Med jordning ⏚ menas att ansluta flera ledare till en gemensam potential, en jordningspunkt. Jordning behöver inte ha något med mark att göra, till exempel chassijordning i fordon, jordplan på kretskort och liknande. Jordning i mark är historiskt sett en följd av åskskydd där en blixtström leds förbi ett elsystem till närmaste jordtag (jordning i mark). För långa enkelledare för telegrafi eller nutida likströmskablar (till exempel Baltic cable) används ibland mark som återledare, vilket egentligen inte är liktydigt med jordning. Många olika användningsområden av jordning förekommer, signaljord, telejord, kraftjord, åskjord, skyddsjord, potentialutjämningsjord, chassijord, jordplan och skärmjord.

Jordningsspett

Skyddsjordning redigera

 
Jordsymboler
     
Signal-
jord
Chassi-
jord
Mark-
jord

Om en ledare för elektrisk ström kommer emot ett metallföremål, exempelvis ett elskåp, så spänningsätts detta. Om en människa då tar i detta passerar strömmen genom handen eller genom kroppen ned i marken. För att undvika detta gör man en skyddsjordning av, i detta fallet, elskåpet. I detta fall är det lämpligt att använda en djupjordning. Man driver ner ett kopparspett där de elektriska ledningsförhållandena är bra, exempelvis i fuktig jord. Man förbinder sedan elskåpet med kopparspettet. Man har nu skapat ett jordtag. Om en elektrisk ledare sedan kommer i kontakt med elskåpet uppstår en kortslutning och strömmen leds till jordtaget. Säkringen i det elektriska systemet löser då ut.

I det fall där man har långt till jord, kan man använda skyddsjordsledare fram till föremålet som ska skyddas. Dessa är enligt internationell standard färgade grön-gul-randigt. Tidigare användes röd isolering för att indikera jordledaren, något som idag ersatts av den karaktäristiskt gulgröna ledaren som syns på bilden.

Åskledare redigera

Åskledare är en speciell form av skyddsjordning. Det handlar då om en mycket hög elektrisk puls under kort tid som skall ledas bort. Man gör då en ytjordning, vilket innebär att man slår ner flera korta kopparspett, förbinder dessa med kopparledning i ett nät och ansluter detta till en mast som är högre än det föremål man vill skydda.

Elektriskt stängsel redigera

I ett elstängselsystem använder man jorden som återledare när stängslet ska förhindra passage av djur eller människor. Stängslet spänningssätts av ett elstängselaggregat: Korta strömsnåla pulser på ett par tusen volt skickas ut med jämna mellanrum på elstängseltråden. När ett djur eller en människa berör tråden och samtidigt står på marken, leds strömmen genom djurets eller människans kropp ner i jorden. Vid elstängselaggregatet finns ett eller flera jordspett nedstuckna, förbundna med varandra samt elstängselaggregatet. Vid beröringen kommer således strömmen tillbaka till elstängselaggregatet, och den elektriska kretsen är sluten.

På sommaren (när det är torrt i marken), eller på vintern (när den är täckt av snö eller is), kan jordningen fungera dåligt. Då kan man ersätta jorden med jordledare parallellt med stängslet, på ett sådant sätt att man ser till att bägge vidrörs samtidigt.

Likströmsanläggningar redigera

Vissa anläggningar ämnade till att föra likström över större avstånd, använder sig av jorden eller vatten som återledare för strömmen. På så sätt behöver man bara installera en ledare, och låta jorden eller vattnet vara återledaren. Ett exempel på detta är HVDC-sjökabeln Baltic cable mellan Sverige och Tyskland.

Potentialutjämningsskena redigera

För jordning av större metallstrukturer används ibland en potentialutjämningsskena som är ansluten till de olika metalldelarna. Ibland är den också ansluten till skyddsjorden i en elcentral.

Elektronik redigera

Elektroniska styrsystem kan använda "Jord" eller "GND" (Ground) som beteckning på de ledare som återför elströmmar så att kretsen blir komplett. Den kan också användas som chassijord för att minimera utsänd och mottagen elektromagnetisk störning.

Mätning av jordresistiviteten redigera

Det sker oftast med fyra mätpunkter längs en linje på marken där man har stuckit in en elektrod. Wenners metod har samma avstånd mellan dem, medan med Schlumbergers metod kan de yttre avstånden göras kortare eller längre än det mittersta.[1][2]

Se även redigera

Källor redigera

Externa länkar redigera