Lagen om arbetslöshetsförsäkring
Lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) är en lag i Sverige om arbetslöshetskassa. Den innefattar både löntagare och företagare. Den slår bland annat fast att arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring, och att den handhas av arbetslöshetskassor.[1]
Grundförsäkringen ges till personer som antingen inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller är medlem i en sådan men inte uppfyller de villkor som gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Ersättning lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år.[2] Inkomstbortfallsförsäkringen ges till personer som varit medlemmar i en arbetslöshetskassa under minst ett år, med förutsättningen att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12 – 14 a §§ (medlemsvillkor).[3]
Villkor för rätt till ersättning vid arbetslöshet
redigeraFöljande centrala villkor ur 9 § gäller för rätt till ersättning vid arbetslöshet. Därutöver tillkommer fler villkor som exempelvis arbetsvillkoret (12 §).
Rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som:
- är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
- är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och
- även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
Personer som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning. Därutöver finns flera begränsningar av rätten till ersättning i 10 §:
- Ersättning lämnas inte till personer som deltar i utbildning.
- Ersättning lämnas inte till personer som är permitterade utan lön.
- Ersättning lämnas inte till personer som är tjänstlediga utan lön.
- Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.
Återbetalningsskyldighet
redigeraHar någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska det som betalats ut för mycket betalas tillbaka.[4]
Arbetslöshetsförsäkrad har blivit delvis befriad från skyldigheten att återbetala felaktigt utbetald försäkringsersättning enligt Regeringsrättens dom i mål 2952-05.[5] Svea hovrätt har i mål T 4028-05 satt ned återbetalningskyldighet.[6] Anstånd med återbetalningsskyldigheten kan lämnas.[7]
Dröjsmålsränta ska betalas enligt räntelagen.[8] Skyldighet att återbetala arbetslöshetsersättning har inte ansetts föreligga i andra fall än som anges i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring enligt Regeringsrättens dom i mål 4858-02.[9]
Referenser
redigera- ^ 4 § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ 6 § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ 12 § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ 68 § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ RÅ 2008 ref. 2
- ^ RH 2006:4
- ^ 68b § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ 68c § Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
- ^ RÅ 2003 ref. 45