Ylva Floreman
Ylva Daga Elisabet Floreman, född 11 mars 1954 i Slottsstadens församling i Malmö,[1] är en svensk dokumentärfilmare och skribent. Hon är mest känd för dokumentärfilmerna Amors bilar och Vem bryr sig! samt boken Lyckopiller, ett grävande journalistiskt arbete kring hormonella preventivmedel.
| Ylva Floreman | |
 Ylva Floreman till höger. | |
| Född | Ylva Daga Elisabet Floreman 11 mars 1954 Malmö |
|---|---|
| Nationalitet |  Svensk |
| Yrke/uppdrag | Filmare, Journalist |
| Känd för | Amors bilar |
Biografi redigera
Floreman växte upp i Malmö. [2] Hon bodde några år som liten i Malmberget, vilket kan ha lett till hennes intresse för samerna.[3]
Som 23-åring skrev Floreman i Arbetet. Sedan utbildade hon sig till journalist i Göteborg och arbetade på ETC två år. Hon har huvudsakligen arbetat som frilansare med bland annat dokumentärfilmer och krönikor i Tidningen Arbetet, Ystads Allehanda, Kvällsposten, Flamman.[2] Floreman är lektör för Bibliotektstjänst sedan 2005.
Floreman har följt renskötande samer, arbetat på fiskefabrik på Island och plastfabrik i forna Jugoslavien. Utöver mediebranschen har hon även arbetat som sekreterare, kampanjsekreterare, arrangerat stödgala samt anlitats som gästlärare och föreläsare.
Floreman bor i Skåne och under åren 2011-2012 ledde hon dokumentärfilmslinjen på Skurups folkhögskola tillsammans med Thomas Frantzén.[4] Hon hade då varit gästlärare på filmlinjen i 20 år.[5]
Floreman föredrar naturligt ljud i sina filmer, ingen musik. Hon vill kommunicera andra bilder än de gängse i medierna och detta uttrycks särskilt i Amors bilar och Vem bryr sig? [6]
Filmografi redigera
- 1984 Ovanlandet (tillsammans med Peter Östlund), som handlar om samiska kvinnor från renskötande familjer[7]
- 1988 Amors bilar
- 1995 Husets själ, själens hus
- 1995 Ingen himmel med samiska skor (förstamanus tillsammans med Inger Margareth Olsen)
- 1997 Posti-Marti om en brevbärare i väglöst land längst i norr[8]
- 2000 Vem bryr sig! om nazister som flyttar till Tomelilla och som senare döms för dödshot mot politiker[3]
- 2002 Meantime in Grez, som handlar om livet i Grez utanför Paris efter 11 september-attackerna[9]
- 2005 Älska mig mest
Bibliografi redigera
Priser och utmärkelser redigera
- 1982 Stockholms kommuns kulturpris
- 1988 Sven O Anderssons stipendium för unga debattörer[10]
- 1992 Fredrika Bremer-förbundet, hedersomnämnande för artikeln Den stora städerskan publicerad i Arbetet[11]
- 2001 Lena Hellmans Minnesfond, pris för Vem bryr sig!
- 2002 Artister mot nazister, pris för Vem bryr sig![12]
- 2002 Tomelilla kommuns kulturstipendium, pris för Vem bryr sig![9]
- 2022 Byggnads Kulturstipendium för Jag är inte död, jag är bara gammal
Referenser redigera
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
- ^ [a b] ”Ylva Floreman, 50 år”. Sydsvenskan. 11 mars 2004. Läst 20 februari 2020.
- ^ [a b] ”Krönikor samlade i en pärm”. Ystads Allehanda. 2 september 2005. Läst 20 februari 2020.
- ^ ”Folkhögskolan startade ny dokumentär linje”. Ystads Allehanda. 18 januari 2011. Läst 20 februari 2020.
- ^ Ystads Allehanda: s. 15. 15 oktober 2010. Läst 20 februari 2020.
- ^ Liza Jacobsson (11 april 2011). ”Hur känns det?”. Ystads Allehanda. Läst 20 februari 2020.
- ^ Liza Jacobsson (11 mars 2014). ”Hur känns det?”. Ystads Allehanda: s. 10. Läst 1 mars 2020.
- ^ Ulf (8 november 2017). ”Lantbrevbärarens slit och brevet till en seriemördare”. Ystads Allehanda: s. 4. Läst 20 februari 2020.
- ^ [a b] Robert Ullmin (19 oktober 2002). ”Hallå där”. Kvällsposten. Läst 1 mars 2020.
- ^ ”Sven O Anderssons stipendier för unga debattörer delas ut”. Tidningarnas Telegrambyrå. 21 juni 1989. Läst 1 mars 2020.
- ^ ”Fredrika- Bremer-förbundet prisar journalist”. Tidningarnas Telegrambyrå. 18 september 1992. Läst 1 mars 2020.
- ^ ”Artister belönar kampen mot nazismen”. Trelleborgs Allehanda. 19 mars 2002. Läst 1 mars 2020.
