Flador och glosjöar är namn på olika stadier för fenomenet då havsvikar avskiljs från havet i och med landhöjningen. Flador och glosjöar förekommer för det mesta endast i Östersjön i Sverige och Finland. Glosjöar kan vara en bra plats för fågelskådning och sportfiske tack vare en rik tillgång på fisk, insekter och yngel.
Processen kan delas in i fyra stadier: förstadium, flada, glo och glosjö.[1]
Förstadium
redigeraFör att processen mot en glosjö ska starta krävs en havsvik som har någon form av tröskel eller annat hinder som gör att vattenutbytet med havet blir långsamt. I och med landhöjningen blir tröskeln allt grundare och vattenutbytet allt mindre.[1]
Flada
redigera.jpg)
I det skede som kallas flada (även flad eller flade)[2] står viken ännu i ständig kontakt med havet, men vattenutbytet är mycket långsamt. Oftast hindrar vass och annan vattenväxtlighet ett effektivt vattenutbyte. Bottenvegetationen i flador är oftast mycket artrik.[1] I detta skede brukar människan ofta ingripa genom att muddra tröskeln eller genom att klippa vass och på det sättet hindra fladan från att växa igen.
Glo
redigeraDå fladan definitivt skurits av från havet, det vill säga då tröskeln stigit ovanför havsytan, har ett glo bildats. Havsvatten tränger in i gloet endast vid högvatten eller då höga vågor bildas i stormar. Bottenvegetationen blir glesare och fattigare i detta stadium.[1]
Glosjö
redigeraEn glosjö bildas då gloet inte längre har någon kontakt med havet och inte längre får något som helst tillskott av havsvatten. Gloet har därmed bildat en insjö.[1]