Julrossläktet

släkte av växter
(Omdirigerad från Julrosor)
Ej att förväxla med julstjärna.

Julrossläktet (Helleborus) är ett släkte perenna, blommande växter i familjen ranunkelväxter.[1]

Julrossläktet
Julros (Helleborus niger)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
UnderrikeKärlväxter
Tracheobionta
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteJulrossläktet
Helleborus
Vetenskapligt namn
§ Helleborus
Arter och underarter
Se text

Det finns 21 arter inom julrossläktet. De odlas ofta i trädgårdar, framför allt för att de blommar under vinter och tidig vår. Plantorna är mycket köldtåliga och flera arter är städsegröna. De har även använts som medicinalväxter.

Blommorna har fem kronblad och hos vissa arter liknar de rosor. Trots detta och deras svenska namn så hör de inte till rosväxterna utan till ranunkelväxternas familj.

Folktro redigera

Det finns flera myter kring julrosorna. Inom häxkonsten ansågs de ha förmåga att frambesvärja demoner. Julrosen (Helleborus niger) sägs ha fått sitt namn eftersom den första gången växte i snön där tårar från en ung flicka hade fallit. Hon grät för att hon inte hade någon gåva till Jesusbarnet i Betlehem. I grekisk mytologi använde Melampos från Pylos julrosor för att rädda kungen av Argos döttrar. Dionysos hade gjort dem galna så att de sprang nakna genom staden och skrek och grät.

Utbredning redigera

Julrosorna härstammar från Europa, från Storbritannien, Spanien och Portugal och österut (via Mallorca, Korsika, Sardinien och Grekland) till Rumänien och Ukraina, men även längs Turkiets norra kust och in i Ryssland. Det största antalet arter finns på Balkanhalvön. Det finns en art (H. thibetanus) från Kina och en annan (H. vesicarius) från ett litet område vid gränsen mellan Turkiet och Syrien. Klockjulros förekommer som naturaliserad i Sverige.

Giftighet redigera

Hela växten hos julros innehåller gifter som har effekt på hjärtat. Gifterna är stabila och försvinner inte vid torkning. Bladen kan ge dermatit liksom de hos andra smörblommeväxter.[2]

Synonymer redigera

Svart prustrot, nysört.[3]

Arter redigera

Ingående arter enligt Catalogue of Life[1]:

Bilder redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 mars 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17275726. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 25, 43
  3. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 25

Externa länkar redigera