1918 års fattigvårdslag var en svensk förordning om offentlig socialhjälp i Sverige.[1] Den ersatte 1871 års fattigvårdförordning.

Lagen antogs den 14 juni av Sveriges riksdag. Den humaniserade den dåtida fattigvården i Sverige och utgöra en övergång mellan gamla tiders fattigvård och modernare tiders socialhjälp. Fattigstugor, fattigauktioner och rotegång förbjöds, och ersattes med ålderdomshem. Klagorätten, som hade avskaffats 1871, återinfördes.

1918 års fattigvårdslag gällde fram till 1955.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Hundra år i Sverige – 1918, Hans Dahlberg, Albert Bonniers, 1999
  • Elisabeth Engberg, I fattiga omständigheter. Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet. [In poor circumstances. Poor relief policy and paupers in Skellefteå parish, Sweden, in the nineteenth century] Umeå 2005, 368 pp. Monograph.

Vidare läsningRedigera