Öppna huvudmenyn
Helgedomen i Al-Baqi', förstörd år 1925; Imam Jafar as-Sadiq är en av fyra shiaimamer som är begravda där.
Imam Sadiqs grav i Medina i nuvarande Saudiarabien.

Jafar as-Sadiq, född 702 i Medina, död 765, arabisk religionslärd, rättslärd och vetenskapsman. Han var shiaimam (den sjätte enligt imamiterna och den femte enligt ismailiterna). Han betraktas som ofelbar av shiitiska muslimer. Abu Hanifa och Malik ibn Anas, som grundade två sunnitiska lagskolor (madhhab), studerade för Jafar as-Sadiq. Det gjorde även Wasil ibn Ata som etablerade den mutazilitiska skolan inom islamisk teologi (kalam). Efter as-Sadiqs bortgång splittrades shiitiska muslimer över frågan om hans efterträdare. Enligt imamiterna eller tolv-imam-shiiterna var Musa al-Kazim hans rätta efterträdare. Ismailiterna eller sju-imam-shiiterna valde däremot en annan efterträdare. Imam Musa al-Kazim gick bort år 795 i Sindi ibn Shahiq. Även den kända fysikern och kemisten Jaber ibn Hajjan eller Geber som han kallades i Europa var imam Jafar as-Sadiqs elev.

Imam as-Sadiq förgiftades av den abbasidiske kalifen Mansur Dawaniqi vid 65 års ålder den 25 shawwal år 148 AH i Medina.[1] Han levde längst av shiamuslimernas elva första imamer.[2][3]

Hans ledarskap efter sin far Muhammad ibn Ali började samtidigt som de sista åren för umayyadernas kalifat och början på abbasidkalifatet. På grund av det politiska systemets svaghet och turbulens hittade han ett mycket lämpligt tillfälle för kulturella och religiösa aktiviteter. Å andra sidan ägde många kulturella och intellektuella rörelser rum under hans tid och olika skolor och grupper i den islamiska världen möttes. Grunden för aktiviteter skapades på sådant vis för honom att majoriteten av de shiitiska haditherna i alla områden återberättas från Jafar as-Sadiq och att den shiitiska skolan kallas för jafari-skolan.[4][5] Den shiitiska rättsvetenskapen baseras för det mesta på traditioner som finns kvar från honom, och därmed kallar man även tolv-imam-shiiternas rättsskola för jafari-skolan.[6][7][8]

Innehåll

Jafari-rättsskolanRedigera

Den shiitiska rättsvetenskapen blev känd som den jafaritiska rättsvetenskapen efter Jafar as-Sadiq, på grund av att Jafars rättsvetenskapliga regler är den viktigaste källan för den shiitiska rättsvetenskapens regler. Lik den sunnitiska lagen baseras den jafaritiska rättsvetenskapen på Koranen och hadither, och även på konsensus (ijma'). Men i kontrast till sunniter ger shiiter en större vikt till intellektuellt tänkande ('aql), medan sunniter endast tillåter en form av analogiskt tänkande (qiyas).[9][10][11] As-Sadiq presenteras som en som avvisar sina samtidas personliga åsikter (ra'y) och analogiskt tänkande (qiyas) argumenterandes att Guds lag beror på omständigheter och är oförutsägbar och att tjänarnas ansvar inte är att genom tänkande komma fram till lagen, snarare genom att underkasta sig till Guds outgrundliga vilja som meddelas av imamen.[10] I sin bok Maqbula frågar Omar ibn Hanzala (en av as-Sadiqs lärlingar) imamen hur rättsliga dispyter bland folket ska lösas, och ifall man ska ta sådana fall till regenten (sultanten) och hans domare. Jafar as-Sadiq svarar negativt sägandes att de som tar sina dispyter till regenterna och deras domare endast får soht (illegala beslut). Istället rekommenderar as-Sadiq ett inofficiellt system av rättvisa för samhället, och att disputanterna ska vända sig till "de som återberättar våra (imamernas) hadither". Anledningen till detta är att imamerna har "gjort sådana som domare (ḥākim) över er".[10]

TeologiRedigera

Traditionen om körsbärsplommonet (Hadith al-Halila) har återberättats från imamen via hans kompanjon Mufaddal ibn Umar al-Jaufi i boken Bihar al-Anwar. Hadithen är en dialog mellan imamen och en ateistisk fysiker från Indien. Genom att använda rationella argument och körsbärsplommonet som dess tema övertygar imamen ateisten bortom tvivel om Guds den Allsmäktiges existens och egenskaper.[12]

KällorRedigera

  1. ^ عقیقی بخشایشی، دورنمایی از زندگانی امام جعفر صادق علیه‌السلام، ص ۳۰۹.
  2. ^ .شیخ عباس قمی، کلیات مفاتیح الجنان
  3. ^ Gleaves, Robert. "JAʿFAR AL-ṢĀDEQ i. Life".
  4. ^ Tabatabai, Sayyid Muhammad Husayn (1997). Shi'ite Islam. Translated by Seyyed Hossein Nasr. SUNY press. pp. 68–69, 179–181. ISBN 0-87395-272-3.
  5. ^ [/page.php?pid=۱۲۷۴۹ «امام صادق علیه السلام»] (فارسی). دائرةالمعارف طهور.
  6. ^ حسن‌زاده آملی. فضایل و سیره چهارده معصوم (ع). ۳۵۴.
  7. ^ Haywood, John A. "Jaʿfar ibn Muḥammad". Encyclopedia
  8. ^ Tabataba'i, Muhammad Husayn (1981). A Shi'ite Anthology. Selected and with a Foreword by Muhammad Husayn Tabataba'i; Translated with Explanatory Notes by William Chittick; Under the Direction of and with an Introduction by Hossein Nasr. State University of New York Press. pp. 9–11, 42–43. ISBN 978-0-585-07818-2.
  9. ^ Martin, Richard C. (2003). Encyclopedia of Islam and the Muslim World, A-Z. Macmillan Reference USA. sid. 369, 625. ISBN 978-0028656038 
  10. ^ [a b c] Gleaves, Robert. "JAʿFAR AL-ṢĀDEQ i. Life".
  11. ^ Sharif, Mian Mohammad (1966). History of Muslim Philosophy, Vol 2. Germany: Allgauer Heimatverlag GmbH. sid. 906–907 
  12. ^ ”Tradition of Myrobalan Fruit (Hadith al-Halila)” (på engelska). Al-Islam.org. 6 februari 2013. https://www.al-islam.org/tradition-myrobalan-fruit-hadith-al-halila-imam-jafar-al-sadiq. Läst 3 maj 2019. 

Externa länkarRedigera