Margaret MacDonald Mackintosh, född 5 november 1864 i Tipton nära Wolverhampton i West Midlands (dåvarande Staffordshire), död 10 januari 1933 i London, var en skotsk bildkonstnär och formgivare. Hon blev känd för sina arbeten i jugendstil, en riktning åren runt 1900 inom framförallt konst, konsthantverk, formgivning och arkitektur. Denna stil går även under namnen Art Nouveau och Modern Style. Hon var gift med den skotske arkitekten och formgivaren Charles Rennie Mackintosh.

Margaret MacDonald
Margaret MacDonald Macintosh.jpg
Margaret MacDonald cirka 1895.
Född5 november 1865
TiptonStorbritannien
Död10 januari 1933 eller 7 januari 1933[1]
London
MedborgarskapStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidGlasgow School of Art Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMålare[2]
Make/makaCharles Rennie Mackintosh
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Ganska lite är känt om Margaret MacDonalds tidiga år. Familjen flyttade runt en del i England då fadern sökte försörjning inom olika yrken, ofta med anknytning till gruvindustrin, bland annat var han anställd som bergsingenjör. År 1890 flyttade familjen till Glasgow i Skottland, där Margaret och den yngre systern Frances MacDonald studerade vid Glasgow School of Art. Vid denna tid var Francis (Fra) Newbery rektor för skolan. Hans engagemang i begåvade elevers konstnärliga utveckling kom de båda systrarna till del, vars arbeten redan under skoltiden väckte uppmärksamhet.[3] De lämnade skolan i mitten av 1890-talet och hyrde en studio i Glasgow. Där arbetade Margaret och Frances i nära samverkan, inte bara i måleri, de skapade även verk i textil, glas, metall och grafik. [3][4]

 
A Pond, Frances MacDonald, 1894

Systrarna ställde också ut tillsammans. Det som kännetecknade såväl Margarets som Frances konstverk var stiliserade och på längden utdragna nakna människokroppar samt växter, utförda i många olika material och tekniker. Inte sällan fanns en ros, ofta flera, med i motivet. Det var en speciellt utformad ros som tillika var staden Glasgows symbol. The Rose of Glasgow återfanns vid denna tid i många andra konstnärers arbeten. (Se bild nedan) I stor utsträckning var verken skapade utifrån systrarnas egna fantasivärldar, utan något identifierbart historiskt ursprung. På så vis blev konsten nydanande och originell. [3] Men långt ifrån alla uppskattade vad de såg. Margarets och Frances konst betraktades ofta med en fientlig inställning på grund av dess motiv och utförande. Då en del av dessa verk från mitten av 1890-talet var så annorlunda och ibland också upplevdes som skrämmande, sades de tillhöra "The Spook School". [5] (Se bild nedan till höger, A Pond)

Under den senare delen av 1890-talet förändrades Margarets måleri. Hon arbetade främst i akvarell och använde dämpade färgtoner i stämningsskapande syfte. Inspirationen kom till stor del från sagor och sägner. Bildspråkligt lämnade Margaret den vertikalt stiliserade formen av tunna människokroppar, till förmån för romantiskt avbildade kvinnogestalter. Dessa var rundade i formerna och inte sällan insvepta i flera lager böljande klänningstyg. Omgivna av blommor och ett flortunt skimmer.[3]

Det var under tiden vid Glasgow School of Art som Margaret och Frances träffade Charles Mackintosh och Herbert MacNair, som också studerade på skolan fast på kvällstid. De fyra kom att samarbeta i olika konstnärliga sammanhang och bildade gruppen The Four. År 1899 gifte sig Frances och Herbert, och året efter (år 1900) blev även Margaret och Charles äkta makar. The Four fick en hel del utrymme i brittisk konstpress, men det var på det europeiska fastlandet som gruppen fick verklig uppskattning. Medlemmarna ställde ut sina arbeten i Wien år 1900 och i Turin år 1902.[3] Efter giftermålet med Herbert MacNair flyttade Frances med Herbert till Liverpool, där han fått anställning som lärare vid School of Architecture and Applied Art.[4]

Margaret kom i allt högre utsträckning att samarbeta med maken Charles. Tillsammans kunde de ta sig an projekt som inkluderade såväl utvändig som invändig formgivning. Goda exempel på detta är Miss Catherine Cranstons tesalonger, som fanns på flera adresser i centrala Glasgow.[5] Fram till 1915 vann de tävlingar och formgav interiörer och villor i framför allt Glasgow. Hill House, några mil utanför Glasgow, är ett annat exempel på hur paret samarbetade kring ett gemensamt mål.[6][7]

1914 bröt första världskriget ut. Charles arkitektuppdrag blev färre, vilket gjorde honom deprimerad. Margaret föreslog en rehabiliteringsresa till Walberswick vid kusten i östra Suffolk, England. Efter några veckor gick resan vidare till London, där Margaret och Charles hyrde varsin ateljé. I den engelska huvudstaden kom de att stanna till krigsslutet.[8] Design av textila mönster som sedan såldes vidare, utgjorde en liten men välbehövlig inkomst.[9] 1923 reste paret vidare söderut för att omkring 1926 komma till hamnstaden Port Vendres vid den franska medelhavskusten. Här blev Charles en aktiv akvarellmålare.[5] Om Margaret arbetade vidare är oklart, det finns inga kvarlämnade verk härifrån . Hennes sista kända målning blev La Mort Parfumée från 1921.[3] (Se bild nedan)

Margaret MacDonald Mackintosh räknas till de ledande kvinnliga konstnärerna i jugendstil, eller Modern Style som stilriktningen kallas i Storbritannien. På grund av sin dåliga hälsa tvingades hon att avbryta sin konstnärliga bana. Den största samlingen av hennes verk finns i Hunterian Art Gallery på University of Glasgow.[6]

Verk i urvalRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, LCAuth-ID: n85279509, läst: 18 februari 2020, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Union List of Artist Names, 11 maj 2018, ULAN: 500001450, läst: 14 maj 2019, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c d e f] Burkhauser, Jude (red.) (1990). Glasgow Girls. Women in art and design 1880-1920. Edinburgh: Canongate Publishing Limited 
  4. ^ [a b] ”CRM society Frances MacDonald”. https://web.archive.org/web/20160112174529/http://www.crmsociety.com/francesmacdonald.aspx. Läst 26 maj 2020. 
  5. ^ [a b c] Crawford, Alan (1995). Charles Rennie Mackintosh. London: Thames & Hudson Ltd 
  6. ^ [a b] Sembach, Klaus-Jürgen (2013). Art Nouveau, Utopia: Reconciling the Irreconcilable. Köln: Taschen 
  7. ^ Cooper, Jackie (red.) (1984). Mackintosh Architecture. The Complete Buildings and Selected Projects.. London: Academy Editions 
  8. ^ Crichton, Robin (2013). On the trail of monsieur Mackintosh. The travels and paintings of Charles Rennie Mackintosh in the Pyrénées Orientales 1923-1927. 
  9. ^ Kerr, Gordon (2014). Charles Rennie Mackintosh Masterpieces of art. London: Flame Tree Publishing 


Externa länkarRedigera