Sporrar (växter)

	Sporrar
	Gulsporre (L. vulgaris)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Grobladsväxter se text; Plantaginaceae
Släkte	Sporrar; Linaria
Vetenskapligt namn
	§ Linaria
Auktor	Mill.
Arter
	Alpsporre (L. alpina); Bleksporre (L. supina); Ginstsporre (L. genistifolia); Gulsporre (L. vulgaris); Jättesporre (L. dalmatica); Kal violsporre (L. bipartita); Kranssporre (L. triornithophora); Purpursporre (L. purpurea); Sorgsporre (L. tristis); Strimsporre (L. repens); Violsporre (L. incarnata); Vitsporre (L. chalepensis); Åkersporre (L. arvensis);

För fågelsläktet Linaria se Hämplingar.

Sporrar (Linaria)^[1] är ett släkte som idag ofta placeras i familjen grobladsväxter.^[1]

Systematik och utbredning

Traditionellt har släktet placerats i familjen flenörtsväxter (Scrophulariaceae) men sentida studier placerar det istället i familjen grobladsväxter (Plantaginaceae).^[2]^[3]

I Europa har släktet omkring 100 arter. Flera arter odlas som prydnadsväxter i trädgårdar. Tre arter växer vilt i Sverige.

Utseende

Alla arter i sporresläktet har färgrik, ofta prydligt färgtecknad blomkrona. Blommorna sitter antingen i axlik klase i stjälkens topp eller sticker upp enstaka från bladvinklarna. Kronan är tvåläppig och dess mynning är tillsluten av en buckla på den övre läppen. På detta sätt döljs och skyddas befruktningsdelarna. Man säger om sådana blommor att de är maskerade, försedda med ansiktsmask. Kronröret buktar på framsidan ut till en smal, nedåtriktad, säck eller "sporre". Nektarn, som produceras i en körtel vid fruktämnet, rinner ned i sporren. Eftersom blomman både har en tillsluten ingång som endast med viss ansträngning kan öppnas och ett djupt och trångt nektargömme, är det endast bin och humlor (de starkaste och klokaste bland potentiella pollinatörer) som besöker den. Många av arterna har tydliga markeringar där pollinatören ska söka efter nektarn, så kallade nektartecken.

En del Linaria-arter är håriga, andra släta. En del är örter medan andra är olika stora halvbuskar.

Dottertaxa till sporrar, i alfabetisk ordning^[1]

Svenska arter

Gulsporre (L. vulgaris)
Strimsporre (L. repens)
Ginstsporre (L. genistifolia)

Bildgalleri

Referenser

Noter

^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (5 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17241169. Läst 26 maj 2014.
^ Olmstead, R. G., dePamphilis, C. W., Wolfe, A. D., Young, N. D., Elisons, W. J. & Reeves P. A. (2001). ”Disintegration of the Scrophulariaceae”. American Journal of Botany 88 (2): sid. 348–361. doi:10.2307/2657024. PMID 11222255. Arkiverad från originalet den 26 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100626092426/http://www.amjbot.org/cgi/content/full/88/2/348. Läst 15 september 2019.
^ Olmstead, R. G. (2003). ”Whatever happened to the Scrophulariaceae?”. Fremontia 30: sid. 13–22. - on line here

Källor

Den virtuella floran
Gulsporre, Strimsporre i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

[COL-1] [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (5 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17241169. Läst 26 maj 2014.

[olmstead2001-2] Olmstead, R. G., dePamphilis, C. W., Wolfe, A. D., Young, N. D., Elisons, W. J. & Reeves P. A. (2001). ”Disintegration of the Scrophulariaceae”. American Journal of Botany 88 (2): sid. 348–361. doi:10.2307/2657024. PMID 11222255. Arkiverad från originalet den 26 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100626092426/http://www.amjbot.org/cgi/content/full/88/2/348. Läst 15 september 2019.

[3] Olmstead, R. G. (2003). ”Whatever happened to the Scrophulariaceae?”. Fremontia 30: sid. 13–22. - on line here

[1]

[2]

[3]