Carl Emil Scharling, född den 28 juli 1803 i Köpenhamn, död den 17 juni 1877, var en dansk teolog, bror till Edvard August Scharling, far till Carl Henrik och Hans William Scharling.
| Carl Emil Scharling | |
| Född | 28 juli 1803[1] |
|---|---|
| Död | 17 juni 1877[1] (73 år) |
| Medborgare i | Danmark |
| Sysselsättning | Bibelvetare, teolog |
| Befattning | |
| Rektor, Köpenhamns universitet (1842–1843)[2] Rektor, Köpenhamns universitet (1861–1862) | |
| Arbetsgivare | Köpenhamns universitet |
| Barn | J.P.C. Scharling (f. 1832) Henrik Scharling (f. 1836) William Scharling (f. 1837) |
| Släktingar | Edvard August Scharling (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Scharling tog 1825 teologisk examen och 1836 doktorsgraden samt var 1830-34 lektor vid Sorö akademi och 1834-76 professor vid Köpenhamns universitet. Han var en lärd och flitig forskare. Man har av honom ett stort arbete om Mystikeren Michael Molinos lære og skjæbne (1852).
I "Theologisk Tidsskrift", som han utgav 1837-61 tillsammans med sedermera biskop Engelstoft, författade han en mängd uppsatser om de nytestamentliga skrifternas ålder och äkthet i motsats till Tübingenskolans upplösande kritik; En samling teologiska avhandlingar utkom 1880.
Källor redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scharling, 1. Karl Emil, 1904–1926.
Noter redigera
- ^ [a b] Dansk Biografisk Lexikon, C.E._Scharling, Carl Emil Scharling, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, universitetshistorie.ku.dk .[källa från Wikidata]