Glasbruk

Glasbruk, glashytta, är en plats för tillverkning av glasprodukter. Den består oftast av en varm och en kall del. I den varma delen, hyttan, smälts och formas glasmassan av arbetarna eller maskiner till produkterna. I den kalla delen bearbetas sedan produkterna efter kylning genom slipning, målning eller gravering till färdiga produkter.^[1]

Det har sedan 1150-talet fram till 1999 funnits ca 320 olika glasbruk och hyttor i Sverige.^[2]

Historia

Det har tidvis tillverkats glas på kloster i Sverige sedan 1150-talet av munkar som troligen har lärt sig tillverkningen i sydligare länder.^[3]^[2]

År 1556 kom de två första glasblåsarna till Sverige från Venedig på Gustav Vasas begäran. Det var Andrea Ninquedo, som senare bytte namn till Anders Glasmakare, och Rochius Brijos. Det var dock först år 1585 som det första glasmästarskrået inrättades.^[3]

Ett av Sveriges första glasbruk startades år 1594 på Älgön i Mälaren med tysken Peter Keller som glasblåsare. Den förste svensken som fick privilegiet att starta ett glasbruk var Melchior Jung som startade Jungs glashytta år 1641 på Munklägret, nuvarande Kungsholmen, i Stockholm.^[4] När detta startades infördes det bestämmelser att det under åtta år inte fick uppföras nya glasbruk i Sverige och inget utländskt glas fick föras in.^[3]

År 1740 startade Limmareds glasbruk och samma årtionde även Kosta glasbruk, och det är nu som den svenska glasindustrin sätter fart.^[3]^[5] Glasbruket i Limmared är det äldsta glasbruk i Sverige som fortfarande är i drift.^[6]

Se även

Referenser

^ ”Glasbruk”. NE. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/glasbruk. Läst 22 mars 2015.
^ [a b] Olof Nordström (nr 3, volym 54, 1999). ”Förtckning över glasbruk och hyttor i Sverige 1150-2000”. Glasteknisk tidskrift. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304222756/http://www.glafo.se/pdf/2007/Glasteknisk%20tidskrift%203%20-99%20s%2077-84.pdf. Läst 22 mars 2015.
^ [a b c d] ”Glasets ursprung och dess tidiga utveckling”. Glasbranschföreningen. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402162651/http://www.gbf.se/inspiration-fakta/glashistoria. Läst 22 mars 2015.
^ “Twänne glasbruk hafwa i Stockholm, i äldre tider, blifwit inrättade, det ena af Melchior Jung, som dertill erhöll privilegier, 1641, och, till anläggningen, en donation, den 17 Febr. 1644, af en plats wid gamla Kungsholmsbrogatan. Efter Jungs frånfälle, transporterades detta glasbruk, af han son, Gust. Joh. Jung, till Nystad i Finnland, der det, 1685, af en olycklig wådeld, lades i aska. Af den äldre Jung anlades jemwäl det första kimröksbruk i riket på Djurgården, äfwensom det första glasbruk derstädes; hwilket han lät komma i full gång och drift. Förmodligen blef det sedan flyttadt till Kungsholmen, wid gamla bron, till den donerade platsen. Det andra glasbruket anlades 1676, först wester om Clara kyrka, af 12 delegare, som derå erhöllo privilegier. Anledningen dertill gaf en Italienare, som hitkom från Dantzig 1675 och kallade sig Giacomo Guagnini, men hette rätteligen Bernhardini Scapitta, en tiggarmunk och bedragare, som smög sig åter hemligen utur riket, sedan han narrat åt sig af interessenterna 5000 rd. Detta werk emottogs sedan, 1678, under arrende och styrdes af Baltz. Grill i 20 år. Af fara för eldswåda, måste werket 1686 flyttas, då det inrättades på den lilla holmen wid Nya Kungsholmsbron, der Carolinska Institutet nu är. K. Carl den XI hade, 1692, behagat antaga framlidne R. Rådet Gr. Bjelkes andel i detta werk; äfwensom K. Carl XII, allt intill 1704, då samma lott på auction försåldes.” (Ur Stockholms Stads Historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag 1828)
^ ”Historia”. limmareds glasmuseum. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402115451/http://www.limmaredsglasmuseum.se/index.php?page=historia-2. Läst 22 mars 2015.
^ ”Välkommen till Limmared glasmuseums hemsida”. Limmareds glasmuseum. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402161254/http://www.limmaredsglasmuseum.se/. Läst 22 mars 2015.

Vidare läsning

Spade, Bengt (2015). ”Glasbruk”. Industri i förändring : nedslag i svensk industrihistoria. TNF-bok ; 172. Stockholm: Trafik-nostalgiska förlaget. sid. 160-171. Libris 17831430. ISBN 9789186853655

[1] ”Glasbruk”. NE. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/glasbruk. Läst 22 mars 2015.

[gt-2] [a b] Olof Nordström (nr 3, volym 54, 1999). ”Förtckning över glasbruk och hyttor i Sverige 1150-2000”. Glasteknisk tidskrift. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304222756/http://www.glafo.se/pdf/2007/Glasteknisk%20tidskrift%203%20-99%20s%2077-84.pdf. Läst 22 mars 2015.

[gbf-3] [a b c d] ”Glasets ursprung och dess tidiga utveckling”. Glasbranschföreningen. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402162651/http://www.gbf.se/inspiration-fakta/glashistoria. Läst 22 mars 2015.

[4] “Twänne glasbruk hafwa i Stockholm, i äldre tider, blifwit inrättade, det ena af Melchior Jung, som dertill erhöll privilegier, 1641, och, till anläggningen, en donation, den 17 Febr. 1644, af en plats wid gamla Kungsholmsbrogatan. Efter Jungs frånfälle, transporterades detta glasbruk, af han son, Gust. Joh. Jung, till Nystad i Finnland, der det, 1685, af en olycklig wådeld, lades i aska. Af den äldre Jung anlades jemwäl det första kimröksbruk i riket på Djurgården, äfwensom det första glasbruk derstädes; hwilket han lät komma i full gång och drift. Förmodligen blef det sedan flyttadt till Kungsholmen, wid gamla bron, till den donerade platsen. Det andra glasbruket anlades 1676, först wester om Clara kyrka, af 12 delegare, som derå erhöllo privilegier. Anledningen dertill gaf en Italienare, som hitkom från Dantzig 1675 och kallade sig Giacomo Guagnini, men hette rätteligen Bernhardini Scapitta, en tiggarmunk och bedragare, som smög sig åter hemligen utur riket, sedan han narrat åt sig af interessenterna 5000 rd. Detta werk emottogs sedan, 1678, under arrende och styrdes af Baltz. Grill i 20 år. Af fara för eldswåda, måste werket 1686 flyttas, då det inrättades på den lilla holmen wid Nya Kungsholmsbron, der Carolinska Institutet nu är. K. Carl den XI hade, 1692, behagat antaga framlidne R. Rådet Gr. Bjelkes andel i detta werk; äfwensom K. Carl XII, allt intill 1704, då samma lott på auction försåldes.” (Ur Stockholms Stads Historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag 1828)

[lg-5] ”Historia”. limmareds glasmuseum. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402115451/http://www.limmaredsglasmuseum.se/index.php?page=historia-2. Läst 22 mars 2015.

[6] ”Välkommen till Limmared glasmuseums hemsida”. Limmareds glasmuseum. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402161254/http://www.limmaredsglasmuseum.se/. Läst 22 mars 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]