Gädda var en småländsk frälsesätt, känd från 1300-talets senare hälft och utdöd 1508.
| Gädda | |
.svg) Vapensköld för Nils Giädda | |
| Ursprung | Småland |
|---|---|
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1508 |
- Vapen: Ätten förde ett så kallat talande vapen i form av en gädda i vapenskölden.
Gädda antogs tidigare stamma från Sven Trottason, som förde två korslagda färlor i sitt vapen. Nils Gädda tillhörde i slutet av 1300-talet det mot Magnus Eriksson och Håkan Magnusson stridande aristokratpartiet. I början av 1400-talet innehade hans son, väpnaren Karl Gädda, Broby i Östergötland och Lars Gädda var kanik i Linköping.
Karl Gädda var gift med en till namnet okänd dotter till riddaren Karl Öra. Deras söner var riksråden Jon, eller Johan Gädda (död på 1450-talet) och Erengisle Gädda, som deltog i inbördesstriderna på 1450- och 1460-talet på skiftande sidor. Erengisles barn var Nils Gädda (död 1508) och Iliana Erengielsdotter (Gädda), född 1468 på Geddeholm (numera Tureholm), död 1495 i Örebro, gift med riksföreståndaren Svante Nilsson[1] och mor till Sten Sture den yngre: Illiana var barnbarnsbarnbarn till Erik Krummedige och således brylling med Gustav Vasa.
Noter redigera
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Litteratur redigera
- Gottfrid Carlsson i Personhistorisk tidskrift 1951.
- Hans Gillingstam i Svenskt biografiskt lexikon, bd 17 och i ÄSF 2:1 (2001) och i Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1.