Irminsul var en pelare eller stod i Gamla Sachsen i närheten av Weser i Tyskland, som under förkristen tid uppfattades som världspelaren. Irminsul förstördes år 772 av Karl den store.
Etymologi redigera
Forntyskans irmin användes som första led av substantivsammansättningar och har där betydelsen "mycket stor". I fornnordiskan motsvaras ordet av jörmun-, till exempel jörmungandr (namnet på midgårdsormen i Völuspa), och i fornengelskan av eormen-, exempelvis i eormengrund, hela vida jorden (i Beowulfsången).[1] "Sul" står för en slags pelare.
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ Nordisk Familjebok, uggleupplagan 1910, s. 869-870
- Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 55. Libris 7236542. ISBN 9129593956