Elof Wallquist, född 14 november 1797 i Kuddby socken, Östergötland, död 12 augusti 1857 i Stockholm, var en svensk kemist. Han var brorson till biskopen Olof Wallquist.
| Elof Wallquist | |
| Född | 14 november 1797 Kuddby socken, Sverige |
|---|---|
| Död | 12 augusti 1857 (59 år) Stockholm |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Kemist |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Redigera Wikidata | |
Wallquist promoverades 1821 i Uppsala till filosofie magister med andra hedersrummet (ultimus), utnämndes till adjunkt i kemi där 1823 och erhöll 1838 professors titel samt 1853 professuren i medicinsk och fysiologisk kemi. Han kallades 1841 till medicine hedersdoktor i Uppsala, 1848 till ledamot av Vetenskaps-Societeten i Uppsala och 1852 till ledamot av Vetenskapsakademien. Wallquist skrev bland annat uppsatser i "Annales des mines" och i "Bulletin universel des sciences". Han var inspektor för Uplands nation i Uppsala 1855-57.
Källor redigera
- Wallquist, 3. Elof i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- Elof Wallquist i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren
| Företrädare: Lars Anton Anjou |
Inspektor för Uplands nation 1855-1857 |
Efterträdare: Carl Benedict Mesterton |