Perineotomi eller episiotomi[1] (eller ibland klipp) är en metod vid förlossning som innebär att man "klipper" i mellangården eller perineum då barnet är på väg ut.[2] Sedan sys detta ihop och får läka efter att barnet har fötts.[2] Perineotomi görs för att minska risken för analsfinkterskada och de följder som detta kan innebära, .t.ex. analinkontinens.[2]
Ett klipp innebär att man orsakar en skada intill slidans mynning genom hud, muskler och muskelfästen; strukturer som kan sys ihop.[2] Man hindrar på så sätt skada på ändtarmsmusklerna.[2] Det finns ett antal olika metoder som har olika fördelar och nackdelar, och i Sverige används huvudsakligen klipp till vänster om slidmynningen.[2]
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar inte att man gör perineotomi på alla födslar, och i Sverige används ingreppet endast vid risk för barnets hälsa då man behöver avsluta en förlossning kvickt.[2] Det finns stöd för ingreppet vid en ökad risk för analsfinkterskada som hos förstföderskor där man valt att använda sugklocka.[2]
Källor redigera
- ^ ”Episiotomi: endast begränsat skydd mot bristningar – dags för revision?”. 3 april 1998. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160820220833/http://ww2.lakartidningen.se/ltarkiv/1998/temp/pda18430.pdf. Läst 13 juni 2016.
- ^ [a b c d e f g h] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Analsfinkterskador vid förlossning”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/analsfinkterskador-vid-forlossning/. Läst 13 juni 2016.