Anna av Storbritannien (1709–1759)

(Omdirigerad från Anna av England)
För andra personer med samma namn, se Anna av Storbritannien (olika betydelser).

Anna av Storbritannien (engelska: Anne, Princess Royal and Princess of Orange), född 2 november 1709 i Hannover i Braunschweig-Lüneburg, död 12 januari 1759 i Haag i Nederländerna,[1] var gift med den första nederländska arvståthållaren Vilhelm IV och regent över Förenade Nederländerna från 1751 fram till sin död.

Anna av Storbritannien
Princess Royal
Porträtt av Bernard Accama från 1736
Ämbetstid 25 mars 1734 − 22 oktober 1751
Företrädare Marie Louise
Efterträdare Vilhelmina
Make Vilhelm IV (gift 1734; död 1751)
Barn Carolina Vilhelmina
Vilhelm V
Ätt Hannover
Far Georg II
Mor Caroline
Född 2 november 1709 (g.s.)
22 oktober 1709 (n.s.)
Herrenhausen, Hannover, Braunschweig-Lüneburg
Död 12 januari 1759 (49 år)
Haag, Nederländerna
Begravd 23 februari 1759
Nya kyrkan, Delft

Annas vapensköld sedan 30 augusti 1727

BiografiRedigera

Tidigt livRedigera

Anne var andra barn och äldsta dotter till kung Georg II och Caroline av Ansbach. Hennes farfar blev kung av Storbritannien 1714, då familjen flyttade till Storbritannien, och hennes far blev monark 1727. Som monarkens äldsta dotter fick hon titeln Princess Royal.

Hon var nära sin mor men inte sin far, och hade liksom sina föräldrar en dålig relation till sin bror tronföljaren. Anne beskrivs som intelligent, en begåvad musiker och en ivrig läsare. Hon uppfostrades av en guvernant, Jane Temple, och var elev till tonsättaren Georg Friedrich Händel, vars stöd och beundrare hon fortsatte att vara livet igenom. Hon ansågs inte attraktiv till det yttre, och det sades att hon hade ett långdraget och koppärrigt ansikte med utstående ögon.[2]

GiftermålRedigera

Anne gifte sig i St James i London 25 mars 1734 med furst Vilhelm IV av Oranien, som hon hade mött för första gången i november 1733, då han kom till England för förlovningen. När det blev dags för henne att gifta sig fanns få äktenskapskandidater i Europa, dels eftersom hon måste gifta sig med en protestant, och dels eftersom endast en monark eller en tronföljare ansågs statusmässigt acceptabel, vilket minskande valmöjligheterna kraftigt.[2] Vilhelm IV blev därmed den enda kandidaten som fanns tillgänglig, och det först när han 1732 tillträdde sin titel. Han beskrevs för Anne som motbjudande oattraktiv, men hon insisterade på att genomföra äktenskapet, enligt uppgift helt enkelt därför att hon ville gifta sig, nästan likgiltigt med vem, eftersom hon ville slippa leva ett liv som ungmö vid först sin fars och sedan sin brors hov.[2] Äktenskapet ägde rum främst på hennes egen önskan, då hennes mor var upprörd över att behöva skiljas från henne och fadern hade avrått henne från giftermålet med tanke på att brudgummen var så ful att hon lika gärna hade kunnat gifta sig med en babian.[2] Hon hade då svarat att det inte handlade om vem hon skulle gifta sig med, utan om hon skulle få tillfälle att gifta sig över huvud taget.[2]

FurstinnaRedigera

Vid ankomsten till Nederländerna bosatte sig Anne med Vilhelm i Oraniens palats i Leeuwarden. Hon blev inte populär, eftersom hon uppfattades som högfärdig och alltför tydligt lät förstå att hon ansåg Storbritannien överlägset Nederländerna, isolerade sig med sin litteratur och sin musik och ska ha behandlat sina hovfunktionärer med bristande hänsyn.[2] Hon kom heller inte överens med sin svärmor. Hon led av hemlängtan, och då hon felaktigt trodde sig vänta sitt första barn sommaren efter sitt giftermål, gjorde hon ensam ett mycket kontroversiellt besök i Storbritannien under sin makes frånvaro för att låta barnet födas där, med tanken att det hade en plats i den brittiska tronföljden efter henne. Detta ledde till en konflikt med både hennes far och make och hon tvingades mot sin vilja återvända till Nederländerna.[2] Så småningom utvecklade hon dock en harmonisk vänskap med maken.

