Öppna huvudmenyn

Eric Harris och Dylan Klebold

två tonåriga gärningsmän som förövade Columbinemassakern 1999
(Omdirigerad från Dylan Klebold)

Eric Harris och Dylan Klebold var de två tonåriga gärningsmän som förövade ColumbinemassakernColumbine High School i Littleton i Colorado, tisdagen den 20 april 1999. De sköt ihjäl 12 skolkamrater och en lärare, skadade 21 andra och begick därefter självmord.

Eric David Harris
FödelsenamnEric David Harris
AliasReb
Född9 april 1981
Wichita, Kansas, USA
Död20 april 1999 (18 år)
Columbine, Colorado, USA
DödsorsakSjälvmord genom skott mot huvudet
Juridisk information
BrottsnamnColumbinemassakern
Dylan Klebold
FödelsenamnDylan Bennet Klebold
AliasVoDKa
Född11 september 1981
Lakewood, Colorado, USA
Död20 april 1999 (17 år)
Columbine, Colorado, USA
DödsorsakSjälvmord genom skott mot huvudet
Juridisk information
BrottsnamnColumbinemassakern

Innehåll

BiografierRedigera

Eric HarrisRedigera

Eric David Harris, född 9 april 1981 i Wichita, Kansas, död 20 april 1999 i Littleton, Colorado. Harris familj flyttade ofta runt från stad till stad på grund av faderns arbete inom flygvapnet. De flyttade till Littleton, Colorado i juli 1993 där Eric Harris gick på Ken Caryl Middle School, där han träffade Dylan Klebold för första gången.[1] De blev goda vänner och började umgås. 1995 förflyttades Eric Harris och Dylan Klebold till Columbine High School. Vänner har sagt att det var här som Eric Harris började förändras i sitt beteende. Innan har han beskrivits som en "normal person" av sina barndomsvänner, men på Columbine skulle mobbning ha uppstått riktad mot Harris och Klebold. Eric Harris var inte lika blyg som Dylan Klebold, utan hade även en tid ett förhållande med en några år äldre flicka, som dock gjorde slut.[1] När Harris fick reda på att hon inte ville träffa honom mer iscensatte han ett falskt självmord.[2] Harris började intressera sig mer för industrimusik och läste tyska. Den 30 januari 1998 greps och dömdes både Harris och Klebold till ungdomsvård för att ha gjort inbrott i en van ur vilken de stal elektronikverktyg. Denna händelse satte spår i Harris; han ansåg sig ha blivit orättvist behandlad och började allt mer hata samhället han levde i. Han började tillverka rörbomber och var fascinerad av pyroteknik och explosioner. Han gick hos en psykolog och fick antidepressiva läkemedel utskrivna ungefär ett år före massakern.[1] Eric beskrivs av flera kliniker som en kallblodig psykopat. Som många andra psykopater kände han även en känsla av överlägsenhet.[3]

Dylan KleboldRedigera

Dylan Bennett Klebold, född 11 september 1981 i Lakewood, Colorado, död 20 april 1999 i Littleton, Colorado. Som ung var Dylan Klebold med i CHIPS-programmet (Challenging High Intellectual Potential Students) för högt begåvade elever.[4] Han bodde med sina föräldrar och en äldre bror. Som ung var Klebold tyst och blyg, han spelade baseball och fotboll under de första skolåren. Han träffade Eric Harris under sin tid som elev vid Ken Caryl Middle School i 7:e eller 8:e klass.[1] 1995 flyttades Klebold och Harris över till Columbine High School där Klebold förutom att studera även arbetade som ljus- och ljud-koordinator inför skolans pjäser. Situationen på Columbine ska ha varit hård för Dylan Klebold: han utsattes för mobbning och situationen förvärrades av att han var olyckligt förälskad.[5] Grannar och vänner till Klebold beskrev honom i äldre tonåren som artig, väluppfostrad men extremt blyg.[5] Bara tre dagar före massakern följde Dylan med på Columbine High Schools seniorbal tillsammans med en flicka, Robyn Anderson. Hon kände Klebold sedan tidigare och var en av de tre personer som efter massakern skulle komma att åtalas för att ha köpt vapnen åt de två mördarna.[5] Dylan var så djupt deprimerad att han skrev i sin dagbok "jag har alltid varit hatad, av allt och alla."

HistoriaRedigera

På morgonen tisdagen den 20 april 1999 hade Harris och Klebold apterat en bomb en bit från skolan som skulle sprängas först och dra till sig polisens uppmärksamhet. Den andra och tredje bomben skulle sprängas i matsalen och döda cirka 500 elever inne i skolan och skrämma ut överlevare på parkeringen där de skulle bli nerskjutna av de två ynglingarna.[1] Sist skulle den fjärde bomben explodera i en av deras bilar, som var parkerad på parkeringsplatsen, och den skulle döda poliserna och ambulanspersonalen. Men bomberna var felkonstruerade, och endast den första antände riktigt. En bomb i matsalen började brinna och orsakade en eld i rummet, men den exploderade aldrig. Om bomberna i matsalen hade detonerat, har man beräknat att ungefär 500 elever och lärare skulle ha dött och övervåningen av skolan rasat in.[5]

Både Harris och Klebold var fascinerade av vapen och våldsamma datorspel, exempelvis Doom och musik som KMFDM och Rammstein.[1] De hämtade också inspiration från filmen Natural Born Killers och kallade sitt dåd för "NBK". Först sades det också att mördarna skall ha lyssnat på Marilyn Manson, något som i debatten ibland har kopplats samman med massakern. Detta var dock inte sant och en av dem skall ha uttryckt sig om att Manson var för "mainstream". Columbinemördarna spelade in ett antal korta videofilmer, där de bland annat talar om själva massakern, hur många de planerade att döda och om sitt hat gentemot det amerikanska samhället.[1] Nästan alla videofilmerna är släppta till allmänheten, men de så kallade "The Basement Tapes" vill polisen inte släppa. På dessa ska Harris och Klebolds testamente vara inspelat. Speltiden på dessa ska vara två timmar, 40 minuter och 20 sekunder. Endast ett fåtal personer har sett videorna. De två skrev dagböcker som publicerades efter massakern.[1]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Columbine, Cullen, Dave, Old St. Publishing[sidnummer behövs]
  2. ^ Shepard, C. ”^^ Eric David Harris ^^”. acolumbinesite.com. http://acolumbinesite.com/eric.php. Läst 28 oktober 2018. 
  3. ^ Looking into the minds of Eric Harris and Dylan Klebold” (på en). PoliceOne. https://www.policeone.com/active-shooter/articles/7094927-Looking-into-the-minds-of-Eric-Harris-and-Dylan-Klebold/. Läst 28 oktober 2018. 
  4. ^ Columbine, Cullen, Dave, Old St. Publishing
  5. ^ [a b c d] No Easy Answers: the truth behind death at Columbine, Brown, Brooks, Merritt, Rob. Lantern.[sidnummer behövs]

KällorRedigera

  • ”The Columbine tapes”. TIME magazine. 20 december 1999. 

Externa länkarRedigera