Uppslagsordet ”Arietta” leder hit. För en arberesjiskbefolkad by i Italien, se Arietta, Petronà. För ett svenskt skivbolag, se Arietta (skivbolag). För flera betydelser av Aria, se ARIA.

Aria, av italienska och franska air, "luft", är solosång, alltid med ackompanjemang, som oftast ingår i operor och sakral musik, men förekommer även som fristående musikstycke under beteckningen konsertaria. De första ariorna var skrivna i enkel strofisk form, men under barockens glanstid (cirka 1670-1750) utvecklades arian till bli ett alltmer konstfullt, till viss del ytterst virtuost sångnummer. Den mest omtyckta ariaformen under barocken var den så kallade da capo-arian, en tredelad form som fick sitt namn av att den första delen återkom efter mellandelen (A-B-A). Under 1800-talet kom den deklamatoriska dramatiska monologen (i till exempel Wagners musikdramer) att utgöra ett alternativ till den italienska och franska arian, men arior förekommer även i nutida musikdramatiska verk. På italienska är arietta en mindre aria.[1]

Källor

redigera
  1. ^ Arietta i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Se även

redigera