Heraclea Pontica eller Herakleia Pontike (grekiska: Ἡράκλεια Ποντική, Hērakleia Pontikē; latin: Heraclea Pontica) var under antiken en stad i landskapet Bithynien i Mindre Asien, vid floden Lykos utlopp i Svarta havet (antikens "Pontos", därav namnet Pontica).
Heraclea grundades av kolonister från Megara omkring 560-550 f.Kr. Staden blev en betydande hamnstad,[1] underlade sig en stor del av kuststräckan, som innehades av mariandynerna, och grundade själv flera kolonier. En längre tid hade den aristokratisk författning, styrdes från 364 f.Kr. av envåldshärskare. 300-talet f.Kr. var en blomstringsperiod för staden.[1]
Sedermera kom Heraclea under syriska härskare, och slutligen med hela Bithynien under romarriket. Staden gick med i den pontiske kungen Mithridates VI Eupators krig mot Rom år 74 f.Kr.,[2] och plundrades och förstördes därför av Marcus Aurelius Cotta. Romarna byggde upp staden igen, men den återfick aldrig sin betydelse.[2]
I dag heter staden Karadeniz Ereğli och ligger i Turkiet.
Källor redigera
- Heraklea Pontica i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
- ^ [a b] Leiv Amundsen. ”Herakleia ved Pontos”. Store norske leksikon. http://snl.no/Herakleia_ved_Pontos. Läst 8 maj 2010.
- ^ [a b] ”Eregli”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/191216/Eregli. Läst 8 maj 2010.
Externa länkar redigera