Grekisk-ortodoxa kyrkan (grekiska: Ἑλληνορθόδοξη Ἐκκλησία, Hellēnorthódoxē Ekklēsía), syftar på varje grekisk hierarkisk kyrka inom den större gruppen av ömsesidigt erkända östortodoxa kyrkor. Varje kyrka som använder koinegrekisk liturgi och är östortodox, kan betraktas som grekisk-ortodox. De autonoma kyrkor som är grekisk-ortodoxa innefattar:
- Konstantinopels ekumeniska patriarkat som leds av patriarken av Konstantinopel, som är primus inter pares inom samtliga östortodoxa kyrkor.
- Greklands kyrka, som är autokefal sedan 1833, och inom landet leds av en ärkebiskop.
- Cyperns kyrka, som leds av en ärkebiskop.
- Sinais ortodoxa kyrka
- Alexandrias kyrka
- Ortodoxa Jerusalem-patriarkatet
- Antiokias kyrka
- Albaniens ortodoxa kyrka, autokefal sedan 1937.
| Grekisk-ortodoxa kyrkan | |
 Flaggan | |
| Grundare | |
| Självständighet | |
| Erkänt | |
| Patriark | |
| Huvudkvarter | Istanbul,  Turkiet
|
| Territorium | Östra medelhavsområdet |
| Utbredning | |
| Språk | Koine |
| Anhängare | 23-24 000 000 |
| Webbplats | |
Termens historiaRedigera
Historiskt har termen grekisk-ortodoxa använts för att beskriva alla ortodoxa kyrkor, eftersom "grekiska" i "grekisk-ortodox" refererar till det "grekiska arvet" i det Bysantinska riket [1][2][3]. Under åtta århundraden av kristen historia har den mest betydande intellektuella, kulturella och sociala utvecklingen i den kristna kyrkan ägt rum inom riket under kyrkan av Konstantinopel eller dess intressesfär [3][4][5], så flertalet av liturgins delar, traditioner och praxis antogs av alla, och är fortfarande det grundläggande mönstret i samtida ortodoxi [6][7][8]. Beteckningen "grekiska" övergavs av slaviska och andra nationella ortodoxa kyrkor i samband med dessa folks nationella uppvaknanden [9][9][10][11][12] från så tidigt som 900-talet e.Kr
Grekisk-ortodoxa kyrkor i SverigeRedigera
I Sverige finns flera, sinsemellan oberoende grekisk-ortodoxa samfund.
Exempel på kyrkobyggnader som numera nyttjas av grekisk-ortodox församlingar är Sankt Georgios kyrka i Stockholm och Grekisk-ortodoxa kyrkan i Uppsala.
ReferenserRedigera
- ^ Byzantium in Encyclopedia of historians and historical writing Vol. 1, Kelly Boyd (ed.), Fitzroy Dearborn publishers, 1999 ISBN 9781884964336
- ^ Edwin Pears, The destruction of the Greek Empire and the story of the capture of Constantinople by the Turks, Haskell House, 1968
- ^ [a b] Millar, Fergus (2006). A Greek Roman Empire : power and belief under Theodosius II (408-450). University of California Press. sid. 279 pages. ISBN 0520247035
- ^ Tanner, Norman P. The Councils of the Church, ISBN 0824519043
- ^ The Byzantine legacy in the Orthodox Church by John Meyendorff - 1982
- ^ Hugh Wybrew, The Orthodox liturgy: the development of the eucharistic liturgy in the Byzantine rite - 1990
- ^ The Christian Churches of the East, Vol. II: Churches Not in Communion with Rome by Donald Attwater - 1962
- ^ J Meyendorff, Byzantine Theology: Historical Trends and Doctrinal Themes (1987)
- ^ [a b] Joan Mervyn Hussey, The Orthodox Church in the Byzantine Empire, 1990
- ^ A. P. Vlasto, Entry of Slavs Christendom - 1970
- ^ Andreĭ Lazarov Pantev, Bŭlgarska istorii︠a︡ v evropeĭski kontekst - 2000
- ^ A. P. Vlasto, Entry of Slavs Christendom - 1970
Vidare läsningRedigera
- Arentzen, Thomas (2015). Ortodoxa och österländska kyrkor i Sverige. SST :s skriftserie ; Nr 5. Stockholm: Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Libris 18572112. ISBN 978-91-980611-9-2. http://www.sst.a.se/download/18.74c06ab154d183618378996/1464078027009/Ortodox_februari16%2C+hela.pdf Arkiverad 10 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- Karlsson, Ingmar (2005). Korset och halvmånen : en bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern och i Sverige (Rev. och utök. utg). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 76-83. Libris 9709776. ISBN 91-46-20386-9
Wikimedia Commons har media som rör Grekisk-ortodoxa kyrkan.