År 1747 blev Vilhelm ståthållare av Nederländerna, och positionen gjordes sedan ärftlig. Paret flyttade då in i ståthållarresidenset i Haag, där Anne blev känd för att introducera Händel i Nederländerna: han besökte landet på hennes inbjudan 1750. Anne fungerade från början som Vilhelms politiska rådgivare, och hon närvarade öppet vid rådsmötena och agerade mellanhand mellan brittiska sändebud och orangister.

RegeringstidRedigera

Den 2 oktober 1751 avled maken och efterträddes av hennes tre år gamla son, Vilhelm V av Oranien. Anne blev som hans förmyndare Nederländernas regent fram till hans myndighetsdag. Som regent fick hon titeln guvernant. Hon utövade samtliga maktfbefogenheter som tillföll en ståthållare med undantag av de militära, där hon biträddes av Ludvig Ernst av Braunschweig-Lüneburg-Bevern. Anne beskrivs som en effektiv och auktoritativ politiker. Hennes inrikespolitik inriktade sig på en konsolidering av centralmakten: det ärftliga ståthållarskapet hade införts först med hennes make och efter hans död gjorde de olika delstaterna, som motsatt sig det ärftliga ståthållarskapet, försök att återta sina gamla rättigheter, något Anne hårt och effektivt motarbetade. Ett exempel är hur hon vägrade att låta Haarlem hålla borgmästarval genom att vägra lämna ut listan på dess fastställda kandidater. Utrikespolitiskt stödde hon den tysk-brittiska alliansen framför den franska, och stötte på motstånd i sin militariseringspolitik i södra provinserna. Hon trolovade sin dotter Carolina med Carl Christian av Nassau-Weilburg och genomdrev äktenskapet trots opposition mot att brudgummen var lutheran. Anne uppskattades först för sin effektivitet, men då både hennes inrikes- och utrikespolitik stötte på kraftig opposition uppfattades hon med tiden som en tyrann. Historiskt sett bedöms hennes regeringstid som en tid av konsolidering av det nya statsskicket med ärftligt ståthållarskap.

Vid hennes död 1759 övertogs förmynderskapet och regentskapet av hennes svärmor Marie Louise av Hessen-Kassel, fortfarande med assistans av Ludvig Ernst av Braunschweig-Lüneburg-Bevern, och vid svärmoderns död 1765 av hennes dotter Carolina, som var regent till sonens myndighetsdag 1766.

Släkt och familjRedigera

BarnRedigera

  1. Carolina Vilhelmina (28 februari 1743 − 6 maj 1787), hertiginna av Nassau och Nederländernas regent
  2. Anna (15 november 1746 − 29 december 1746)
  3. Vilhelm V (8 mars 1748 − 9 april 1806), furste av Oranien och Förenade Nederländernas arvståthållare

AnfäderRedigera

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg av Braunschweig-Lüneburg*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ernst August av Hannover
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna Eleonora av Hessen-Darmstadt*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg I av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrik V av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabet Stuart
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg II av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg av Braunschweig-Lüneburg*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Georg Vilhelm av Braunschweig-Lüneburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anna Eleonora av Hessen-Darmstadt*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia Dorotea av Celle
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexander Desmier av Olbreuse
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonore av Olbreuse
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jacquette Poussard du Bas-Vandré et de Saint-Marc
 
 
 
Anna av Hannover
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Joakim Ernst av Brandenburg-Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Albrekt II av Brandenburg-Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia av Solms-Laubach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan Fredrik av Brandenburg-Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia Margareta av Oettingen-Oettingen
 
 
 
 
 
 
 
 
Caroline av Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vilhelm av Sachsen-Weimar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan Georg I av Sachsen-Eisenach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonora Dorothea av Anhalt-Dessau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eleonore Erdmuthe av Sachsen-Eisenach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ernst av Sayn-Wittgenstein-Sayn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johannetta av Sayn-Wittgenstein
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Louise Juliane av Erbach
 
 
 


ReferenserRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Kilburn, Matthew (28 september 2006). ”Anne, princess royal” (på engelska). Oxford Dictionary of National Biography. Oxford University Press. doi:10.1093/ref:odnb/68369. https://doi.org/10.1093%2Fref%3Aodnb%2F68369. Läst 14 januari 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g] John Van der Kiste: The Georgian Princesses

AllmännaRedigera

Anna av Hannover
Yngre gren till huset Welf
Född: 2 november 1709 Död: 12 januari 1759
Kungliga titlar
Vakant
Titel innehades senast av
Marie Louise
 Furstinna av Oranien
1734 − 1751
Vakant
Titel innehas nästa av
Vilhelmina