismen, föga bekymrade sig om regeringen, lämnade kejsar Rudolf II landets förvaltning åt hertigarna av Bayern och Lothringen, vilket föranledde en långvarig tvist med Baden-Durlach.

1771 utdog den baden-badensiska dynastin, hvarefter landet förenades med Baden-Durlach. Reformationen infördes i detta land av markgrefve Ernst (d. 1553). Av de följande regenterna må nämnas: Georg Fredrik (1604–22), vilken lämnade regeringen åt sin son för att tåga ut i trettioåriga kriget såsom protestantisk fältherre; dennes sonson Fredrik VI (1659–77), som var gift med Karl X Gustafs syster, Kristina Magdalena; och dennes sonson, Karl Wilhelm (1709–38), som byggde Karlsruhe. Den sistnämnde efterträddes av sin sonson Karl Fredrik, som 1771 förenade de badensiska länderna samt under den napoleonska tiden betydligt utvidgade sitt område. Han blev 1803 kurfurste och 1806 storhertig såsom lön för sin anslutning till Rhenförbundet.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Baden, 1904–1926.